Av landets totala vägnät utgör skogsvägarna 65 procent och i Norrland 75 procent. Förutom att betjäna skogsbruket är skogsvägarna även viktiga för rennäringen, turismen och den informella ekonomin (bärplockning, fiske m.m.). Skogsvägnätet är till 80 procent öppet för allmänheten.
För att den svenska skogsindustrin skall kunna behålla sin konkurrensförmåga krävs hög kvalitet på dess produkter. Skogen, som är en färskvara, utgör råvaran. Enligt industrin måste råvaran i större utsträckning transporteras utan mellanlagring, vilket både sänker kostnaden och framför allt höjer kvalitén.
Detta kräver bl.a. ett bra skogsvägnät. Enligt Vägplan- 90 (Skogsstyrelsen) är nybyggnadsbehovet 3 250 mil och upprustningsbehovet 4 050 mil under den närmaste 15- årsperioden.
Byggande av skogsbilvägar borde vara en självklar del i den infrastruktursatsning som regeringen aviserat. Förutom att skogen är vår största exportvara har den en mycket stor betydelse för våra glest befolkade skogslän.
Ett ordnat byggande av skogsvägar kräver samordning av markägarnas intressen i ökande grad med beaktande av andra markanvändningskrav. Hänsyn till rennäring och natur, kultur och miljövården ingår i planeringsprocessen. Kontakter med försvarsmakten och andra myndigheter hör även till bilden. Detta gör att tiden från ansökan om planläggning till färdig väg blir så pass lång att verksamheten kräver framförhållning. Radikala förändringar vad gäller villkor och förutsättningar från samhällets sida kan inte ske utan att enskilda markägare drabbas hårt ekonomiskt.
Den framtida skogsvägutbyggnaden måste i större utsträckning miljöanpassas och hänsyn tas till andra intressen. För att detta skall kunna ske på ett ''optimalt'' sätt förutsätts kunskap och kompetens rörande vägnätsplanering, detaljplanering, projektering och insikt i natur, ekologi och miljöfrågor.
Det förutsätts också att den som har denna kompetens också tar initiativet för att lösa frågor om samverkan mellan markägare och samråder med andra intressegrupper, organisationer och myndigheter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatta statsbidrag till skogsbilvägar innebärande att medel för ändamålet tas i anspråk från de infrastrukturpengar som frigörs vid försäljning av statliga företag.
Stockholm den 27 januari 1992 Olle Lindström (m)