Under många år har torskfisket i södra Östersjön varit av
avgörande betydelse för svenskt fiske. Torskfisket har varit
ekonomiskt lönsamt för de svenska fiskarna.
För närvarande minskar tillgången på torsk i Östersjön
kraftigt. Den främsta orsaken till detta är att
reproduktionen av torsk i Östersjön uteblivit eller starkt
försämrats på grund av den minskade salthalten. Men en
bidragande orsak är också det kraftigt ökade fisket av torsk,
som i sin tur sammanhänger med den ekonomiska
lönsamheten för detta fiske.
Laxfisket har drabbats av kraftiga prisfall på grund av
lågprisimport av norskodlad lax. Men laxfisket har också
begränsats genom behovet av att skydda Östersjöns
kvarvarande bestånd av vildlax. Detta har medfört
minskade kvoter och laxfiskestopp under vissa tider.
Fisket efter sill/strömming i Östersjön är olönsamt på
grund av överskottet på marknaden och det som en följd av
de låga priserna.
Silltillgången i Östersjön är god. Sill är ett mycket bra
livsmedel som bör komma fler människor till godo.
Därför anser vi att svenska fiskare bör få, som en del av
det svenska biståndet, möjlighet att fiska och landa sill
direkt till t.ex. S:t Petersburg-området och att detta fiske
finansieras av biståndspengar.
Totalt sett gör detta att den ekonomiska situationen är
allvarlig för många fiskeföretag. Speciellt allvarlig blir
situationen för de företag som gjort stora investeringar
under den senaste femårsperioden.
Den minskade tillgången på torsk har lett till att
fiskeribiologerna förordat ett stopp för torskfisket i
Östersjön under 1992.
Fiskeriverket har inte gått så långt, men beslutat att
minska den för svenskt fiske tillgängliga torskkvoten i
Östersjön från drygt 40 000
ton under 1991 till ca 20 000
ton under 1992. Självfallet kommer en så kraftig
minskning av torskkvoten att medföra allvarliga problem
för hela fiskerinäringen.
Mycket tyder på att denna kvot kommer att fiskas upp
under första halvåret 1992, vilket medför en längre period
med totalt stopp för torskfiske. Det får negativa verkningar
för hela näringen, såväl fisket som handel och
beredningsindustri. Finns det ingen råvara leder det till
besvärligheter inom hela fiskerinäringen. Det är därför
angeläget att ett totalstopp undviks.
För att klara den besvärliga situationen för
fiskerinäringen i Blekinge, är en rad åtgärder erforderliga.
Det gäller både åtgärder som får omedelbara effekter och
åtgärder som har en mera långsiktig verkan.
Många fiskeföretag är i en akut likviditetskris. För dessa
företag kan situationen klaras om amorteringstiden för
fiskerilånen och lånegarantierna utökas från 20 till 25 år. Vi
förordar att denna möjlighet öppnas för att klara den akuta
krisen för en del företag.
Eftersom den tillgängliga torskkvoten så kraftigt
minskas mellan 1991 och 1992, är det angeläget att denna
kvot fördelas mellan de olika kuststräckorna, så att också
syd- och ostkustens fiskare blir delaktiga av
torsktilldelningen. Fiskeriverket bör ges i uppdrag att göra
en sådan fördelning. Verket bör göra den i nära samarbete
med fiskets organisationer.
Fiskeriverket bör också ges i uppdrag att utreda
förutsättningarna för speciella fredningsområden för torsk
och lax i Östersjön. Detta förutsätter att fiskeriverket tar
upp överläggningar med berörda länder i Östersjöområdet.
Fiskeriverket bör också undersöka förutsättningarna för
att öka insatserna när det gäller såväl odling som utsättning
av fisk i Östersjön. De insatserna bör omfatta, utöver torsk,
även lax, öring, ål och piggvar. I det sammanhanget bör
fiskeriverket också ges förutsättningar att undersöka om
speciella torskodlingar kan genomföras i Österjöområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för det svenska fisket.
Stockholm den 23 januari 1992
Christer Skoog (s)
Ulf Lönnqvist (s)
Hans Gustafsson (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Jan Björkman (s)