Skogsbruket är starkt beroende av ett väl fungerande
vägnät som gör skogarna lätt åtkomliga för arbetskraft,
maskiner material och lastfordon. Västernorrlands län har
ett påfallande glest skogsvägnät. Avståndet mellan stubbe
och väg är över 1 000 meter på 26% av skogsmarken.
Motsvarande siffra för de närmaste grannlänen är 12% och
18% för samtliga norrlandslän.
Fördelarna med att ha ett väl planerat och utbyggt
skogsbilvägnät är många.
Med statsbidrag till projektering och byggande av vägar
är det lättare att få till stånd samverkan mellan markägare.
En samverkan medger en bättre kvalitet och ett maximalt
utnyttjande med rationella transporter under hela året.
Den neddragning av statsbidragen till skogsbilvägar som
regeringen föreslagit medför att byggandet av skogsbilvägar
kommer att minska. Detta kommer att få både långsiktiga
och kortsiktiga effekter på samhällsekonomin. Byggande av
skogsbilvägar ger ett välkommet tillskott av arbetstillfällen
i rådande lågkonjunktur. När konjunkturen sedan går upp
igen och skogsindustrin behöver mer virke kan industrin
snabbt öka sin kapacitet om det finns ett väl fungerande
skogsbilvägnät. Byggandet av skogsbilvägar är därför
rationellt både på kort sikt som sysselsättningsskapande
åtgärd och på lång sikt för att stärka skogsindustrins
konkurrenskraft. Med hänsyn till arbetsmarknadsläget i
Västernorrland och skogsindustrins stora regionalpolitiska
och handelspolitiska betydelse är det növändigt att
regeringen vidtar åtgärder för att stimulera byggandet av
skogsbilvägar i Västernorrland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av aktiva åtgärder för
att utveckla skogsbilvägnätet i Västernorrland.
Stockholm den 23 januari 1992
Hans Stenberg (s)
Bo Forslund (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Bo Holmberg (s)
Elvy Söderström (s)