Skogsbruket har under senare årtionden genomgått stora förändringar. Den tekniska utvecklingen har drivit fram nya metoder som införts i stor skala och under kort tid. Ofta har konsekvenserna för skogens naturvärden blivit drastiska. Bland metoder med särskilt stor inverkan på flora och fauna kan nämnas hyggesplöjning, stubbrytning, kvävegödsling och hyggesdikning. Dessa metoder har det gemensamt att de i hög grad omvandlar naturen och skapar ett helt eller delvis nytt naturtillstånd. Trots detta har de införts i stor skala och utan tillfredsställande bedömningar av de långsiktiga konsekvenserna för skogens naturvärden. Några av metoderna har med tiden övergetts främst inte på grund av deras konsekvenser för flora och fauna, utan därför att det medfört problem också från virkesproduktionssynpunkt. Under den tid de användes hann de dock ofta åstadkomma stora skador på naturmiljön.
Vad som sagts ovan om skogsbrukets metoder gäller i hög grad också valet av trädslag. Inom loppet av två decennier har några stora skogsbolag planterat den nordamerikanska tallen pinus contorta på ca 450 000 ha. Det har skett utan tillfredsställande analyser av de långsiktiga konsekvenserna för floran och faunan. Detta trots att införande av främmande trädslag är en av de mest drastiska förändringar skogsekosystemet kan utsättas för. Konsekvenserna för flora och fauna kan komma att bli omfattande.
Ett annat exempel på införande av främmande trädslag i Sverige är granplanteringen i de sydligaste delarna av landet. Granen har ingen hemortsrätt där och har orsakat skador på naturen i denna landsända. Dessutom förstärker granen den försurning, som är så svår i södra Sverige.
Den förflyttning av arter mellan olika delar av världen som människan ägnat sig åt under lång tid, betraktas i dag som ett stort och globalt naturvårdsproblem. Den Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har därför tagit fram ett policydokument på området (Position Statement for Translocation of Living Organisms, 1987). I detta dokument står följande att läsa beträffande inplantering av främmande organismer i s.k. seminaturliga ekosystem, vilka våra svenska skogar normalt borde vara bra exempel på:
Inga främmande arter får införas i en seminaturlig biotop såvida det inte finns exceptionella skäl att göra det och bara efter att åtgärden noggrant utretts och planterats.
I policydokumentet framhåller IUCN betydelsen av att de faktorer som begränsar den främmande artens spridning studeras noggrant före inplantering. Frågan om i vilken utsträckning spridningen kan kontrolleras efter utplantering är naturligtvis avgörande för bedömningen av artens inverkan på de ekosystem i vilka den planteras ut.
Det finns således ett stort behov av att skapa kontroll över skogsbrukets metoder och trädslagsval. Nya metoder och trädslag borde inte få införas i stor skala med mindre än att det i noggranna och allsidiga miljökonsekvensanalyser visats att de inte hotar den ursprungliga floran och faunan.
I grunden måste således finnas en tillståndsplikt för införande i stor skala av nya metoder och trädslag. Denna måste backas upp av kravregler som bl.a. slår fast att metoder och trädslag inte får införas om de kan komma att få varaktigt negativa konsekvenser för den svenska skogens djuroch växtarter.
Denna tillståndsplikt med åtföljande kravregler kan lämpligen införas i naturvårdslagen. Fördelen med detta skulle bl.a. vara att kravet på miljökonsekvensbeskrivningar automatiskt utlöses, eftersom naturvårdslagen sorterar under naturresurslagens paraply. Alternativt kan tillståndsplikten och kravreglerna införas i skogsvårdslagen. Då fordras emellertid att ett krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs i denna lag.
Såväl naturvårdslagen som skogsvårdslagen är i dag föremål för översyn i respektive miljöskyddskommittén och skogspolitiska kommittén. Det är viktigt att frågan om tillståndsplikt, kravregler och miljökonsekvensbeskrivningar vid införande av nya metoder och trädslag utreds av dessa kommittéer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöskyddskommittén samt skogspolitiska kommittén även bör utreda hur tillståndsplikt, kravregler och miljökonsekvensbeskrivningar vid introduktion av nya metoder och främmande trädslag skall införas i svensk lagstiftning.
Stockholm den 24 januari 1992 Berndt Ekholm (s)