Motion till riksdagen
1991/92:Jo429
av Magnus Persson m.fl. (s)

Fisket på Vänern


Inom jordbruksdepartementet bereds för närvarande ett
förslag till ny fiskeriförordning. Förslaget, om de uppgifter
om det som framkommit är riktiga, kommer att bli
förödande för yrkesfisket, sportfisket, Laxfond Vänern och
för fiskevården.
Enligt tillgängliga uppgifter skall ett totalt fiskeförbud
införas under tiden 15 oktober -- 1 mars. Resten av året får
fisket utövas utan restriktioner. Nu gällande förbud för bl.a.
fiske med mer än 150 meter nät,
maskstorleksbestämmelser, fredningsområden och
fredningstider för lax, öring och gös tas bort.
Yrkesfisket
I Vänern fångas inom det yrkesmässiga fisket ca 1 000 
ton fisk till ett förstahandsvärde av ca 14 milj.kr. per
år i dagens penningvärde. Den viktigaste fångsten utgörs av
siklöja för romtagning. Värdet av siklöjrommen uppgår till
40 % 
av totalavkastning. Övriga ekonomiskt viktiga
fiskarter är gös, sik, lax, öring, gädda, ål, abborre och lake.
Siklöja för romtagning fiskas huvudsakligen under tiden
15 oktober -- 15 december och nästan allt romfiske infaller
alltså under föreslagen förbudstid.
Bästa tiden för fångst av sik, lax, öring och lake infaller
även den under föreslagen förbudstid.
Under lektiden för gädda, gös, abborre -- senare under
våren -- fångas stora mängder fisk men priserna är under
denna tid låga varför fisket då är av mindre betydelse.
Sammanfattningsvis innebär förslaget en minskning av
avkastningen för det yrkesmässiga fisket med ca 75 %. 
En utslagning av näringen blir därför följden.
Sportfisket -- Laxfond Vänern
Sveriges största sportfiske- och turistsatsning genom
tiderna bedrivs av Laxfond Vänern, som är ett
samverkansprojekt på regional nivå. Stiftelsen Laxfond
Vänern bildades 1989 som resultat av ett flerårigt
samverkansprojekt mellan myndigheter och
fiskeintressenter i Vänerregionen och skall fungera som
motor i en utveckling av främst turistiskt laxfiske i Vänern.
Arbetet baseras på en ny syn på nyttjandet av
naturresursen Vänern där bevarandet av de
ursprungliga laxstammarna och andra naturresurser
prioriteras och balanseras mot ett varsamt och varaktigt
nyttjande inom givna biologiska ramar. Den höga
kvaliteten på den turistiska produkt som sportfiske efter
Vänerlax utgör, kan, parallellt med att annat fiske stärks, ge
en nyprofil på Vänerområdets turism med stora inkomster
och nya arbetstillfällen inom turistnäringen. Målet för
Laxfond Vänern är att genom turistiska effekter öka
sysselsättningen i Vänernområdet. Denna satsning kommer
till stor del yrkesfisket att få del av. Verksamheten har
bedrivits fr.o.m. år 1987. Totalt har 905 500 
lax- och öringsmolt till ett värde av ca 14,5 milj.kr.
utplanterats. Till detta kommer utplanteringar finansierade
genom prisregleringsmedel, totalt 117 000 
smolt, och åläggande i vattenmål under samma tid,
489 000 
smolt.
Utplanteringarna av lax och öring har gett förväntat
resultat och fångas nu i stora och ökande mängder av yrkes-
och sportfisket.
En förutsättning för bevarandet av utrotningshotade
fiskarter och laxfondens verksamhet är de utökade
fredningszoner för lax och öring samt de nätbegränsningar
som infördes år 1989 respektive år 1987 med stöd av
fiskeriförordningen 1982:136 §§ 5 och 6.
I jordbruksdepartementets överväganden till ny
fiskeriförordning ingår enligt tillgängliga uppgifter ej
möjligheter för vare sig fiskeriverket eller länsstyrelserna
att av bevarandeskäl begränsa fiskets omfattning. I dag är
ca 5 500 
personer, varav ca 100 yrkesfiskare, registrerade för
utestående redskap, huvudsakligen nät i Vänern. Före
länsstyrelsernas beslut om nedskärningar av tillåten
nätlängd fiskade många ej yrkesfiskare med över 1 000 
meter nät.
Konsekvenserna av en ny fiskeförordning kan innebära
att laxfondens verksamhet upphör, då merparten av de
genom utplanteringar skapade lax- och öringbestånden
kommer att fiskas upp genom ett oreglerat fiske. En för
regionen mycket viktig turistfaktor försvinner.
Fiskevården -- bevarande av utrotningshotade stammar
Lax och öring
I Vänern finns två av världens tio insjölevande
laxstammar samt två insjölevande havsöringstammar. Trots
