I proposition 1991/92:120 beräknar regeringen att kostnaderna för prisregleringen av fisk för regleringsåret 1992/93 skall komma att uppgå till 100,0 milj.kr. Av dessa föreslås 50,0 milj.kr. utgå som pristillägg. Detta innebär en minskning med 12,3 milj.kr. jämfört med beräknade kostnader för innevarande regleringsår. Utöver medel för pristillägg föreslås bl.a. ett summa på 27,2 milj.kr. för offensiva åtgärder. Detta är en rejäl och bra höjning jämfört med innevarande regleringsår.
Dessa medel som avses för offensiva åtgärder fyller en viktig funktion och avsikten är att dessa medel skall stärka fiskerinäringen inför framtiden. Dock kan vi konstatera att fiskerinäringen för närvarande brottas med betydande problem. I annan motion har vi bl.a. pekat på dessa problem och också lagt förslag om en utredning om det svenska fisket.
Det akuta läget för svenskt fiske kan göra att de för regleringsåret beräknade medlen om 100,0 milj.kr. kan behöva utökas. I detta sammanhang kan det då vara rimligt att pröva möjligheterna till en ökad normkvantitet beträffande sill/strömming.
Detta skulle kunna hjälpa det svenska fisket, inte minst i de södra delarna av Östersjön, att klara den akuta krisen. Bristen på torsk och det låga priset i kombination med avsättningsproblem på sill/strömming gör en sådan möjlighet befogad. I detta sammanhang är det också befogat att väga in de regionala aspekter som berör sydkusten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att pröva en ökad normkvantitet beträffande sill/strömming.
Stockholm den 21 april 1992 Sven-Olof Petersson (c)