med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
Att värdera det ovärderliga
En samlad strategi för miljöpolitiken och de ekonomiska
styrmedlens roll i denna är nödvändig. Det regeringen
presenterar i kompletteringspropositionen motsvarar inte
kraven på en sådan strategi.
I teorin är marknaden mötesplatsen för utbud och
efterfrågan, där konsumenten genom sitt val styr
produktionen. Men praktiken är långt från teorin.
Marknaden tar ingen hänsyn till behov av rättvisa eller
solidaritet. På marknaden kan bara den göra sin röst hörd,
som kan betala för sig. Därför är orättvisorna mellan
jordens rika och fattiga länder och mellan rika och fattiga
människor i de enskilda länderna enorma och ökande.
Därför tas ingen hänsyn till kommande generationers
intresse av god miljö och tillgång till råvaror för energi- och
industriproduktion. Inte heller är behovet av biologisk
mångfald och bevarad artrikedom bland jordens växter och
djur något som marknaden förmår ta hänsyn till.
Enligt vår mening måste en strategi för att klara
miljöproblemen ta sin utgångspunkt i marknadens
bristande förmåga att på egen hand hantera miljöproblem
och bygga på insikten att samhället därför måste sätta ramar
och restriktioner för marknaden.
I regeringsförklaringen uppgav den borgerliga
regeringen att miljöpolitiken var ett av fyra prioriterade
områden. Men det har sedan dess blivit allt tydligare att
man i praktiken inte menar något med denna utfästelse. Det
har varit tunnsått med förslag på detta område. Den politik
man i övrigt för motverkar dessutom ambitioner på det
miljöpolitiska området. Men miljöpolitiken får inte isoleras
från politiken i övrigt. Den måste ingå som en
grundläggande beståndsdel i den politiska helheten.
Det finns inga enkla lösningar och vi står inför stora
problem när det gäller miljön. Vi måste nu börja
handla så att produktions- och konsumtionsmönster i
grunden ändras och ingår i cykliska förlopp. Om vi ska
lyckas vrida utvecklingen rätt så måste vi respektera den
ekologiska verkligheten. Vår ekonomi måste baseras på ett
optimalt (inte maximalt) utnyttjande av de naturgivna
resurserna. Människan kan inte upphöra att bruka jordens
resurser men hon kan göra det på ett uthålligt sätt. Vi måste
förändra innebörden i begreppen tillväxt och ekonomi. De
miljöpolitiska styrmedlen måste inordnas i en sådan
övergripande strategi.
Avgörande är om vi i grunden lyckas förändra de
generella skatte- och avgiftssystemen så att de bidrar till en
positiv utveckling när det gäller miljön. När allt kommer
omkring är det kanske inte de medvetet valda miljöpolitiska
instrumenten, som påverkar miljöutvecklingen mest, utan
oförutsedda konsekvenser av åtgärder som genomfördes
med helt andra syften. Därför måste
miljökonsekvensanalyser av t.ex. skattepolitiken
genomföras. Därför bör också riksdagen avvisa regeringens
förslag till förändrad energibeskattning. Man kan inte
kompensera energibeskattning som missgynnar de
förnybara energislagen med vackra ord om att
användningen av fossil energi behöver minskas. Det är
handlingarna -- inte de tomma orden -- som ger effekt. Det
förslag till energiskatter man faktiskt lägger motverkar en
bättre miljöanpassning och konserverar en föråldrat
energislösande industristruktur. (Vänsterpartiet tar upp
förslagen kring energibeskattningen mer ingående i en
annan motion.)
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om grunderna för en
miljöpolitisk helhetsstrategi: Marknadsmekanismernas
oförmåga att tillfredsställande hantera solidaritet, rättvisa
och hänsyn till naturen kräver en aktiv samhällsstyrning.
Innebörden i begreppen tillväxt och ekonomi måste
förändras så att respekt för den ekologiska verkligheten
upprättas. De generella skatte- och avgiftssystemen
måste förändras så att de bidrar till en positiv
miljöutveckling.
