Sportfisket är en av landets största
fritidssysselsättningar. Enligt en undersökning som
Fiskeristyrelsen och SCB gjort är det nästan 1,5 miljoner
människor som sportfiskar någon gång under året. Av dessa
är det över 350 000
personer som fiskar mer än 20 gånger per år.
Skälen till sportfiskets popularitet är naturligtvis flera.
En är att det i vårt land finns unika möjligheter att ägna sig
åt sportfiske. Det finns uppemot 100 000
sjöar, ett mycket stort antal tjärnar, en mycket lång
kust med fritt fiske och milslånga strömmande vattendrag.
Ett annat skäl är att sportfisket är en fritidssysselsättning
som passar alla och som ger människorna tillfälle att röra sig
ute i naturen. Eftersom man kan börja sportfiska vid låg
ålder och hålla på livet igenom är det också en sysselsättning
som lämpar sig väl för familjer och för gemenskapen mellan
olika generationer.
Sportfisket ökar också människornas medvetande om
vikten av ett aktivt miljö- och naturvårdsarbete. Friska
sjöar är förutsättningen för ett tillfredsställande sportfiske.
Möjligheterna till sportfiske är ett viktigt inslag i en aktiv
frititidspolitik. Därför är fortsatta insatser till stöd för en
utveckling av sportfisket angelägna. Inte minst mot
bakgrund av att människors rörlighet ökar, såväl inom
landet som mellan länderna. Fler människor kan i allt större
utsträckning få uppleva Sverige som sportfiskeland.
Möjligheter till sportfiske kompletterat med
övernattningsmöjligheter och andra aktiviteter kan också
bidra till en utveckling av turismen och därmed
försörjningsmöjligheterna i de bygder där sysselsättningen
riskerar att minska.
Tillsammans med miljö- och naturvården är fiskevården
avgörande för utvecklingen av möjligheterna till sportfiske.
Tillsammans med en fungerande lagstiftning är effektiv
tillsyn, ändamålsenlig information och rådgivning och
kunniga och engagerade medborgare viktiga
förutsättningar för detta.
Behovet av resurser till såväl fiskevård som service är
stort. Det visar sig bl.a. genom det stora antal ansökningar
om statsbidrag som har kommit in till fiskeriverket. För att
finna en lösning på detta medelsbehov tog den
socialdemokratiska regeringen initiativ till en utredning om
införande av en allmän fiskevårdsavgift. Utredningen
lämnade ett förslag i slutet av år 1991.
Regeringen föreslår i prop. 1991/92:100, bil. 10, att såväl
bidraget till fiskevård som till fiskeorganisationerna
halveras för nästa budgetår och att bidraget till
fiskeorganisationerna avvecklas helt fr.o.m. budgetåret
1993/94. Regeringen deklarerar också att någon allmän
fiskevårdsavgift inte bör införas. Kostnaderna för
fiskevården bör finansieras med försäljning av fiskekort.
Enligt vår uppfattning kommer detta att innebära att
sportfiskets funktion som en omfattande folklig
fritidssysselsättning hotas. För att täcka kostnaderna för
fiskevård och service kommer fiskekortspriserna att bli så
höga att sportfisket blir en fritidssysselsättning för allt färre
människor än vad som nu är fallet.
Vi anser att ökade förutsättningar för en
tillfredsställande fiskevård bör skapas genom införande av
en allmän fiskevårdsavgift fr.o.m. den 1 januari
1993. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med ett sådant förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag om införande av allmän
fiskevårdsavgift.
Stockholm den 27 januari 1992
Göran Persson (s)
Jan Fransson (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)
Ulla Pettersson (s)
Leo Persson (s)