Inom jordbruksdepartementet bereds för närvarande ett förslag till ny fiskeriförordning. Förslaget, om de uppgifter om det som framkommit är riktiga, kommer att bli förödande för yrkesfisket, sportfisket, Laxfond Vänern och för fiskevården.
Enligt tillgängliga uppgifter skall ett totalt fiskeförbud införas under tiden 15 oktober -- 1 mars. Resten av året får fisket utövas utan restriktioner. Nu gällande förbud för bl.a. fiske med mer än 150 meter nät, maskstorleksbestämmelser, fredningsområden och fredningstider för lax, öring och gös tas bort.
Yrkesfisket
I Vänern fångas inom det yrkesmässiga fisket ca 1 000 ton fisk till ett förstahandsvärde av ca 14 milj.kr. per år i dagens penningvärde. Den viktigaste fångsten utgörs av siklöja för romtagning. Värdet av siklöjrommen uppgår till 40 % av totalavkastning. Övriga ekonomiskt viktiga fiskarter är gös, sik, lax, öring, gädda, ål, abborre och lake.
Siklöja för romtagning fiskas huvudsakligen under tiden 15 oktober -- 15 december och nästan allt romfiske infaller alltså under föreslagen förbudstid.
Bästa tiden för fångst av sik, lax, öring och lake infaller även den under föreslagen förbudstid.
Under lektiden för gädda, gös, abborre -- senare under våren -- fångas stora mängder fisk men priserna är under denna tid låga varför fisket då är av mindre betydelse.
Sammanfattningsvis innebär förslaget en minskning av avkastningen för det yrkesmässiga fisket med ca 75 %. En utslagning av näringen blir därför följden.
Sportfisket -- Laxfond Vänern
Sveriges största sportfiske- och turistsatsning genom tiderna bedrivs av Laxfond Vänern, som är ett samverkansprojekt på regional nivå. Stiftelsen Laxfond Vänern bildades 1989 som resultat av ett flerårigt samverkansprojekt mellan myndigheter och fiskeintressenter i Vänerregionen och skall fungera som motor i en utveckling av främst turistiskt laxfiske i Vänern.
Arbetet baseras på en ny syn på nyttjandet av naturresursen Vänern där bevarandet av de ursprungliga laxstammarna och andra naturresurser prioriteras och balanseras mot ett varsamt och varaktigt nyttjande inom givna biologiska ramar. Den höga kvaliteten på den turistiska produkt som sportfiske efter Vänerlax utgör, kan, parallellt med att annat fiske stärks, ge en nyprofil på Vänerområdets turism med stora inkomster och nya arbetstillfällen inom turistnäringen. Målet för Laxfond Vänern är att genom turistiska effekter öka sysselsättningen i Vänernområdet. Denna satsning kommer till stor del yrkesfisket att få del av. Verksamheten har bedrivits fr.o.m. år 1987. Totalt har 905 500 lax- och öringsmolt till ett värde av ca 14,5 milj.kr. utplanterats. Till detta kommer utplanteringar finansierade genom prisregleringsmedel, totalt 117 000 smolt, och åläggande i vattenmål under samma tid, 489 000 smolt.
Utplanteringarna av lax och öring har gett förväntat resultat och fångas nu i stora och ökande mängder av yrkes- och sportfisket.
En förutsättning för bevarandet av utrotningshotade fiskarter och laxfondens verksamhet är de utökade fredningszoner för lax och öring samt de nätbegränsningar som infördes år 1989 respektive år 1987 med stöd av fiskeriförordningen 1982:136 §§ 5 och 6.
I jordbruksdepartementets överväganden till ny fiskeriförordning ingår enligt tillgängliga uppgifter ej möjligheter för vare sig fiskeriverket eller länsstyrelserna att av bevarandeskäl begränsa fiskets omfattning. I dag är ca 5 500 personer, varav ca 100 yrkesfiskare, registrerade för utestående redskap, huvudsakligen nät i Vänern. Före länsstyrelsernas beslut om nedskärningar av tillåten nätlängd fiskade många ej yrkesfiskare med över 1 000 meter nät.
Konsekvenserna av en ny fiskeförordning kan innebära att laxfondens verksamhet upphör, då merparten av de genom utplanteringar skapade lax- och öringbestånden kommer att fiskas upp genom ett oreglerat fiske. En för regionen mycket viktig turistfaktor försvinner.
