med anledning av prop. 1990/91:188 Riktlinjer för det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge
I propositionen föreslår regeringen riktlinjer för
samarbete mellan Sverige och Norge i syfte att lösa problem
med hantering av miljöfarligt avfall. Utgångspunkter för
det fortsatta samarbetet bör vara att varje land har ansvar
för det miljöfarliga avfall som uppkommer i landet. En
viktig målsättning är också att minimera uppkomsten av
miljöfarligt avfall.
Ett gemensamt bolag för avfallshantering bör bildas
enligt propositionen. En uppgift för bolaget blir att
klarlägga förutsättningarna för samarbetet bättre -- det
finns t.ex. mycket som tyder på att volymen av miljöfarligt
avfall kommer att minska. Först därefter är det lämpligt att
ta ställning till formerna för det fortsatta samarbetet. Det
intentionsavtal som tidigare framförhandlats går längre i
detaljeringsgrad men förutsätter också att större mängder
avfall kommer att produceras än vad som är troligt.
Regeringen föreslår att SAKAB skall svara för den
svenska andelen i det nya bolaget. Ambitionen är vidare att
få till stånd ett brett ägande i bolaget, varför även privata
företag bör erbjudas att teckna aktier. Således binder sig
inte regeringen till den ägandeform som föreslås i
intentionsavtalet, vilket är tillfredsställande.
Jag delar åsikten i propositionen att kvalificerade
industriella anläggningar av den typ som SAKAB
representerar drivs mest rationellt om de har normala
företagsekonomiska förutsättningar. För att företaget skall
kunna vidareutveckla den kompetens det besitter i dag är
det dessutom av värde att de som producerar det
miljöfarliga avfallet -- industrin och kommunerna -- ges ett
ökat ansvar för hanteringen och behandlingen av avfallet.
Därför bör industrins och kommunernas ägande i SAKAB
öka -- de äger i dag 2 procent vardera medan staten äger
resten.
Det var olyckligt att riksdagens majoritet -- efter initiativ
från socialdemokraterna och vänsterpartiet
kommunisterna -- gick emot förslaget om att begränsa
statens engagemang i SAKAB:s drift och övriga skötsel
(prop 1989/90:100 Bil. 16 om vissa avfallsfrågor). Mitt parti,
folkpartiet liberalerna, lämnade en reservation mot det
beslutet (1989/90:JoU16). Jag menar att det nu finns
anledning att åter aktualisera en minskning av statens
ägarandel i SAKAB. Statens kontroll över verksamheten
kan ändå garanteras, men utövas på annat sätt än genom
ägande.
Mot bakgrund av vad som anförts här och i den tidigare
nämnda propositionen om avfallsfrågor bör riksdagen
bemyndiga regeringen att försälja statens aktier i SAKAB.
En sådan försäljning förutsätter att 13 § i lagen (1985:426)
om kemiska produkter upphävs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att sälja statens
aktier i SAKAB samt som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om minskning av det
allmännas ägarandel i SAKAB,
2. att riksdagen upphäver 13 § lagen (1985:426) om
kemiska produkter.