Lagen om fiskevårdsområden, LOFO, gäller sedan 1981 (1981:533). Den föreskriver hur ett fiskevårdsområde skall bildas och drivas. Ansökan härom skall ställas till länsstyrelsen, som utser förrättningsman. Denne är ansvarig för att i lagen angivna förberedande åtgärder vidtages, varefter kallelse till förrättningssammanträde utfärdas.
Vid förrättningssammanträdet skall tre huvudfrågor tas upp, nämligen 1. fiskevårdsområdets avgränsning;
2. redovisning av fiskerättsförteckningen;
3. förslag till stadgar för fiskevårdsområdesföreningen.
Deltagarna i sammanträdet diskuterar föreliggande förslag och eventuella yrkanden protokollförs. Omröstning om bildandet av fiskevårdsförening sker inte. Det är förrättningsmannen som med ledning av diskussionen bedömer, hur delägarna vill ha det. Om fiskerättsägarna allmänt motsätter sig att ett fiskevårdsområde bildas och har ''beaktansvärda skäl'' härför, får detta ej ske.
Förrättningsmannen avger efter sammanträdet ett utlåtande i vilket redovisas a/ om fiskevårdsområdet skall bildas eller inte; b/ vilket fiske det i så fall skall omfatta; samt c/ stadgar för fiskevårdsområdesföreningen. Med ledning av detta utlåtande och eventuella erinringar mot det fattar därefter länsstyrelsen beslut.
LOFO har således varit i kraft sedan 1981, dvs. i mer än tio år. Av den anledningen kan det nu vara aktuellt att göra en utvärdering av lagen, hur den har tillämpats och vilka konsekvenser den fört med sig. En dylik utvärdering bör rimligen leda till en översyn av lagen.
Från skilda håll i landet har framförts kritik och klander på tillvägagångssättet vid bildandet av fiskevårdsområden och tolkningen av bestämmelserna i LOFO. Anklagelser har riktats mot handläggningen vid förrättningar. Man har varit missnöjd med information och kungörelse om förrättningen. Det har brustit i utfärdande av kallelser och upprättande av röstlängd. Starka protester har riktats mot förrättningsmannens bedömning av fiskerättsägarnas inställning i frågan. Ett absolut krav bör vara, har man hävdat, att en kvalificerad majoritet av det totala antalet fiskerättsinnehavare är för bildandet. Likaså skall ägare av enskilt fiske lämna sitt medgivande för anslutning. Begreppet ''beaktansvärda skäl'' ger anledning till godtycke och bör därför utgå. Det har talats om konfiskation och tvång. Fiskerättsägares frånvaro vid förrättningssammanträdet har av myndigheterna tolkats som att denne varit för bildandet av fiskevårdsområdet. Detta betraktas som en orimlighet eftersom vederbörande i många fall inte har kunnat nås vare sig för någon form av information eller av kallelse.
Redovisningen ovan av kritik och synpunkter, som framförts i samband med bildandet av fiskevårdområden, ger belägg för behovet av en utvärdering och översyn av LOFO. Brister i samband med information och kallelser måste självfallet elimineras.
Reglerna för beslutsfattande måste vara klara och entydiga. Att godtyckligt tolka vad någon ej närvarande anser skall inte kunna förekomma. Diskriminering måste undvikas. Den enskildes vilja och rätt måste så långt möjligt respekteras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering och översyn av lagen om fiskevårdsområden, LOFO.
Stockholm den 23 januari 1992 Hans Nyhage (m) Lars Björkman (m) Lars Sundin (fp)