stora förluster av lekområden genom kraftverksutbyggnad
har dessa stammar överlevt och behållit sina unika ärftliga
egenskaper. Genom ett ökande fiske på 1970- och 1980-
talen minskade antalet lekfiskar till katastrofalt låga nivåer.
För att förbättra situationen och rädda dessa unika stammar
infördes år 1989 utökade fiskeförbudszoner under hela
perioden för laxens och öringens lekvandring 20 maj--15
oktober. Effekten blev ett omedelbart förbättrat uppsteg av
avelsfisk till lekplatser och avelsfångsanordningar, och
dessa stammars överlevnad är tills vidare säkrad.
Föreslagen nedskärning av fredningszoner för lax och
öring i mynningsområdena av Gullspångs- och Klarälven
innebär utrotning av dessa stammar på kort tid.
Gös
Gös är en av de viktigaste fiskearterna för yrkesfisket
men också känslig för hård beskattning i kombination med
försämrad lekmiljö p.g.a. negativ miljöpåverkan. Under
1980-talet minskade fångsterna av gös oroväckande. För att
öka och skydda leken infördes år 1987 ett utökat skydd för
gösen under lektiden. Fångsterna har nu åter ökat och
arternas utvecklingsmöjligheter har förbättrats. Gösen är
även en viktig fisk för sportfisket. Borttagande av
fredningstiden på tidigare kända lekområden kommer att
innebära en kraftig försämring av gösbeståndets
utvecklingsmöjligheter i Vänern.
Sammanfattning och förslag
Jordbruksdepartementets överväganden om ny
fiskeriförordning är förödande för yrkesfisket,
sportfisketurism och vissa arters överlevnad.
Fiskeverket har i samråd med berörda länsstyrelser,
yrkesfiskets, sportfiskets, fritidsfiskets och
fiskevattenägarnas organisationer under år 1991 utarbetat
ett reviderat förslag till bestämmelser för fiskets utövande i
Vänern. Parterna är i stort ense om innehållet i detta förslag
som går ut på att anpassa nyttjande och
bevarandeaspekterna efter Vänerns resurser och speciella
förhållanden.
Vi anser att detta förslag skall utställas och behandlas
enligt gällande praxis för kommande beslut.
Av budgetpropositionen framgår att kostnaderna för
fiskevården i princip skall bäras av fiskevattenägarna själva
och finansieras genom t.ex. inkomster av
fiskekortförsäljning och arrendeavgifter. Denna
finansieringsmetod kan inte tillämpas för fiskevårdande
insatser i allmänt vatten.
Vänern består till 92 % 
av allmänt vattenområde.
I konsekvens med propositionens förslag till finansiering
av fiskevården måste möjligheter ges för att fortsätta
bevarandet och andra fiskevårdande insatser för de
världsunika, hotade bestånden av lax och öring i Vänern.
Frågan om fiskevårdsavgift för Vänern bör således
prövas av riksdagen. Förslag om fiskevårdsavgift bör
framläggas så snart som möjligt. Berörda myndigheter bör
ges bemyndigande att i nära samarbete med
länsmyndigheter och fiskets organisationer på regional och
lokal nivå slutgiltigt lösa frågan.
Vad gäller statens finansiella medverkan är det nu läge
att via riksdags- och regeringsbeslut möjliggöra för
laxfonden att få ta ut en särskild laxfiskeavgift för Vänern --
ett allmänt vatten som är föremål för fiskevårdande
åtgärder och som möjliggör ett nyttjande såväl nationellt
som internationellt.
Under alla förhållanden bör departementet inte sätta
krokben för pågående arbete, att vid lämplig tidpunkt
införa fiskevårdsavgift på Vänern. Ett allvarligt hinder för
att nämnda avgift skall kunna införas tycks vara att man på
jordbruksdepartementet inte tagit del av det omfattande
förberedelsearbete som under en längre tid pågått för att
planera fisket i vårt Vänern-hav. Vi motionärer är djupt
oroliga för att projektet Laxfond Vänern helt går i stöpet
om inte planerad avgift införs i någon form på Vänern.
Den förändring av fiskeriförordningen som diskuteras
på departementsnivå är tydligen av en sådan omfattning att
riksdagen bör ges tillfälle att yttra sig över
ändringsförslaget, innan detta slutgiltigt fastställes. Frågan
är av sådan dignitet att riksdagen rimligen bör ges tillfälle
att debattera frågans fortsatta öde och äventyr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skydd för fisket i Vänern och
begär att frågan föreläggs riksdagen för slutgiltigt beslut.

Stockholm den 27 januari 1992

Magnus Persson (s)

Jan Fransson (s)

Britt Bohlin (s)