Allt sedan de första skogsbilvägarnas tillkomst har
samhället på olika sätt och i olika former stött
vägbyggandet, främst i form av ekonomiska bidrag, vilka
hanterats av skogsvårdsstyrelsen. Stödet till att bygga
skogsbilvägarna har finansierats med skogsvårdsavgifter.
Riksdagen har redan beslutat att avskaffa
skogsvårdsavgifterna. Den skogspolitiska kommittén skall
utreda och föreslå framtida satsningar för skogspolitiken.
Det är anmärkningsvärt att stödet till skogsbilvägarna
avskaffas innan detta arbete är slutfört.
Skogsvårdsstyrelsen i Värmland har nyligen företagit en
länsomfattande inventering av behovet av utbyggnad och
förbättring av skogsbilvägnätet -- vägplan 90. Inventeringen
visar på ett årligt nybyggnadsbehov på 250 km och
förbättringsåtgärder på 350 km. Bidragsbehovet uppgår
enligt planen till 46 milj.kr. under en tioårsperiod.
De slopade bidragen till skogsvägbyggnad från 1 juli i år
gör att skogsvårdsstyrelsen med omedelbar verkan avbryter
all vidare planering och projektering av skogsbilvägar.
Detta kommer naturligtvis inte att innebära att det inte
byggs nya vägar i skogen. Däremot är risken uppenbar att
samordningen mellan olika vägprojekt uteblir vilket leder
till övertäta vägsystem med för låg vägstandard. Rationella
samverkanslösningar kan för lång tid blockeras.
En annan konsekvens av slopade bidrag kan bli
försämrad naturvårdshänsyn. Statsbidragen ger
skogsvårdsstyrelsen möjlighet att ställa sådana villkor
beträffande vägarnas sträckning i terrängen att nödvändig
hänsyn till natur- och kulturmiljövårdens intressen tas.
Jag anser det nödvändigt att utreda vilka konsekvenser
ett avskaffande av stödet till skogsvägar får för samordning
av byggande av skogsvägar samt för natur- och miljövården.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidraget till skogsbilvägar.
Stockholm den 24 januari 1992
Lisbeth Staaf-Igelström (s)