Det är ett gigantiskt arbete att lägga om skattesystemet i
den riktningen. Det är ett arbete som måste vara noggrant
förberett och analyserat och olika aktörer måste ges rimlig
omställningstid. De förändringar som hittills gjorts har
endast åstadkommit marginella förändringar och osäkerhet
om framtiden för berörda aktörer. Det är ett arbete som
måste sättas i relation till internationella processer.
Vänsterpartiet föreslår därför att en sådan omläggning av
skattesystemet närmare utreds.
Inom ramen för en helhetspolitik som ovan skissats
måste andra styrmedel fogas som komplement. De kan vara
av flera olika slag. Det behövs forskning och utbildning.
Det behövs information, för en mycket stor del av ansvaret
för att skydda miljön vilar på enskilda människors
handlande. Val av produkter, kommunikationer och livsstil
i övrigt har stor betydelse. Det behövs en grundläggande
lagstiftning, med tillhörande regelverk och möjligheter till
sanktioner. Det behövs myndigheter med goda ekonomiska
och personella resurser för att få en effektiv tillsyn och
kontroll. Ekonomiska styrmedel är viktiga beståndsdelar i
detta. De kan vara av flera olika slag. De kan vara positiva
dvs. utgå som stimulans till olika aktörer för att genomföra
förändringar som gynnar miljön. De kan vara negativa, dvs.
tas in som avgifter på verksamheter eller företeelser som
har negativ effekt på miljön. De kan ha formen av skatter
eller avgifter. Skillnaden mellan skatt och avgift bör vara att
medan skatten ospecificerat går in bland statens inkomster,
så skall avgiften återföras till det verksamhetsområde som
avgiftsbelagts. Tolkningen får inte göras snävare än att
också kollektiva satsningar på t.ex. forsknings- och
utvecklingsarbete kan göras med avgiftsmedel. Regeringen
uttrycker sig oklart kring denna viktiga definitionsfråga.
Vad som här sägs om skillnaden mellan skatt och avgift bör
därför riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen förtjänar kritik för sin helhetspolitik, men
också för bristen på konkreta förslag till ekonomiska
styrmedel. I avsnittet om ekonomiska styrmedel på
miljöpolitikens område redovisar regeringen vilka beslut
som fattats av tidigare riksmöten och regering, men
kommer inte med några nya konkreta förslag utan begär
bara ytterligare utredningar:
Jag avser att under mandatperioden låta systematiskt se
över möjligheten att differentiera ytterligare
miljörelaterade avgifter som i dag kan vara av enhetlig
karaktär. (bilaga 1:11 sid 8)
En förändring av miljöavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel bör övervägas. Dessförinnan måste det
utredas... (bilaga 1:11 sid 10)
Chefen för kommunikationsdepartementet avser att ta
initiativ till en översyn av användningen av ekonomiska
styrmedel inom transportsektorn. (bilaga 1:11 sid 14)
Naturvårdsverket bör få i uppgift att utreda hur ett
miljöklassystem för bensin kan utformas. (bilaga 1:11 sid
18)
En särskild arbetsgrupp bör kartlägga effekterna av en
avfallsskatt och pröva dess lämplighet. (bilaga 1:11 sid 22)
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att närmare utreda
hur styrmedel kan utformas för HCFC. (bilaga 1:11 sid 23)
Naturvårdsverket bör få i uppgift att utreda en avgift
eller skatt på utsläppen av klorerade organiska ämnen från
massatillverkning. (bilaga 1:11 sid 25)
Statens naturvårdsverk bör få i uppdrag att redovisa
konkreta förslag om ökad användning av utsläppsramar.
Vänsterpartiet har under många år föreslagit olika
ekonomiska styrmedel. Vi redovisar här åter aktuella
förslag och begär att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
genomföra dem.
Östersjöavgift och gränsöverskridande åtgärder
Enligt en nyligen genomförd internationell konferens
behövs det resurser i storleksordningen 150 miljarder
kronor för att återställa Östersjön. Mot bakgrund av detta
framstår de hittills utgivna och föreslagna resurserna som
helt otillräckliga. Vänsterpartiet föreslår därför att Sverige
tar initiativ till att göra Östersjön till en sorts ''bubbla'' när
det gäller havsföroreningar. Avsikten är att de åtgärder som
ger störst förbättringar ska komma till stånd så snabbt som
möjligt. Varje Östersjöland avsätter resurser till en
gemensam fond. Nivån på ersättningen beräknas utifrån
respektive lands ekonomiska och sociala utvecklingsnivå.
