Enligt tidigare beslut i Sveriges riksdag skall vårt lands fiskevattenresurser förvaltas på ett sådant sätt, att avkastningen därav kommer befolkningen tillgodo i form av högvärdiga livsmedel eller kan utnyttjas som en källa till rekreation och förströelse.
Enligt lagen (1950:596) om rätt till fiske har envar i riket bosatt person rätt att i allmänt vatten fiska med i stort sett obegränsad mängd redskap. Undantag göres för trål, laxgarn och större fasta redskap, som kräver särskilt tillstånd eller är begränsade till antal och utförande.
Binäringsfiskare, eller den för vilken fisket är av väsentlig betydelse för hans försörjning, saluför i regel sin fångst på sådant sätt att den når konsumenten i gott skick sett ur hygienisk och kvalitativ synvinkel. Under den varma årstiden används is, om än till hög kostnad, för att hålla varan kyld.
Det finns emellertid ett stort antal s k deltidsfiskare, som vid sidan av en fast anställning bedriver ett omfattande fiske för avsalu under vissa perioder, då kommersiellt intressanta fiskslag går till. Exempel på detta är lax, öring, sik, siklöja, gös och torsk. Detta fiske och avsättningen av fångsten sker ofta under former, som starkt kan ifrågasättas. Det torde sålunda vara sällsynt att moms, egenavgifter och inkomstskatt erläggs för denna fisk. Kvalitén kan vara mycket skiftande, vilket skadar den seriösa handeln med fisk.
I Danmark tillämpas sedan tre år tillbaka ett system, som innebär att ''fritidsfiskare'' får fiska med högst 6 redskap sammanlagt. Garn får vara högst 45 m långa. Antalet krok är begränsat til 300 st. Det finns även en kategori ''binäringsfiskare'', som kan få ett individuellt tillstånd att fiska inom ett visst vattenområde, med lämplig mängd redskap. Vederbörande skall deklarera minst 10 % av sin förvärvsinkomst från fiske och vara momsregistrerad. En yrkesfiskare har rätt att låta registrera sig som binäringsfiskare, om han vill minska sitt fiske och har då ingen redskapsbegränsning.
Inför Sveriges anpassning till ett eventuellt inträde i EG är det lämpligt att se över de regler som gäller för fiske med mängdfångande redskap i rikets allmänna fiskevatten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till redskapsbegränsning till skydd för yrkesfisket på det sätt som anförts i motionen.
Stockholm den 20 januari 1992 Pär Granstedt (c)