Det svenska yrkesfisket har sedan mycket lång tid
tillbaka fått skatteåterbäring, s.k. restitution, på bensin som
används i yrkesmässigt fiske. Beslut om detta fattades redan
1929. Förändringar i systemet har sedan dess skett vid olika
tillfällen.
I yrkesfiske används bensindrivna motorer i kust- och
insjöfisket. Dieselbränsle som förbrukas i yrkesfisket är
befriat från skatt.
I början av 1980-talet (regeringens prop. 1981/82:100)
beslöts om den förändringen, att bensinskatteåterbäringen
skulle införas under ett särskilt anslag ''E 3 Främjande av
fiskerinäringen'', där det också inryms en del andra åtgärder
för fisket. Anslaget heter numera D 2, men har i övrigt
samma rubrik. Den del som avser bensinskatterestitutionen
benämns ''Bidrag till fiskeorganisationer''.
Bidragen till fiskeorganisationer utbetalas till Sveriges
Fiskares Riksförbund för fördelning mellan riksförbundet
och de regionala organisationerna och utgör ett
utomordentligt värdefullt bidrag för att dessa skall kunna
bedriva sin verksamhet på ett för medlemmarna, d.v.s.
yrkesfiskarna, acceptabelt sätt. En del av anslaget, som
disponeras av fiskeriverket, har dessutom utgått till
Sveriges Fiskevattenägarförbund.
Regeringen föreslår nu i budgetpropositionen
(91/92:100) att bidragen till fiskeorganisationer halveras för
kommande budgetår. Vidare har regeringen informerat om
att man avser att dra in bidraget helt fr.o.m. budgetåret
93/94.
Det är inte rimligt att yrkesfiskare, som av olika skäl är
tvingade att använda bensinmotorer med höga
driftskostnader i sitt fiske, skall belastas med en
''vägtrafikskatt'' för detta, vilket ej heller varit riksdagens
ursprungliga avsikt. Genom de företagna förändringarna
har skatteåterbäringen emellertid felaktigt med tiden
kommit att benämnas ''bidrag'', trots att
grundförutsättningarna ej förändrats. De senaste årens
kraftiga höjningar av bensinskatten har dessutom gjort att
''bidraget'' ej motsvarar de avgifter som yrkesfiskarna
erlägger.
Det är angeläget att de möjligheter som står till buds för
att stimulera ett kust- och insjöfiske tas tillvara.
Yrkesfiskarna är till stor del verksamma inom
glesbygdsområden där varje arbetstillfälle är av stort lokalt
och regionalt värde. Det beräknas för övrigt att varje
yrkesfiskare genererar mellan fem och nio ytterligare
arbetstillfällen inom distribution, varv, verkstäder,
redskapstillverkare, istillverkning, handel, beredning etc.
Det är dessutom ett rättvisekrav att ingen grupp av
yrkesfiskare diskrimineras då det gäller beskattningen av
drivmedel som förbrukas inom fisket.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen under anslag D 2 på
jordbruksdepartementets område beslutar om ett
oförändrat bidrag till fiskeorganisationer budgetåret
1992/93 inom ramen för anslaget Främjande av
fiskerinäringen,
2. att riksdagen begär att regeringen undersöker
möjligheten att åstadkomma rättvisa förhållanden mellan
olika bränsletyper för fiskerinäringen.