Från den gemensamma fonden ansöks om resurser för
investeringar i reningsåtgärder. För svensk del skulle
avsättningen till fonden kunna finansieras bl.a. med en
särskild Östersjöavgift på verksamheter som leder till
negativ belastning på Östersjön.
Sverige har åtagit sig att halvera sina kväveutsläpp till
Östersjön, vilket föranlett riksdagen att fatta beslut om
höga krav på ytterligare åtgärder för att rena utsläppen från
kommunala avloppsreningsverk. Dessa utsläpp svarar för
ungefär 10--20% av de svenska antropogena utsläppen till
havs- och vattenområden. Kostnaderna för tillkommande
åtgärder är höga.
Det bör utredas om man i de fall där kostnaderna för en
marginell förbättring blir oproportionerligt höga, i stället
via en miljöavgift kan frigöra resurser som kan sättas in i
mer kostnadseffektiva åtgärder. Sådana avgifter skulle
kunna kanaliseras via den ovan föreslagna fonden.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad
som ovan anförts om att ta initiativ till Östersjöavgift och
gemensamma gränsöverskridande åtgärder.
Naturresursräkenskaper
Vänsterpartiet beklagar att arbetet med att utveckla
naturresursräkenskaper inte getts högre prioritet av
regeringen. Naturresursräkenskaper innebär i sig inte
lösningen på något miljöproblem, men framtagandet av
sådana räkenskaper som komplement till
nationalräkenskaperna är avgörande för att miljöarbete
effektivt ska kunna drivas vidare.
Att utveckla naturresursräkenskaper är oerhört
komplicerat. Förutom statistik och uppgifter kring
förbrukningen av naturresurskapital i form av råvaror
(skog, malm) behövs uppgifter om förbrukningen av de
naturresurser som utgör förutsättningen för produktion
(och för vår existens) som luft och vatten.
Dessutom behövs underlag, som ger kunskap om
orsakssambanden vid skador på naturen. Det förutsätter
också tillförlitliga data om utsläpp från olika verksamheter.
Ett annat problem är att värdera miljöskador i monetära
termer. Det är bara i begränsad omfattning möjligt att göra.
Eftersom utvecklandet av naturresursräkenskaper är ett så
långsiktigt arbete är det angeläget att det kommer i gång
med det snaraste och att berörda myndigheter (SNV, SCB
och Konjunkturinstitutet) ges erforderliga resurser för detta
arbete.
Också på det regionala och kommunala planet kan den
här typen av räkenskaper bli ett viktigt komplement till
annat beslutsunderlag. Lokala projekt med sådana
räkenskaper bör genomföras med statliga medel.
De konkreta förslagen i propositionen inskränker sig till
1,2 miljoner kronor för att utveckla miljöstatistik och
naturresursräkenskaper. Det är otillräckligt. Sammantaget
beräknar vi kostnaderna för centrala myndigheter, lokala
projekt och utökat internationellt samarbete till 5 000 000
kronor för budgetåret 1992/93, alltså 3 800 000 kr utöver vad
regeringen föreslår.
Åtgärder inom trafiksystemet
För att komma till rätta med de miljöproblem som
härrör ur transportsystemen krävs omfattande åtgärder.
Fossilbränslen måste ersättas med biobränslen (etanol,
metanol, vegetabiliska oljor), el-drift och hybridbilar.
Transporter måste föras över till spårbunden trafik och
sjöfart. Kombisystemen måste utvecklas. Både varu- och
persontransporter måste förändras. Det krävs en
helhetspolitik. Regeringen har dessvärre ingen. I denna
helhet är ekonomiska styrmedel viktiga delar.
I glesbygd är bilen ofta det enda fungerande alternativet.
Den möjliggör boende i glesbygd med bibehållen service.
Biltrafikens negativa effekter är störst i tätortsregioner, där
samtidigt möjligheter till resealternativ finns. Det är alltså i
storstadsregionerna som åtgärder för att minska bilismen i
första hand bör sättas in. Därför bör drivmedelspriserna
regionalt differentieras. Riksdagen bör hos regeringen
begära förslag till regionalt differentierade
drivmedelspriser.
