med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
Miljöräkenskaper
Vi behöver få gröna nationalräkenskaper som i motsats
till den traditionella bruttonationalprodukten (BNP) gör
naturen synlig. I de sedvanliga nationalräkenskaperna
behandlas byggnader och maskiner som produktivt kapital,
vars värde minskar i takt med att de används. Naturresurser
ses däremot inte som produktiva tillgångar och deras
utnyttjande avspeglas inte i BNP. Ett land kan göra slut på
sina naturtillgångar, förstöra sin odlingsbara jord och
förgifta vatten och luft utan att detta påverkar den
uppmätta nationalprodukten.
Behovet av miljöräkenskaper har fått ökad
uppmärksamhet genom Brundtlandkommissionen och den
vikt FN nu ger begreppet ''bärkraftig utveckling''. Inom FN
pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att skapa ett
system av satelliträkenskaper för natur- och miljöresurser.
Dessa räkenskaper skall tillsammans med data ur
nationalräkenskaperna kunna användas för att redovisa och
analysera sambanden mellan ekonomi och miljö. Avsikten
inom FN är således inte att avskaffa det system för
nationalräkenskaper som flertalet medlemsstater tillämpar
i dag. Syftet är i stället att komplettera de nuvarande
räkenskaperna med miljö- och naturresursräkenskaper som
så långt som möjligt utnyttjar samma konton,
näringsgrensindelning och definitioner som det
internationella systemet för nationalräkenskaper, System of
National Accounts.
Under 1990 tillsatte den socialdemokratiska regeringen
miljöräkenskapsutredningen. Våren 1991 angav riksdagen
1990-talet som ett skede av ökade ambitioner i
miljöpolitiken. Det innebär bl.a. att ansvar för miljö och
resurshushållning skall prägla samhällslivets alla områden
och att samhällets alla verksamheter skall ställas om i
ekologisk riktning. I maj 1991 redovisade
miljöräkenskapsutredningen sitt betänkande ''RÄKNA
MED MILJÖN! Förslag till natur- och miljöräkenskaper''
(SOU 1991:37 och 1991:38).
Under hösten var remissbehandlingen av
miljöräkenskapsutredningen klar. Remissinstanserna gav i
allt väsentligt stöd åt utredningens förslag. Det var
uppenbart att det nu var dags att inleda ett systematiskt
arbete med att utveckla miljöräkenskaper i Sverige.
Frågan om miljöräkenskaper är så viktig att regeringen
borde ha presenterat ett förslag för riksdagen i
budgetpropositionen i början av januari 1992. Regeringen
nöjde sig dock med att ge uttryck för en positiv
grundinställning till miljöräkenskapsutredningens förslag
samt att redovisa sin avsikt att följa upp utredningen på tre
sätt:
1. Uppdrag till konjunkturinstitutet 2.
Särskilt ansvar till statistiska centralbyrån 3.
Positiv prövning av ett system med miljöindex.
Någon proposition såg inte heller dagens ljus under
februari eller mars 1992. Vad som nu äntligen har
presenterats i kompletteringspropositionen i april är föga
imponerande. Av propositionens närmare 7OO sidor ägnas
en halv sida åt den viktiga framtidsfrågan om
miljöräkenskaper.
De tre punkterna från budgetpropositionen återkommer
nu:
1) Med utgångspunkt från miljöräkenskapsutredningens
förslag har regeringen för några veckor sedan givit
konjunkturinstitutet uppdraget att utveckla metoder och
modeller för att redovisa viktiga samband mellan miljö och
ekonomi.
2) Regeringen föreslår att 1,2 milj. kr. anslås till SCB för
att utveckla och komplettera miljöstatistiken samt för att
utveckla fysiska miljö- och naturresursräkenskaper.
3) Regeringen har också givit naturvårdsverket ett
uppdrag att utveckla ett system med miljöindex som kan ge
en samlad bild av tillståndet i de svenska ekosystemen.
På den positiva sidan kan vi se regeringens uttalade vilja
att följa upp miljöräkenskapsutredningens förslag. På den
negativa sidan finner vi en propositionstext som är extremt
knapphändig. Det naturliga hade varit att regeringen
presenterat en fristående och fyllig proposition för att ge
riksdagen möjlighet att ta ställning till ett samlat program
för arbetet med miljöräkenskaper.
Regeringen har inte heller satt in arbetet med
miljöräkenskaper i dess internationella sammanhang.
Sverige måste aktivt delta i det pågående internationella
samarbetet på detta område. Det gäller bl.a.FNs arbete
med att skapa ett internationellt system av
satelliträkenskaper för natur- och miljöresurserOECDs
arbete med miljöindikatorerEG-ländernas arbete med
miljöstatistik och miljöräkenskaperNordiska
ministerrådets samordning av den nordiska miljöstatistiken
och arbete med att utveckla naturresurs- och
miljöräkenskaper.
Det är angeläget att regeringen vid lämpligt tillfälle
(t.ex. i budgetpropositionen i januari 1993 eller i en
särproposition i februari 1993) återkommer till riksdagen
med ett samlat förslag för det fortsatta arbetet med
miljöindex, miljöindikatorer och miljöräkenskaper. Inte
minst är det viktigt med ett ställningstagande till hur Sverige
i internationellt samarbete skall söka påverka utformningen
av FNs förslag, OECDs riktlinjer, EGs och Nordiska
ministerrådets arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges fortsatta arbete med
miljöindex och gröna nationalräkenskaper.