med anledning av prop. 1991/92:96 Vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m.
Vid upprepade tillfällen har motionerats om en
förskjutning av stödområdesgränsen söderöver, så att norra
Västmanland (Bergslagsdelen) hänförs till stödområde 4.
Senast inlämnades en trepartimotion under allmänna
motionstiden i januari 1992. I motionen framhölls
Den nuvarande stödområdesindelningen omfattar
stödområdena 1, 2, 3 och 4. Stödområde 4 omfattar
sydligaste delarna av Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län. Dessutom ingår norra delarna av Örebro
län och Älvsborgs län.
Västmanland ligger helt utanför stödområdet.
Stödområdesgränsen följer länsgränserna. En fast
länsindelning infördes redan 1634 och fick i huvudsak sitt
nuvarande utseende 1718. De naturliga förutsättningarna
för jordbruk följer ej länsgränserna.
Sverige har en omfattande lantbruksstatistik. Vid
arealinventeringen 1919 genomfördes för första gången i
den officiella statistiken en uppdelning av länen i enhetliga
områden med avseende på de naturliga förutsättningarna.
Det permanenta skördeskadeskyddet infördes 1961.
Som mest har Sverige varit indelat i 429 skördeområden.
Församlingen har varit grundstenen i indelningen. Ofta har
emellertid församlingarna varit så heterogena att en delning
i skördeområden ansetts nödvändig.
I andra sammanhang anses norra Västmanland tillhöra
Bergslagsregionen. Även i lantbruksstatistiken tillhör
Bergslagsdelen i Värmlands, Örebro, Västmanlands och
Kopparbergs län samma produktionsområde. Det är därför
i högsta grad anmärkningsvärt att Västmanlands
Bergslagsdel ej ingår i stödområde 4.
Den som åker i Bergslagen ser ingen skillnad mellan
jordbrukets förutsättningar i Västmanlands Bergslagsdel
och angränsande bygder i Kopparbergs och Örebro län.
Även om det är svårt att dra helt rättvisa gränser, måste en
mycket stark strävan ändå vara att dra gränser som upplevs
som så rättvisa som möjligt. Så är ej fallet idag. Därför är
det nödvändigt att en gränsjustering genomförs.
Västmanlands Bergslagsdel måste in i stödområde 4 för
att rättvisa skall skapas. Detta innebär att till huvudsaklig
del de västmanländska Bergslagskommunerna Fagersta,
Norberg, och Skinnskatteberg jämte delar av angränsande
församlingar/kommuner kommer att ingå i stödområde 4.
Nu är tålamodet slut. Den tidigare socialdemokratiska
regeringen förhalade frågan och lyckades inte komma med
något förslag, som rättade till denna uppenbara orättvisa.
Hittills har inte heller den nuvarande regeringen tagit upp
frågan utan skriver i propositionen 1991/92:96 sid 13: ''Även
områdesindelningen för jordbruket behålls oförändrad.''
Var och en som har de mest elementära kunskaper om
jordbruk inser lätt vid en resa i dessa Bergslagsområden, att
de naturliga förutsättningarna för jordbruk är klart sämre
än mellanbygderna i Västmanland, men också sämre än
mycket stora områden i södra Dalarna. Vill man väl vårda
det öppna landskapet är djurhållning med inriktning på
mjölk- och köttproduktion ett bra och billigt alternativ.
Enligt vår bestämda uppfattning är det en regerings
skyldighet att rätta till uppenbara orättvisor, även om den
här frågan i ett internationellt eller nationellt perspektiv kan
tyckas vara liten och obetydlig. Men för de inblandade
företagarna och även för berörda kommuner är frågan desto
viktigare. I propositionen skriver regeringen, att sett över
en tioårsperiod, åren 1980--1990, skiljer sig inte
strukturutvecklingen för jordbruket i norra Sverige
markant från resten av landet. Antalet mjölkkor minskade
något mer än i resten av landet -- 18% jämfört med 12%.
Detta är medeltalssiffror, som behöver brytas ned för att ge
en meningsfull information. Sett över en tioårsperiod, åren
1981--1991, minskade antalet mjölkkor i Fagersta kommun
med 52%, i Norbergs kommun med 49% och i
Skinnskattebergs kommun med 34%. Det är en mycket
kraftig minskning av antalet mjölkkor i dessa tre
Bergslagskommuner, som är gränskommuner till
stödområde 4. Denna dramatiska nedgång understryker
ytterligare nödvändigheten av att snarast genomföra en
gränsjustering. Denna gränsjustering kommer att innebära
att något mer än en promille av det sammanlagda
''Norrlandsstödet'' kommer att tillfalla lantbrukarna i de tre
ovan nämnda kommunerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förskjutning av sydgränsen
söderöver så att norra Västmanland (Bergslagsdelen)
hänförs till stödområde 4.
Stockholm den 24 mars 1992
Birger Andersson (c)
Carl-Olov Persson (kds)
Hugo Bergdahl (fp)
Birgit Henriksson (m)