Motion till riksdagen
1991/92:Jo316
av Stefan Attefall m.fl. (kds, m, fp, c)

Skogsvägar


Från och med 1 juli 1992 avskaffas skogsvårdsavgiften.
Den har bland annat finansierat bidrag att bygga
skogsbilvägar. Skogsbilvägar är nödvändiga för att utföra
avverkning och skogsvård till rimliga kostnader, om man
saknar tillgång till en allmän väg. I budgetpropositionen,
bilaga 10, 
anvisas för nästa budgetår närmare 40 miljoner kr 
i bidrag för byggande av skogsvägar. Dessa medel är
dock reserverade till de projekt som redan påbörjats eller
planerats. Inga nya bidrag kommer att beviljas, enligt
regeringsförslaget.
Företagsekonomiskt är byggande av skogsbilvägar i de
flesta fall en mycket lönsam investering. Då
skogsvårdsavgiften avskaffas ökar dessutom skogsägarnas
möjligheter att egenfinansiera vägbyggandet.
Främsta syftet med skogsbilvägbidraget är dock att styra
och stimulera skogsbruket till att planera vägarna så att
sträckningarna blir praktiska och standarden god.
Dessutom är syftet att stimulera markägarna att samverka
över ägogränserna. Därmed läggs en god grund för
optimala väglösningar. För de mindre skogsägarna är detta
extra viktigt. I dagens läge får skogsägarna dessutom hjälp
med projektering samt samråd med naturvårdsintressen m m. 
Det sistnämnda är särskilt angeläget för de mindre
skogsägarna, inte minst i inlandskommunerna.
Avskaffandet av bidraget kan rent ekonomiskt
motiveras av den avskaffade skogsvårdsavgiften. Men bara
för att byggandet av skogsbilvägar är lönsamt finns ingen
automatik att samverkan kommer till stånd.
Ett realistiskt exempel på vad som kan hända då
vägbyggandet sker med bristfällig planering och utebliven
samverkan är att det totala vägnätet i ett område ökar med
nästan det dubbla då olika skogsägare bygger sin egen
kortare vägsträcka istället för en gemensam väg som skär
rakt igenom flera markägares område.
För att åstadkomma samordning och rättmätiga krav på
hänsyn till känsliga naturmiljöer kan tillståndsplikt införas
för byggande av skogsbilvägar. Tvång och förbud ska man
dock försöka undvika i möjligaste mån. En bättre modell är
att erbjuda skogsägare kostnadsfri, eller mot en ringa
kostnad, hjälp med projektering, administration samt med
samrådsförfarande med grannar, naturvården, samer och
andra som berörs. Om samrådsförfarandet dessutom
kombineras med direktavdrag för investeringar i byggande
av skogsbilvägar skulle incitamenten att samarbeta vara
sådana att bristfälligt planerade vägbyggen inte görs och att
standarden hålls uppe på en rimlig nivå, vilket i sin tur
skonar miljön och stödjer skogsnäringen.
Framförallt de mindre skogsägarna skulle uppleva det
positivt att skogsstyrelserna även i fortsättningen hjälpte
dem med samordning och administration, vilket i sin tur
gynnar ett småskaligt skogsbruk. Skogsstyrelsen bör kunna
rymma denna fortsatta service, i den form som ovan
beskrivs, inom de ramar som anvisas i budgetpropositionen
för myndigheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
vägnätsplanering och samordning vid byggande av
skogsbilvägar i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande av direktavdrag för investeringar i skogsbilvägar
i enlighet med vad som anförts i motionen.1

Stockholm den 27 januari 1992

Stefan Attefall (kds)

Hans Dau (m)

Karin Israelsson (c)

Ulla Orring (fp)
1 Yrkande 2 hänvisat till SkU