De naturreproducerande laxbestånden i landet håller på
att utrotas. Vi är på väg att orsaka en genetisk utarmning,
som aldrig kan omintetgöras.
Östersjöns laxbestånd rekryteras dels genom utsättning
av odlade laxungar, dels genom utvandring av
naturreproducerade laxungar. Under den senaste 15-
årsperioden har utsättningarna av odlade laxungar mer än
fördubblats samtidigt som utvandringen av
naturreproducerade laxungar från älvarna successivt
minskar. De naturreproducerade laxungarna utgör idag ca
10 % av rekryteringen till Östersjön medan andelen odlade
laxungar är ca 90 %. Det är därför som vi samtidigt har en
pågående genetisk utarmning och en stor mängd lax i
Östersjön.
Genom det omfattande fisket i Östersjöområdet har
antalet laxar som överlever till lek minskat kraftigt. Den
naturlekande laxen är därvid känsligare. Det behövs många
fler föräldrapar för naturreproduktion än för den
kontrollerade reproduktionen i odlingar.
De naturlaxförande älvarnas kapacitet för produktion av
laxungar utnyttjas i nuläget endast till 10--20 %. Detta har
förmodligen redan medfört genetiska skador på vissa älvars
laxbestånd. Denna, främst för de oersättliga
naturbestånden, katastrofala situation har ingående
beskrivits i utredningen ''Lax'' (Ds Jo 1984:5). Utredningen
presenterar åtgärder för att bevara men ändå utnyttja
Östersjöns laxbestånd.
Planen har två huvudkomponenter; dels att laxen fredas
på sina uppväxtområden i Östersjön, dels att med fördröjd
utsättning av laxungar på strategiska kustavsnitt bibehålla
ett yrkesfiske efter lax som kompensation för det uteblivna
traditionella havsfisket.
Metoderna har prövats och fungerar, men utredningens
förslag har ändå inte resulterat i några åtgärder.
Vi kan nu konstatera att den totalt tillåtna
fångstmängden av lax i Östersjön på 3 550 ton för 1992
ligger i nivå med de senaste tio årens fångster och inte
innebär någon egentlig begränsning. Efterlevnaden är
dessutom svår att kontrollera. Internationella
havsforskningsrådet ICES har rekommenderat en TAC
(total allowable catch) på 1 550 ton per år för att ej hota
laxbestånden.
Riksdagen har tidigare (1990/91:JoU30) uttalat:
''Laxfisket måste utformas så att det inte hotar de naturligt
reproducerade laxstammarna och så att deras genetiska
mångfald bevaras.'' Trots detta har inte fiskeristyrelsen
agerat för att rädda den naturlekande laxen.
Om inga konkreta åtgärder omgående vidtas till
skydd för Östersjöns naturreproducerande laxstammar så
kommer dessa att inom en snar framtid för alltid vara
utslagna ur vår fauna. Riksdagen måste därför bli ännu
tydligare i sitt beslut. Fiskeristyrelsen måste få ett entydigt
uppdrag, så att ingen tvekan kan råda om att åtgärder
omedelbart måste vidtas för att skydda den naturlekande
laxen.
Laxen måste fredas i till Sverige hörande
uppväxtområden i södra Östersjön.
Fiske efter lax med mängdfångande redskap längs
Norrlandskusten, i och strax utanför älvarna, måste
ytterligare begränsas.
Förhandlingar måste inledas med yrkesfiskarna om
kompensation genom andra möjligheter till fiske efter lax.
Sverige måste verka för en internationell
överenskommelse om fredning av laxens uppväxtområden i
hela Östersjön.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att säkra
den naturreproducerande laxen i Östersjön.