Stiftelsen Laxfond Vänern bildades i juni 1989 som
resultat av ett flerårigt samverkansprojekt mellan
myndigheter och fiskeintressenter i Vänernregionen.
Avsikten är att den skall fungera som motor i en utveckling
av turistiskt laxfiske i Vänern.
För turismen i regionen betyder sportfisket i Vänern
efter högkvalitativ vänerlax mycket. Man räknar med 95 000
gästnätter och 25 000
dagsbesök i Vänerområdet. 300 nya arbetstillfällen
skapas.
Genom arbetet med lax i Vänern har skapats två av
världens tio insjölevande laxstammar samt två insjölevande
öringstammar. Störst är Gullspångslaxen och
Gullspångsöringen som kan uppnå vikter runt 20--25 kg.
Dessa anses av fiskeexperter ha yppersta kvalitet.
Arbetet med lax i Vänern baseras på synen om
naturresursen Vänern där bevarandet av de ursprungliga
laxstammarna och andra naturresurser prioriteras och
samtidigt balanseras mot möjligheten till ett varsamt och
varaktigt nyttjande inom givna biologiska ramar. Den höga
kvaliteten och ambitionen kan ge en särskild profil åt
Vänerområdets turism.
När det gäller fisket vill Laxfonden åstadkomma en
återfångst av 200 ton
vänerlax per år.
Laxfonden verkar för att en frivillig överenskommelse
uppnås om formerna för fördelning av möjlig återfångst av
200 ton vänerlax, mellan yrkesfiske 50 %
och sportfiske 50 %.
Laxfondens
tillkomst har medfört att bevarandefrågorna
satts i fokus. Det är synnerligen viktigt att säkerställa ett
från genetisk synpunkt så brett material som möjligt för
avelsändamål och att förbättra förutsättningarna för den
naturliga reproduktionen. En översyn av
fiskebestämmelserna är avgörande för om bevarandefrågan
skall kunna lösas. Det är därför nödvändigt att få till stånd
en översyn av fiskebestämmelserna för Vänern på
sådant sätt att talrika och storvuxna vänerlaxar verkligen
finns tillgängliga för sportfiske och yrkesfiske.
För den långsiktiga finansieringen av Laxfonden är
tanken att stat, kommuner, landsting, näringsliv och
organisationer skall bygga upp en grundfond på 90 milj.kr.
Fondens avkastning skall användas för att
genomföra projektets mål.
Avtal finns med 14 primärkommuner om årliga
kapitaltillskott mellan åren 1988 och 1992. De tre
länsstyrelserna i Värmland, Skaraborg och Älvsborg
medverkar på samma premisser som primärkommunerna.
Frågan om den långsiktiga finansieringen av Laxfond
Vänern är nu inne i ett avgörande skede. Diskussioner förs
med näringslivet om olika affärsöverenskommelser för att
få en stark part för finansiell medverkan.
Riksdagen beslöt 1990 att uppdra till regeringen att
lämna förslag till åtgärder för att genomföra Laxfond
Vänern.
Fiskeristyrelsen har därefter lämnat ett antal väl avvägda
sådana förslag. Däri ingår som en väsentlig del frågan om
att utreda genomförandet av laxfiskeavgift i Vänern.
Hittillsvarande politik har inneburit att kostnaderna för
fiskevården i princip skall bäras av fiskevattenägarna själva
och finansieras genom t.ex. inkomster av
fiskekortsförsäljning och arrendeavgifter. Enligt vår
mening är det inte praktiskt möjligt att tillämpa denna
finansieringsmetod för fiskevårdande insatser i allmänt
vatten. Vänern består till 92 procent
av allmänt vattenområde.
Reella möjligheter måste finnas till fiskevård,
bevarandearbete och andra insatser för de världsunika
bestånden av lax och öring i Vänern. Därför anser vi att det
är av yttersta vikt att förslag om laxfiskeavgift läggs
fram snarast. Avgiftsuttagets praktiska tillämpning kan
prövas genom att fiskevårdsavgift inledningsvis sker såsom
försöksverksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av fiskebestämmelserna
för lax och öring i Vänern,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till laxfiskeavgift för
Vänern.
Stockholm den 27 januari 1992
Elver Jonsson (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Lars Sundin (fp)