med anledning av prop. 1991/92:120 Reglering av priserna på fisk m.m.
Det svenska fisket är att betrakta som en av de viktigaste
basnäringarna. Detta gäller i synnerhet i kust- och
skärgårdsområden där fisket med tillhörande
kringverksamheter svarar för en betydande del av den
totala näringsverksamheten. Betydande investeringar har
under årens lopp gjorts såväl i båtar och fartyg som i
utrustningar och beredningsindustri. Dessa investeringar
uppgår till avsevärda belopp och satsningarna har skett med
utgångspunkt att stärka och utveckla den svenska
fiskenäringen.
Stommen i det svenska fisket och dess ekonomiskt
lönsamma grund har under de senaste åren utgjorts av
torskfisket i södra Östersjön. Den indelning av vattnen i
nationella fiskezoner som har skett, har gjort att ca 90% av
den svenska fiskezonen i dag återfinns i Östersjön. Under
de senaste åren har detta inneburit att svenskt fiske i allt
större utsträckning skett i detta område.
Tillgången på torsk har den senaste tiden kommit att
minska kraftigt. Detta kan bl.a. ses i att den för svenska
fiskare totalt disponibla kvoten av torsk i Östersjön har
minskat från drygt 40 000 ton år 1991 till ca 23 000 ton år
1992. Orsaken till denna minskning står till stor del att finna
i att torskens möjligheter till reproduktion har minskat i och
med att det inte under de senaste åren har skett några större
genombrott av salt vatten in i Östersjön genom Bälten och
Öresund. Andra bidragande orsaker kan givetvis vara ett
ökat fisketryck och den miljöförorening som Östersjön är
utsatt för.
En annan fråga som har stor betydelse för det framtida
fisket av inte minst torsk i Östersjön är ett ev. byggande av
en Öresundsbro. Olika rapporter har givit besked om att ett
sådant brobygge kan medföra att inflödet av salt vatten till
Östersjön ytterligare minskar. Detta kan få följden att
torsken då inte längre kan reproducera sig i Östersjön, där
den lever på den yttersta gränsen av sitt
utbredningsområde. Risken är således uppenbar att ett
brobygge starkt skulle kunna påverka den marina miljön i
Östersjön på ett negativt sätt. Frågan kommer omedelbart.
Har vi verkligen råd att ta denna risk?
För närvarande är således tillgången på torsk svag, och
reproduktionen som tidigare också har skett i
Gotlandsdjupet och i Danzigerbukten sker nu endast i
Bornholmsdjupet. Även om det under de senaste
provfiskningar som har skett i Östersjön, i Fiskeriverkets
regi, har kunnat konstateras en viss ökning av antalet
torskungar, så kan vi konstatera att den ökning som kan
komma på intet sätt kan ersätta det stora bortfall som har
skett. Det tar också några år innan denna uppgång blir
tillgänglig för fiske.
Övergång till annat fiske för att i görligaste mån
kompensera bortfallet av torskfisket synes vara mycket
begränsad. Även om det finns god tillgång på sill/strömming
och skarpsill i Östersjön är detta fiske av låg lönsamhet och
kan således inte fylla upp det bortfall som har skett. Fisket
efter lax är också begränsat och av mindre lönsamhet. Detta
kan ses inte minst då utländsk lax saluförs i Sverige till priser
som långt understiger de kostnader som är förknippade med
ett normalt fiske. Slutsatsen blir att det för närvarande inte
finns någon möjlighet att med annat fiske kompensera det
minskade torskfisket.
Läget inom den svenska fiskerinäringen är nu svårt.
Flera fiskeriföretag liksom beredningsindustrier har
ekonomiska problem och flera konkurser har redan skett.
Detta är allvarligt och kan ge till följd att bygder och
regioner som redan har betydande problem och få alternativ
blir ytterligare hårt drabbade.
Det är givetvis nödvändigt att olika åtgärder kommer till
stånd för att möta dessa problem både på kort och lång sikt.
Den ökade internationalisering och ett ev medlemskap i EG
som kan komma gör det nödvändigt att forma en långsiktig
strategi för svenskt fiske. För att klara ett långsiktigt mål om
ett konkurrenskraftigt och väl fungerande svenskt fiske är
det angeläget att klara av de nu akuta problemen. Klarar vi
inte detta är det risk för att det i första hand är de mest
rationella och för framtiden väl rustade företagen som slås
ut.
Vi har tidigare i samband med allmänna motionstiden
lagt förslag om åtgärder för att stärka det svenska fisket.
Det gäller förlängda amorteringstider av fiskerilån.
Möjligheter till anstånd med amorteringar och räntor på
dessa lån. Andra förslag vi har lagt är om utplantering av
fisk och om möjligheterna att under vissa perioder och
områden freda lekande och uppväxande torsk. Även
möjligheterna att använda svenskfångad fisk som
livsmedelsbistånd bör ses över. Dessa förslag, och flera
andra, ligger nu för behandling i olika riksdagsutskott.
Inför framtiden är det av yttersta vikt att bl.a. följande
frågor får svar. Hur skall vi kunna behålla en livskraftig
stam av torsk i olika svenska vatten och hur skall dess
reproduktion kunna gynnas? Finns det möjligheter att
genom internationella avtal nå sådana mål? Skall
industrifiske vara tillåtet och vilken betydelse har ett sådant
fiske för olika arters framtid? Vilka möjligheter finns det att
minska utsläppen av föroreningar, inte minst till Östersjön?
Givetvis är det också viktigt att ett ev. medlemskap i EG blir
omfattande och grundligt belyst så att svenskt fiske kan stå
stabilt i ett internationellt perspektiv. Också frågan om
framtida förutsättningar för normpris och riktlinjerna för
olika kvoter såväl nationellt som internationellt bör ses
över. En annan fråga som också under den senaste tiden har
kommit att diskuteras mer och mer är om det även i Sverige
bör införas någon form av redskapsbegränsningar för det
icke yrkesverksamma fisket.
I nu liggande proposition (1991/92:120) ligger olika
förslag till offensiva åtgärder i syfte att främja det svenska
fisket. Det rör bl.a. utsättning av fisk, produktutveckling
och kompetensutveckling. Dessa förslag är bra och rätt
utnyttjade kan de vara till gagn för det svenska fisket.
Det finns således många skäl att arbeta vidare med
utformningen av riktlinjer och förslag för att stärka svenskt
fiske och fiskberedningsindustri. Vi anser att det vore av
största betydelse om riksdagen gav regeringen i uppdrag att
utreda det svenska fiskets förutsättningar på såväl kort som
lång sikt. Olika förslag till lämpliga åtgärder bör då tas fram
för att föreläggas berörda instanser för beslut. En sådan
utredning är väl befogad och bör snarast komma till stånd.
De i motionen angivna förslagen och frågeställningarna bör
vara lämpliga som utgångspunkt för en sådan utredning och
de kan där ges en allsidig belysning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att utreda möjligheter och förutsättningar för det
svenska fisket på såväl kort som lång sikt.
Stockholm den 21 april 1992
Sven-Olof Petersson (c)
Elving Andersson (c)
Marianne Jönsson (c)
Pär Granstedt (c)