med anledning av prop. 1991/92:120 Reglering av priserna på fisk m.m.
I regeringens proposition 1991/92:120 om reglering av
priserna på fisk m.m. tas en rad frågor upp om prisstöd
under regleringsåret 1992/93 och så kallade offensiva
åtgärder inom fiskerinäringen. Vidare behandlas EFTA-
överenskommelsen om frihandel med fisk och marina
produkter, därtill nämns EES-avtalet.
Vad beträffar de strukturella åtgärder som föreslås i
propositionen överensstämmer de i allt väsentligt med de
behov som föreligger om rationalisering av fiskeflottan och
vidareförädling.
Det är dock anmärkningsvärt att det inte finns en rad i
propositionen som beskriver den mycket akuta situation
som svenskt fiske för närvarande befinner sig i på grund av
den drastiska nedgången av torskfisket i Östersjön.
Torskfisket motsvarar under innevarande år ca 30 %
av de senaste årens fiske. Med beaktande av att
torskfisket svarar mot drygt 50 %
av det totala svenska förstahandsmottagningsvärdet
är situationen alarmerande. Under 1980-talet har vissa
nedgångar i torskfisket inträffat i bl.a. norska fiskevatten,
dock ej tillnärmelsevis i den omfattning som för närvarande
kan konstateras i Östersjön.
Vissa båtar har redan slagits ut på syd- och ostkusten på
grund av det stora fångstbortfallet. Under regleringsåret
1992/93 väntas fångstsituationen på torsk i Östersjön vara
fortsatt svag på grund av att bl.a. vissa årsklassers
reproduktion har varit mycket svag. Någon förbättring
väntas inte förrän 1994, under förutsättning att Östersjöns
marina miljö och saltvatteninflöde förbättras.
I den situationen som det svenska fisket befinner sig i
hjälper inte enbart strukturella åtgärder om viktiga delar av
fiskeflottan slås ut särskilt på syd- och ostkusten. I ett
övergångsskede är det i praktiken sillfisket som står till
buds.
Genom regeringens direktiv till fiskeriverket att
kostnaderna skall rymmas inom totalt 100 milj.kr. och att
kostnaderna för pristillägg inom denna ram får uppgå till
högst 50 milj.kr. kunde inte sillstödet för regleringsåret
1992/93 föreslås oförändrat i jämförelse med innevarande
regleringsår. Detta hade varit en utomordentligt viktig
åtgärd med beaktande av den rådande situationen. Vidare
borde detta enligt vår mening inte ha kunnat ifrågasättas
mot bakgrund av riksdagens uttalande att den svenska
avregleringen skall hålla jämna steg med motsvarande
process i övriga EFTA-länder.
För regleringsåret 1992/93 föreslår vi att
normkvantiteten för sill/strömming fastställs till 40 000 ton,
d.v.s. samma kvantitet som för innevarande regleringsår.
Kostnaderna beräknas till 11 milj.kr. för den föreslagna
ökningen om 10 000 ton. Dessa medel finns, som beskrivits
i propositionen, i regleringens kassa som totalt uppgår till
220 milj.kr. Vi tillstyrker däremot det av regeringen
föreslagna normpriset för sill/strömming 1992/93: stor sill
3:00 kr./kg (motvarande 3:55 kr./kg 1991/92) och för liten
sill/strömming oförändrat 2:75 kr./kg. Denna profil gynnar
ost- och sydkusten som har mindre storlekssorteringar i sitt
sillfiske.
Propositionen tar inte upp några regionalpolitiska
perspektiv i en framtida fiskeripolitik. Detta är en brist.
I slutet av propositionen nämns bl.a. utsättningar av fisk
och den kollektiva trygghetsförsäkringen. Senast togs
denna fråga upp av utredningen Fiskprisregleringen och
fiskeadministrationen, SOU 1989:56, där det föreslogs att
dessa viktiga delar för yrkesfisket skulle finnas kvar.
Därtill bör också uppmärksammas att en rad frågor som
exempelvis tidsperioden mellan EES-avtalet och EG-
inträdet inte berörts. Samtliga dessa frågor måste snarast
klargöras för att riksdagen skall kunna lägga fast en ny
fiskeripolitik. Detta är inte minst viktigt i en frihandel, där
Sverige är en liten fiskenation i jämförelse med
världsledande nationer inom t.ex. EFTA och EG.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om normkvantiteten för
sill/strömming för regleringsåret 1992/93,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ytterligare 11 milj.kr.
disponeras ur prisregleringens kassa.
Stockholm den 21 april 1992
Göran Persson (s)
Jan Fransson (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)
Ulla Pettersson (s)
Leo Persson (s)
Kent Carlsson (s)
Elvy Söderström (s)