Fisket har under all tid spelat en betydelsefull roll för
kustregionerna. Så också vid den svenska kusten.
Betydande investeringar har gjorts från såväl samhällets
som från de enskilda fiskarnas sida för att utveckla och ge
näringen styrka och konkurrenskraft.
Östersjön har under de senaste åren kommit att spela en
alltmer betydande roll för det svenska fisket. Indelningen
av fiskevattnen i nationella zoner har inneburit att ca 90 %
av den totala svenska fiskezonen idag återfinns i
Östersjön. I detta innanhav tas också ca 80 %
av den svenska matfisken. Av denna fångst tas och
landas den absoluta merparten i den södra delen av
Östersjön. Sverige har som nation då givetvis all anledning
att väl vårda och förvalta Östersjöns miljö och fiskbestånd.
Helt nyligen har Fiskeriverket startat verksamhet vid det s
k Östersjölaboratoriet i Karlskrona och den verksamhet
som nu bedrivs där kommer att vara till stor nytta för
utvecklingen inom såväl det svenska östersjöfisket som för
övervakningen av Östersjöns miljö.
Sedan många år tillbaka har torskfisket i södra Östersjön
utgjort den ekonomiskt lönsamma grunden för svenskt
fiske. För närvarande minskar tillgången på torsk i
Östersjön kraftigt. Den främsta orsaken till detta är
utebliven eller starkt minskad reproduktion i Östersjöns
torskbestånd p g a minskad salthalt. En annan bidragande
orsak är troligen också ett ökat fisketryck. För närvarande
reproducerar torsken sig endast i Bornholmsdjupet.
Tidigare skedde reproduktion också i Gotlandsdjupet och i
Danzigerbukten. Denna minskning har nu gjort att det
totala torskfisket i Östersjön, liksom det svenska, kommer
att minska drastiskt under den kommande perioden.
Ytterligare hot mot torskreproduktionen kan också ses i
planerna på byggandet av en Öresundsbro. Olika
informationer ger här vid handen att ett sådant bygge
ytterligare allvarligt kan komma att minska utbytet av
vatten i Östersjön med åtföljande effekter av ett ännu lägre
utbyte av saltrikt syresatt vatten. Torskens framtid i
Östersjön är således starkt hotad, i synnerhet som man
härtill lägger det faktum att Östersjön är den yttersta
gränsen vad gäller torskens naturliga utbredningsområde.
För Sveriges vidkommande betyder detta att den kvot
som tillåts tas upp under 1992 kommer att bli ca 20 000 ton.
Detta är en halvering jämfört med 1991. Denna drastiska
minskning av torskkvoten kommer att medföra allvarliga
problem för den svenska fiskerinäringen. Åtskilligt tyder på
att denna kvot kommer att vara uppfiskad långt innan 1992
års slut, vilket medför en längre period med
torskfiskeförbud. Detta skall också ses i samband med de
stora avsättningsproblem som finns vad gäller den
sill/strömming som också fiskas i Östersjön. Vad gäller
priset på sill/strömming är detta i dag så lågt att någon
egentlig lönsamhet i detta fiske knappast kan sägas existera.
Slutsatsen blir då helt naturligt att ett utökat fiske efter
sill/strömming inte kan kompensera ett minskat torskfiske.
Det är givetvis av största vikt att olika åtgärder vidtas för
att möta dessa problem både på kort och på lång sikt. Ett
tänkbart sätt att söka trygga torskens reproduktion är att
aktuella lekplatser fredas från fiske under lektiden. Denna
fråga rör inte Sverige ensidigt utan är en fråga som berör
alla Östersjöstater och som fordrar en internationell
överenskommelse. Likaså bör effekterna av en sådan
åtgärd också noga ses över. Regeringen bör i internationella
sammanhang ta upp denna fråga för att få den ytterligare
belyst och utvärderad. Därefter bör regeringen återkomma
till riksdagen med ett eventuellt förslag som kan innebära
fredning/skydd av ovan angivet slag. Detta bör ges
regeringen till känna.
Under en följd av år har vi kunnat konstatera att
miljöföroreningarna i haven har blivit allt allvarligare.
Detta gäller både Västerhavet och Östersjön.