Fiskevården -- bevarande av utrotningshotade stammar
Lax och öring
I Vänern finns två av världens tio insjölevande laxstammar samt två insjölevande havsöringstammar. Trots stora förluster av lekområden genom kraftverksutbyggnad har dessa stammar överlevt och behållit sina unika ärftliga egenskaper. Genom ett ökande fiske på 1970- och 1980- talen minskade antalet lekfiskar till katastrofalt låga nivåer. För att förbättra situationen och rädda dessa unika stammar infördes år 1989 utökade fiskeförbudszoner under hela perioden för laxens och öringens lekvandring 20 maj--15 oktober. Effekten blev ett omedelbart förbättrat uppsteg av avelsfisk till lekplatser och avelsfångsanordningar, och dessa stammars överlevnad är tills vidare säkrad.
Föreslagen nedskärning av fredningszoner för lax och öring i mynningsområdena av Gullspångs- och Klarälven innebär utrotning av dessa stammar på kort tid.
Gös
Gös är en av de viktigaste fiskearterna för yrkesfisket men också känslig för hård beskattning i kombination med försämrad lekmiljö p.g.a. negativ miljöpåverkan. Under 1980-talet minskade fångsterna av gös oroväckande. För att öka och skydda leken infördes år 1987 ett utökat skydd för gösen under lektiden. Fångsterna har nu åter ökat och arternas utvecklingsmöjligheter har förbättrats. Gösen är även en viktig fisk för sportfisket. Borttagande av fredningstiden på tidigare kända lekområden kommer att innebära en kraftig försämring av gösbeståndets utvecklingsmöjligheter i Vänern.
Sammanfattning och förslag
Jordbruksdepartementets överväganden om ny fiskeriförordning är förödande för yrkesfisket, sportfisketurism och vissa arters överlevnad.
Fiskeverket har i samråd med berörda länsstyrelser, yrkesfiskets, sportfiskets, fritidsfiskets och fiskevattenägarnas organisationer under år 1991 utarbetat ett reviderat förslag till bestämmelser för fiskets utövande i Vänern. Parterna är i stort ense om innehållet i detta förslag som går ut på att anpassa nyttjande och bevarandeaspekterna efter Vänerns resurser och speciella förhållanden.
Vi anser att detta förslag skall utställas och behandlas enligt gällande praxis för kommande beslut.
Av budgetpropositionen framgår att kostnaderna för fiskevården i princip skall bäras av fiskevattenägarna själva och finansieras genom t.ex. inkomster av fiskekortförsäljning och arrendeavgifter. Denna finansieringsmetod kan inte tillämpas för fiskevårdande insatser i allmänt vatten.
Vänern består till 92 % av allmänt vattenområde.
I konsekvens med propositionens förslag till finansiering av fiskevården måste möjligheter ges för att fortsätta bevarandet och andra fiskevårdande insatser för de världsunika, hotade bestånden av lax och öring i Vänern.
Frågan om fiskevårdsavgift för Vänern bör således prövas av riksdagen. Förslag om fiskevårdsavgift bör framläggas så snart som möjligt. Berörda myndigheter bör ges bemyndigande att i nära samarbete med länsmyndigheter och fiskets organisationer på regional och lokal nivå slutgiltigt lösa frågan.
Vad gäller statens finansiella medverkan är det nu läge att via riksdags- och regeringsbeslut möjliggöra för laxfonden att få ta ut en särskild laxfiskeavgift för Vänern -- ett allmänt vatten som är föremål för fiskevårdande åtgärder och som möjliggör ett nyttjande såväl nationellt som internationellt.
Under alla förhållanden bör departementet inte sätta krokben för pågående arbete, att vid lämplig tidpunkt införa fiskevårdsavgift på Vänern. Ett allvarligt hinder för att nämnda avgift skall kunna införas tycks vara att man på jordbruksdepartementet inte tagit del av det omfattande förberedelsearbete som under en längre tid pågått för att planera fisket i vårt Vänern-hav. Vi motionärer är djupt oroliga för att projektet Laxfond Vänern helt går i stöpet om inte planerad avgift införs i någon form på Vänern.
Den förändring av fiskeriförordningen som diskuteras på departementsnivå är tydligen av en sådan omfattning att riksdagen bör ges tillfälle att yttra sig över ändringsförslaget, innan detta slutgiltigt fastställes. Frågan är av sådan dignitet att riksdagen rimligen bör ges tillfälle att debattera frågans fortsatta öde och äventyr.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för fisket i Vänern och begär att frågan föreläggs riksdagen för slutgiltigt beslut.
Stockholm den 27 januari 1992 Magnus Persson (s) Jan Fransson (s) Britt Bohlin (s)