Riksdagen har beslutat om miljöklasser för fordon.
Vänsterpartiet föreslår att antalet klasser utökas med
ytterligare en för särskilt miljövänliga fordon, vilka får sin
fordonsskatt minskad med 4 000 kr i förhållande till
nuvarande klass 1. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Miljöklassning av drivmedel
I propositionen föreslås att Naturvårdsverket får utreda
hur ett miljöklassystem för bensin kan utformas.
Vänsterpartiet anser att uppdraget bör utvidgas till samtliga
drivmedel och konstrueras så att man uppnår en styrande
effekt bort från fossilbränslen. Vi föreslår också att blyad
bensin förbjuds, eftersom det finns alternativ tillgängliga.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Transportavgift
Genom ekonomiska styrmedel kan också en kostnad
föras till rätt adressat. Inom näringslivet har s.k. ''just-in-
time''system genomförts i stor omfattning under senare år.
Därigenom har kostnaden för lagerhållning m.m. förts över
från företagen till samhället, som bekostar infrastrukturen
och andra kostnader som trafiken ger upphov till. Dessutom
har belastningen på miljön ökats. Den notan betalar vi
redan bl.a. i form av skadade skogar, markförsurning och
ökade hälsoproblem. Men räkningen kommer också att få
betalas av kommande generationer.
Samhället bör återföra kostnaden till företagen på ett
sådant sätt att transporter blir en resurs som man måste
hushålla mycket noga med. Belastningen på miljön från
trafiken måste minska. Vänsterpartiet föreslår därför att
regeringen får i uppdrag att se över om man genom någon
form av avgiftsbeläggning kan återföra kostnaderna till rätt
adressat. Avgifterna bör återföras till transportsystemet i
form av stimulansbidrag till miljöförbättrande åtgärder.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Avgift på avfall
Då riksdagen våren 1990 behandlade förslag från den
dåvarande regeringen om den framtida avfallshanteringen
föreslog Vänsterpartiet en avgift på det avfall som
slutdeponeras eller bränns. Vi anser fortfarande att en
sådan avgift är nödvändig, dels för att snabbare styra mot
minskade avfallsmängder, dels för att finansiera åtgärder
som möjliggör en mer kretsloppslik avfallshantering.
Avgiftsmedlen bör fonderas och göras tillgängliga för t.ex.
mindre kommuner, som inom ramen för den egna
taxefinansierade renhållningsverksamheten har svårt att
finansiera källsorteringssystem, komposteringssystem m.m.
Vi har tidigare föreslagit nivån 100 kr/ton, och nivån på
avgiften bör inte understiga detta belopp. Avgiftsnivån och
närmare konstruktion av den bör utredas mer i detalj.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Arsenik och krom
Vänsterpartiet föreslår att arsenik och krom i
träskyddsmedel avgiftsbeläggs med 200 kr/kg arsenik och
100 kr/kg krom. Arsenik och krom har allvarliga miljö- och
hälsoeffekter. Sverige har förbundit sig att genomföra
långtgående begränsningar. Hittills genomförda åtgärder
har inte gett tillräckligt resultat. Riksdagen bör som
sin mening ge regeringen detta till känna.
Miljöavgift på kylar och frysar
Riksdagen har beslutat att kommunerna fr.o.m. 1
januari 1995 ska åläggas att ta hand om freonet i kasserade
kylar, frysar och andra s.k. frysmöbler. Det finns i dag en
mycket stor mängd freoner bundna i frysmedier och
isoleringsmaterial. Det är viktigt att nyproduktionen
upphör, men det är också mycket viktigt att vi tar hand om
det CFC som finns i cirkulation. Vänsterpartiet har i annat
sammanhang föreslagit att tidpunkten då kommunernas
ansvar träder i kraft skall tidigareläggas. Destruktionen är
kostsam. En miljöavgift bör därför tas ut i försäljningsledet
och användas för att påskynda ett ökat omhändertagande.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Destruktionsavgift på däck
I Sverige förbrukas årligen 53 000 ton däck. Ungefär
55% av dessa återanvänds inte utan hamnar på soptippar
eller i naturen. Vi föreslår därför att en avgift läggs på
däckförsäljningen, förslagsvis 10 kr/däck. Intäkterna ska
användas till forskning och utveckling av mer miljövänliga
däcksystem och för att öka kostnadstäckningsgraden i
däckåtervinningen. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Miljöklassa el-apparater
Elsnåla apparater bör gynnas framför energislösande.
