För ett svenskt fiske i framtiden
Fisket är en liten näring i Sverige, räknat i antalet sysselsatta. Men trots detta har fisket stor betydelse på många sätt. I de delar av Sverige där fisket historiskt varit den dominerande sysselsättningen är det fortfarande av avgörande betydelse. I fisket finns också en del av vårt gemensamma kulturarv. Fisket är en näring som i sig förbinder det moderna samhället med det tidigare, förindustriella.
I det globala perspektivet spelar fisket en växande roll i livsmedelsförsörjningen. Mot den bakgrunden är det av oerhörd betydelse att fisket bedrivs på ett långsiktigt hållbart sätt och att miljöförstörande utsläpp till haven upphör. Och i det perspektivet finns det utrymme för och behov av ett fortsatt svenskt fiske.
Även om det svenska fisket är av förhållandevis liten omfattning så är det angeläget att det även i framtiden kan fortleva och utvecklas. Riksdag och regering måste därför ta sin del av ansvaret och formulera en framtidsinriktad fiskeripolitik, byggd på ambitionen om ett bevarat och utvecklat fiske. EES-avtal och eventuellt EG-medlemskap är två viktiga orsaker till att det just nu är extra angeläget med en genomgripande diskussion kring det framtida fisket. I regeringens proposition om reglering av priserna på fisk m.m. finns inte något sådant framtidsperspektiv. På jordbrukets område och när det gäller trädgårdsnäringen pågår nu framtidsinriktat utrednings- och analysarbete. Vänsterpartiet föreslår att också fisket blir föremål för ett sådant arbete. Detta arbete bör baseras på ett brett parlamentariskt deltagande och också representanter för näringen bör beredas möjlighet att följa arbetet. Förutom de långsiktiga frågorna finns det många frågor som kräver en snar lösning. Dit hör finansiering och omfattning av de offensiva åtgärderna, t.ex. utsättning av fisk och den framtida utformningen av fiskets kollektiva trygghetsförsäkring.
Regeringen följer i sin proposition fiskeriverkets förslag, vilket i sin tur baseras på de direktiv regeringen gett. Vänsterpartiet anser att normkvantitet för sill/strömming bör kvarstå oförändrad från innevarande budgetår. Situationen för fisket är svår. Torsktillgången i Östersjön är liten och kommer så att förbli några år, även om det nu finns hopp om en bättre återväxt. Tillgången på sill och strömming är däremot god. Där är det i stället låga priser som sätter begränsningar för ett framgångsrikt fiske. Varje försämring får stora och svåra konsekvenser. Vi avvisar därför förslaget till neddragning. Samtidigt belyser detta hur akut behovet av en framtidsinriktad fiskeripolitik är.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lämna förslag till åtgärder angående det svenska fiskets utvecklingsmöjligheter och problem inför framtiden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att normkvantitet på sill/strömming för budgetåret 1992/93 skall ligga på oförändrad nivå i förhållande till innevarande budgetår.
Stockholm den 21 april 1992 Annika Åhnberg (v) Bengt Hurtig (v) Jan Jennehag (v) Rolf L Nilson (v)