med anledning av prop. 1991/92:137 Ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m.m.
Förslaget går ut på att utvidga skyldigheten att lämna
miljörapport. Alla som bedriver miljöfarlig verksamhet
skall sålunda avge en miljörapport, om verksamheten finns
angiven som tillståndspliktig i bilagan till
miljöskyddsförordningen. Dessutom får
uppgiftsskyldigheten också avse sådana utsläpp till
omgivningen som inte regleras av villkor i tillståndsbeslut.
Det kan inte vara rimligt att myndigheter skall kunna
från företag begära uppgifter som inte följer direkt av
koncessionen.
En sådan begäran bör vara baserad på frivillighet och
rendera uppgiftslämnaren skälig ersättning för hans extra
arbetsinsats såvida icke synnerliga skäl föreligger. I sådana
fall skall begäran alltid åtföljas av godtagbart motiv för
begäran samt bör uppgiftslämnaren ha rätt att överklaga
beslutet enligt 48§ miljöskyddslagen. Ersättning bör också
utgå till den som avkrävs uppgifter för kostnader som
uppkommer i samband med handläggningen hos
myndigheten om parten helt eller delvis vinner framgång.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att myndighets rätt att begära
utvidgad miljörapport skall begränsas till välmotiverade
behov eller när synnerliga skäl föreligger,
2. att riksdagen beslutar att uppgiftslämnaren skall ha
rätt till skälig ersättning för avlämnande av utvidgad
miljörapport om inte synnerliga skäl talar däremot,
3. att riksdagen beslutar att uppgiftslämnaren har rätt att
överklaga beslut om begäran av utvidgad miljörapport,
4. att riksdagen beslutar att den som avkrävs uppgift även
har rätt till skälig ersättning för kostnader i samband med
handläggning om parten helt eller delvis vinner framgång
med sin talan eller sitt överklagande,
5. att riksdagen beslutar att beslut i ersättningsfråga får
överklagas särskilt,
6. att riksdagen beslutar att föreläggande från
tillsynsmyndigheten om utvidgad miljörapport inte får
förenas med vite.