Hushållsapparater och andra elapparater bör därför delas in
i klasser efter energisnålhet. De sämsta åläggs en avgift, de
bästa avgiftsbefrias och däremellan kan eventuellt
ytterligare klasser finnas. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
På handelsgödsel och bekämpningsmedel läggs dels
miljöavgifter, dels prisregleringsavgifter. Med anledning av
1990 års stora spannmålsskörd höjdes prisregleringsavgiften
för att bidra till finansieringen av export av
spannmålsöverskottet. Regeringen har därefter åter sänkt
avgiften. Ur miljösynpunkt är det olämpligt att avgifterna
på detta sätt höjs och sänks om vartannat. Avgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel bör därför snarast bli
renodlade miljöavgifter och återföras till jordbruket på ett
sådant sätt att minskad användning av dessa insatsvaror
ytterligare stimuleras. Nivån måste sättas så att negativ
miljöpåverkan undviks. Regeringen bör därför snarast
återkomma med förslag till renodlade miljöavgifter.
Dessutom bör kadmium i handelsgödsel inte tillåtas.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Miljöavgift på utsläpp av klorerade organiska ämnen
Trots att frågan om avgift på utsläpp av klorerade
organiska ämnen utretts ett antal gånger föreslår regeringen
nu ytterligare utredning. Vänsterpartiet föreslår istället att
en avgift, i enlighet med miljöavgiftsutredningens förslag i
dess slutbetänkande, införs. Även om utvecklingen gått
snabbt så är klorerade organiska ämnen fortfarande ett stort
miljöhot, särskilt i Östersjön. Klorerade ämnen är
svårnedbrytbara och ansamlas i levande vävnad.
Utvecklingen måste därför ytterligare skyndas på. En avgift
på 50 kr/kg adsorberbar organisk halogen (AOX) bör tas ut.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Militär och miljö
Militär verksamhet ger upphov till många miljöproblem.
Det faktum att krig i sig är så fruktansvärda och förödande
har kanske gjort att miljöproblemen i övrigt i militära
sammanhang kommit i skymundan. En strävan till
nedrustning utesluter emellertid inte att krav på
miljöanpassning måste ställas på den befintliga militära
verksamheten. Det får förutsättas att militär och
anslagsgivande myndigheter har ett kostnadsansvar som
leder till att miljöavgifter kan få styrande effekt även inom
detta område. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen
får i uppdrag att analysera de militära verksamheternas
miljöeffekter och lämna förslag till miljöavgifter på militära
verksamheter. Så bör t.ex. militärt flyg inte undantas från
miljöavgifter på bränslet. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen detta till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grunderna för en miljöpolitisk
helhetsstrategi,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
grundläggande omläggning av skattesystemet i enlighet med
vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om definition av skatt resp. avgift på
miljöområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om initiativ till åtgärder för att
återställa Östersjön,
5. att riksdagen till bidrag till miljöarbete för budgetåret
1992/93 anvisar 3 800 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit eller således 5 000 000 kr. utöver vad som
beslutats av riksdagen vid behandling av proposition
1991/92:100 bil.14,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regionalt
differentierade drivmedelspriser,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöklasser för fordon,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöklassning av drivmedel och
förbud mot blyad bensin,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återföra transportkostnader
till rätt kostnadsställe,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgift på avfall,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgifter på arsenik och krom i
träskyddsmedel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om destruktionsavgifter på s.k.
frysmöbler,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om destruktionsavgifter på däck,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöklassning av elapparater,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om renodlade miljöavgifter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot kadmium i
handelsgödsel,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgift på utsläpp av adsorberbar
organisk halogen (AOX),
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöavgifter på militär
verksamhet.
Stockholm den 11 maj 1992
Annika Åhnberg (v)
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)
Rolf L Nilson (v)