Föroreningarna har medfört att vissa delar av dessa hav i
dag saknar fisk och detta innebär stora förluster för det
svenska fisket. Det är enligt vår uppfattning angeläget att
möjligheterna för ett ekonomiskt skydd undersöks som ger
ekonomiskt skydd för dem som lider allvarlig skada av
denna miljöförstöring. Sådana ersättningar har utgått i
samband med Tjernobyl-katastrofen. Då utgick
kompensation till ''de grupper vilkas försörjningssituation
lidit direkt skada genom det radioaktiva nedfallet''. I likhet
med detta bör ersättning kunna utgå till personer och
företag som drabbas av allvarliga ekonomiska förluster i
samband med miljöförorening av haven. Vi har i tidigare
motioner föreslagit sådan form av ersättning. Vi förväntar
oss att regeringen återkommer med förslag i denna fråga.
Det allvarliga läget inom fiskerinäringen innebär att
många fiskeriföretag har eller riskerar att få ekonomiska
problem. Särskilt allvarligt är läget för flera av de större
företagen som gjort betydande investeringar under de
senaste åren. Staten har bl.a. genom fiskerilån och
lånegarantier möjliggjort en nödvändig modernisering och
upprustning av fiskeflottan. Dessa fiskerilån löper i dag på
20 år. Denna tid är i kortaste laget både med beaktande av
dagens situation och med beaktande av att dessa
investeringars livslängd oftast överstiger denna aktuella
amorteringstid. Denna amorteringstid bör enligt vår
mening förlängas till förslagsvis 25 år. Detta bör ges
regeringen till känna.
I detta sammanhang kan det också vara lämpligt att
utreda möjligheterna att under en begränsad tid ge ett
tillfälligt räntestöd till vissa fiskeriföretag. Detta bör
omgående ske och vi förväntar oss att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag i frågan.
Som tidigare i motionen anförts finns det i dag stora
avsättningsproblem vad gäller den sill/strömming som fiskas
i Östersjön. Trots att sill/strömming är ett bra livsmedel är
konsumtionen förhållandevis låg i Sverige. Viss export går
dock från Sverige till Estland. Där utgör sillen/strömmingen
ett viktigt livsmedel med god efterfrågan. Den akuta
livsmedelsbristen i det forna Sovjetunionen aktualiserar
frågan om inte svenskfångad sill/strömming skulle kunna
användas som ett direkt livsmedelsbistånd till detta område.
Den skulle då kunna utgöra en viktig del i försöken att klara
livsmedelsbristen. Detta skulle kunna lösas om delar av de
medel som nu har avsatts till bistånd för de östeuropeiska
länderna reserverades för detta ändamål och ett snabbt och
effektivt uppbyggande av viss distribution kom till stånd.
Livsmedelsläget är akut och den svenskfångade fisken
skulle vara till stor nytta. Vi anser att regeringen skyndsamt
bör ta initiativ i denna fråga.
För att motverka problemen med olika fiskarters
reproduktion så har försök gjorts med odling och utsättning
av bl.a. torsk. Detta är en väg att gå för att öka
möjligheterna till en livskraftig fiskstam. Lyckade försök av
detta slag har gjorts i Danmark. Ytterligare insatser på
detta område bör också göras i Sverige och då i synnerhet
inom Östersjöområdet. Detta kan gälla torsk, ål och
piggvar. Detta arbete kan bl.a. bedrivas vid det nya
Östersjölaboratoriet. Detta bör ges regeringen till känna.
En yrkesfiskare tillbringar en stor del av året på havet.
Detta medför att han har svårt eller saknar möjlighet att
fullt ut ta del av den samhällsservice och förmåner som han
liksom andra medborgare betalar till via sin skatt och andra
avgifter. Detta faktum har observerats i andra länder. I
Norge har det norska stortinget beslutat om ett särskilt
avdrag för yrkesfisket. Enligt uppgift uppgår detta avdrag i
dag till 23 %
av fiskeriinkomsten med ett tak på 55 000
kronor. Detta system borde också vara rimligt i
Sverige för att stimulera och underlätta fiskarnas arbete och
ekonomiska situation. Vi förutsätter att regeringen
återkommer i denna fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skydd av torskreproduktionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till katastrofskydd för
fiskerinäringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler för återbetalning av
statliga fiskerilån,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillfälligt räntestöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskfångad fisk som
livsmedelsbistånd till f.d. Sovjetunionen,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser vad gäller utsättning och
odling av vissa fiskarter.
Stockholm den 23 januari 1992
Sven-Olof Petersson (c)
Marianne Jönsson (c)