av Christer Windén och Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Fredning av lax i Östersjön
Rekryteringen av lax till Östersjön sker dels genom
utvandring av laxungar från de fåtal älvar som har
kvarvarande reproduktionsområden, dels genom utsättning
av odlade laxungar i de älvar där lekplatser och
uppväxtområden förstörts genom vattenkraftsutbyggnad.
Under den senaste 15-årsperioden har utsättningarna av
odlade laxungar mer än fördubblats samtidigt som
utvandringen av naturreproducerade laxungar från de
''naturliga'' älvarna successivt minskar. De
naturreproducerade laxungarna utgör idag ca 10 %
av rekryteringen till Östersjön och andelen odlade
laxungar är således ca 90 %,
vilket förklarar den stora mängden lax i Östersjön.
Under samma tidsperiod har laxfångsterna i
Östersjöområdet ökat från ca 2.000 ton per år till cirka
3.500 ton per år. Ökningen hänför sig till havsfisket på
laxens uppväxtområden i egentliga Östersjön där alla älvars
laxbestånd är blandade och där fisket därför drabbar alla
älvbestånd proportionellt lika. Detta kraftiga fiske i havet
medför att andelen laxar som överlever till lek minskar
drastiskt. Då det behövs cirka 25 gånger fler föräldrapar i
naturlig lek än i en odling för att ge samma mängd
utvandringsfärdiga laxungar är det främst de
naturreproducerade laxbestånden som drabbats. Följden
har blivit att dessa laxbestånd håller på att utrotas då alltför
få leklaxar tillåts att nå sina lekplatser.
De naturlaxförande älvarnas kapacitet för produktion av
laxungar utnyttjas i nuläget endast till 10--20 %.
Detta har med stor sannolikhet redan medfört
genetiska skador på vissa älvars laxbestånd. Denna, främst
för de oersättliga naturbestånden, katastrofala situation har
ingående beskrivits i utredningen ''Lax'' (DS Jo 1984:5).
Utredningen presenterade bland annat åtgärdsförslag som
möjliggör en nyttjande- och bevarandeplan för Östersjöns
laxbestånd. Planen har två huvudkomponenter; dels att
laxen fredas på sina uppväxtområden i Östersjön varigenom
naturlaxen räddas, dels att med fördröjd utsättning av
laxungar på strategiska kustavsnitt bibehålla ett yrkesfiske
efter lax som kompensation för det uteblivna traditionella
havsfisket.
Metodiken har provats i stor skala och metodens
användbarhet har bekräftats i rapporten ''Fördröjd
utsättning och fredningsområde -- räddningen för laxen och
laxfisket i Östersjön''. Arbetet har genomförts av en
referensgrupp på uppdrag av fiskeristyrelsen.
Laxutredningens förslag har dock inte resulterat i några
konkreta åtgärder.
I Jordbruksutskottets betänkande 1990/91:JoU30
gällande miljöpolitiken konstaterar utskottet att:
Lekbestånden av lax i de outbyggda älvarna har minskat
kraftigt. Insatserna för att vidmakthålla laxfisket i
Östersjön genom odling och utsättning har varit
framgångsrika. Det ökade fisket som följd härav har
emellertid lett till en ökad belastning av naturbestånden.
Det är av flera skäl angeläget att bevara så många som
möjligt av våra laxstammar. Regeringen och fiskeristyrelsen
arbetar sedan några år med åtgärder för att skydda den
naturligt reproducerade laxen. Sverige har genom
fiskerikommissionen i Östersjön verkat för begränsningar
av havslaxfisket i Östersjön, vilket under förhandlingarna
hösten 1990 ledde till enighet om ett högsta totaluttag för
lax under år 1991. Sedan år 1985 har fiskeristyrelsen skärpt
regleringen av laxfisket. Laxfisket måste utformas så att det
inte hotar de naturligt reproducerade laxstammarna och så
att deras genetiska mångfald bevaras.
Med facit i hand kan nu konstateras att den totalt tillåtna
fångstmängden, TAC, (Total Allowable Catch) av lax i
Östersjön på 3.550 ton för 1992 ligger i nivå med de tio
senaste årens fångstuttag och innebär således ingen egentlig
begränsning. Efterlevande av en TAC är dessutom mycket
svårt att kontrollera. Internationella Havsforskningsrådet
(ICES) har efter beräkningar rekommenderat en TAC på
högst 1.550 ton per år för att ej hota laxbeståndet i
Östersjön. Vidare att fiskeristyrelsen, som ansvarigt statligt
verk, avstått från att fullfölja regeringens och riksdagens
intentioner avseende begränsningen av laxfisket. Vid
fiskeristyrelsens sammanträde 1991-12-06 beslutade
styrelsens majoritet således att inte införa några ytterligare
begränsningar av vare sig älv- eller kustfisket som det
traditionella havsfisket.
Om inga konkreta åtgärder omgående vidtas till skydd
för Östersjöns naturreproducerade laxstammar, så kommer
dessa att inom en snar framtid och för all framtid vara
utslagna ur vår fauna.
Det är nödvändigt att utan dröjsmål vidta åtgärder till
skydd för den naturreproducerade Östersjölaxen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av total fredning av lax i
de till Sverige hörande uppväxtområdena i södra Östersjön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare
begränsningar av fiske efter lax med mängdfångande
redskap längs Norrlandskusten samt i och strax utanför
älvarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att verka för en
internationell överenskommelse om fredning på laxens
uppväxtområden i hela Östersjön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att snarast inleda
förhandlingar med yrkesfiskets organisation om de
kompensationsåtgärder som föreslås i laxutredningen (DS
Jo 1984:5) och som skulle möjliggöra ett yrkesfiske efter lax
utan att äventyra den naturreproducerade laxen.
Stockholm den 21 januari 1992
Christer Windén (nyd)
Dan Eriksson (nyd)i Stockholm