Tillgången på torsk i Östersjön har i början av 90-talet
minskat kraftigt. Detta orsakas av mycket svaga årskullar
de senaste åren samt en för detta torskbestånd
överdimensionerad fiskeflotta. Den dåliga föryngringen
beror framför allt på uteblivna saltvattensinbrott, men även
på den kritiska miljösituationen i Östersjön.
Den allvarliga situationen för torsk har framtvingat en
halvering av torskkvoterna i Östersjön mot tidigare år och
1992 kommer den svenska kvoten att vara nästan 20.000 ton
mindre än 1991. Detta motsvarar en minskad intäkt på ca
180 milj
kr till det svenska yrkesfisket. Åtskilligt tyder på att
kvoten kan komma att fiskas upp långt före årets utgång,
vilket skulle medföra ett torskfiskeförbud. Den kraftiga
minskningen av torskkvoten och ev fiskestopp kommer att
innebära allvarliga problem för en redan hårt drabbad
näring inklusive beredningsindustrin som får en ojämn
råvarutillförsel.
Behovet av att skydda Östersjöns kvarvarande bestånd
av vildlax har för laxfiskets vidkommande medfört
minskade kvoter och, när kvoterna är fyllda, fiskeförbud
under vissa tider. Kraftiga prisfall har dessutom inträffat på
marknaden genom lågprisimport av odlad lax. Samtidigt är
fisket efter sill/strömmning i Östersjön olönsamt p.g.a.
överskott på marknaden och som en följd härav låga priser.
Särskilt allvarligt är det ekonomiska läget för de
fiskeriföretag som gjort stora investeringar, i enlighet med
statsmakternas rekommendationer, i nya eller bättre
begagnade fartyg under senare delen av 1980-talet. Flera av
dessa fiskeriföretag har idag stora problem med likviditeten
vilket medför svårigheter att klara amorteringar och
betalning av räntor på sina lån.
Om inga åtgärder vidtas kommer sannolikt ett antal av
våra modernaste fiskefartyg att slås ut med allvarliga
konsekvenser för sysselsättningen i regioner som redan idag
är sysselsättningssvaga. Förutom fiskeföretagen drabbas
fiskberedningsindustrin och de småföretag som sysslar med
olika typer av service åt fisket.
Statens förluster kan, genom de statliga garantier och lån
som utgått, bli stora om de högt belånade fiskeföretagen
tvingas i konkurs. Samtidigt riskerar man att de satsningar
som gjorts genom statens fiskeripolitik för att få fram
dagens moderna och rationella fiskeflotta går förlorade, då
det äldre mindre belånade tonnaget torde klara de
kommande påfrestningarna bättre.
Den uppkomna situationen är nu så allvarlig att
extraordinära åtgärder krävs för att mildra de negativa
följderna. En del av dessa åtgärder är av kortsiktig natur.
Andra får effekt först på längre sikt och behövs för fisket i
framtiden.
Förslag till åtgärder på kort sikt
Enligt ''Förordningen om statligt stöd till yrkesfisket
m.m.'' (SFS 1985:439) får amorteringstiden för fiskerilån
och lånegaranti inte överstiga 20
år, vidare får ränte- och amorteringsfrihet medges i högst
två år.
I samband med likviditetssvårigheter i fiskeföretagen
kan anstånd med amortering av lånen beviljas. Detta
innebär dock inte en amorteringsfrihet utan amorteringen
skall betalas i nästkommande avbetalning eller utslaget på
kvarvarande amorteringstid. Vid beviljande av statliga
fiskerilån ges generellt ränte- och amorteringsfrihet de två
första åren och i de fall då investeringarna är stora skrivs
amorteringsplanerna på maximalt tillåtna tiden 20
år. Detta innebär att möjligheterna till åtgärder inom
nuvarande regelsystem är mycket begränsade.
Författningen SFS 1985:439 bör ändras så att
länsstyrelsen efter särskild prövning kan medge utökad
amorteringstid samt bevilja ytterligare amorteringsfrihet
utöver de idag tillåtna två åren.
Förslag till åtgärder för att förbättra yrkesfiskets
situation på längre sikt
En utredning bör tillsättas med uppgift att utreda
redskapsanvändningen i fisket för att förhindra att det
olicensierade fisket expanderar samtidigt som yrkesfisket
kvoteras samt hur redskapsbestämmelserna för fiske i
Östersjön kan anpassas för ett mer långsiktigt torskfiske.
Detta kan förslagsvis ske genom bl.a. höjning av minsta
maskstorlek i redskapen, ökning av minimimåttet på torsk,
framtagning av mer selektiva redskap för att minska
oönskade bifångster, maximering av antalet torskgarn per
fiskare och fartyg. Frågan om fiskeförbud på vissa platser
vid vissa tider bör också prövas. Beståndsvård i övrigt och
utsättning av torsk är också angelägna frågor för en
utredning. Likaså bör övervägas ett agerande från svensk
sida vid internationella förhandlingar om fiskekvoter (TAC)
innebärande ett ökat skydd för torskyngel i
reproduktionsområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av reglerna om
amortering av fiskerilån,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att utreda yrkesfiskets situation.
Stockholm den 24 januari 1992
Ingbritt Irhammar (c)
Gunhild Bolander (c)