med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård
I propositionen föreslås ett antal åtgärder inom jaktens
område som syftar till att minska den statliga byråkratin och
detaljstyrningen av jakten. Bl.a. föreslås betydande
förenklingar av älgjaktsadministrationen. Avsikten är att
samtidigt kunna minska älgskadorna på skog och grödor
och samtidigt bibehålla en livskraftig älgstam. Detta är
positivt.
Vid den nya jaktlagens tillkomst 1987 konstaterade
riksdagen bl.a. att ägarna till de mindre jaktområdena, som
av olika anledningar inte skulle kommma att ingå i stora
jaktenheter, även fortsättningsvis skulle tillförsäkras rätten
att under en kort jakttid få utöva jakt efter älg på sin mark.
Detta var ett principiellt mycket viktigt ställningstagande
som måste värnas.
I den nu föreliggande propositionen kvarstår jaktlagen
33 § (som reglerar rätten till jakt efter älg) men föreslås få
ett nytt tillägg med följande lydelse: ''Regeringen får
meddela föreskrifter om undantag från från första och
tredje styckena.''
Om detta tillägg godkännes av riksdagen är det
nödvändigt att riksdagen samtidigt mycket klart uttalar att
de grundläggande garantier om skydd av enskild jakt som
riksdagen beslutade 1987 inte skall kunna åsidosättas vid
tillämpningen av tillägget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar uttala att de grundläggande
garantier om skydd av den enskilda jakträtten, som
innefattades i 1987 års riksdagsbeslut, inte skall kunna
åsidosättas.