med anledning av prop. 1991/92:96 Vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m.
1. Gränsskyddet
Den s k Uruguayrundan i GATT-förhandlingarna väntas
komma till resultat inom kort. Syftet är bl a att åstadkomma
internationell neddragning av exportstödet till jordbruket
samt åtföljande kraftig minskning av gränsskyddet. Det är
bra. Så länge världsmarknadspriserna inte är en funktion av
sund konkurrens utan är fiktiva priser, som ett resultat av
kraftiga statssubventioner av alla överskottsproducerande
länder, kan inte Sverige ensidigt sänka gränsskyddet.
Däremot bör de inhemska marknadspriserna noga
övervakas för varje enskild produktgrupp. Så snart klar
tendens till överskydd kan identifieras, bör referenspriserna
sänkas i motsvarande grad. Motsvarande höjning bör även
övervägas om den svenska produktionens marknadsandel
drastiskt minskar p g a priset.
Sverige bör genom sänkning av skatter och avgifter ge
bönderna möjlighet att driva lönsamt jordbruk med högst
det gränsskydd som råder inom EG. Gränsskyddet får dock
aldrig användas som instrument att hålla olönsam industri
under armarna på bekostnad av livsmedelspriserna för
konsumenterna.
2. Omställningen och stödet till jordbruket
Enligt tillgängliga rapporter är stödet till jordbruket
större i EG än i Sverige. Vi delar regeringens uppfattning
att det finns anledning att minska den svenska stödnivån,
men däremot inte att förändringar ej bör ske p g a
svårigheter att förutse hur den gemensamma
jordbrukspolitiken CAP slutligen kommer att se ut.
Svenska bönder skall givetvis ges möjligheter att
konkurrera med övriga länder i EG på lika villkor.
Samtidigt är det dock inte till gagn för Sverige och svenska
konsumenter att under en övergångsperiod av taktiska skäl
behålla en för stor kapacitet som leder till att överskottet
måste subventioneras på exportmarknaden, oavsett vem
som betalar. Det är heller inte ett bra utgångsläge vid EG-
förhandlingarna att redan från starten räkna med ett
omfattande stöd från EG i olika former. Ingen förhandling
gagnas av lik i garderoben.
Vi hävdar att fria, oberoende företagare som kan
konkurrera på en fri marknad ger de bästa
förutsättningarna. Här utgör lantbrukarna inget principiellt
undantag. Vi är emellertid medvetna om att anslutningen
till EG kan innebära att sådana principer inte kan tillämpas
fullt ut, eftersom vi måste inlemmas i CAP. Det blir då en
uppgift för Sverige att inom EG kraftfullt verka för att dessa
principer genomförs. Först då får vi kostnadseffektiv
produktion av livsmedel på sunda och affärsmässiga
grunder. I detta avseende finns ingen anledning till
försiktighet eftersom en anpassning till CAP, hur den än ser
ut, knappast försvåras.
3. Samordning av svensk jordbrukspolitik
Sveriges strategi för anpassningen till den gemensamma
jordbrukspolitiken CAP å ena sidan och som pådrivande
kraft i GATT-förhandlingarna å andra sidan tycks vara
dåligt synkroniserade. Visserligen skjuter man på rörliga
mål, men detta hindrar inte att det finns ett klart uttalat
gemensamt mål, oavsett i vilket forum förhandlingarna äger
rum. Regeringen bör snarast för riksdagen redovisa sin
strategi samt såväl kortsiktiga som långsiktiga mål.
4. Stödet till norra Sverige
Prisstödet till jordbruket är överlägset arealbidraget som
stödform rent principiellt. Ett viktigt skäl är att på så sätt tas
inte incitamentet bort för kritisk granskning och
effektivisering av den egna verksamheten. Det finns andra
skäl, t ex enklare administration, mindre risk för fusk,
snabbare justering vid behov, etc. Sverige bör därför så
långt möjligt tillämpa, förespråka och rekommendera
prisstöd som stödform vid alla förhandlingar med EG.
I propositionen nämns: ''lönsamheten i jordbruket i
norra Sverige inte skall tillåtas sjunka nämnvärt till följd av
den interna avregleringen från den lönsamhetsnivå som
rådde då beslutet fattades''. Detta kan tolkas så att oavsett
hur dåligt man än anpassar sig till den aktuella situationen,
vilka tokiga åtgärder man än vidtar, så är man ekonomiskt
skyddad till lägst 1990 års nivå. Regeringen måste ställa
krav! Det får inte tas som intäkt för stagnation eller
kvävning av nya, kreativa lokala initiativ till
sidoverksamheter. Regeringen bör ge lämplig myndighet i
uppdrag att noga övervaka att stödet får avsedd effekt och
inte leder till vad ovan anförts eller att verksamhet flyttas
från icke stödberättigade områden.
Det är angeläget att inriktningen av stödet till
livsmedels- industrin i norra Sverige främjar såväl
jordbruket som förädlingsindustrin. Det är i den senare de
för glesbygden så värdefulla arbetstillfällena kan utvecklas.
Etableringsstöd till småskaliga mejerier och s k
containerslakterier kan vara en lämplig utvecklingsform för
sådan alternativ näraliggande produktion.
5. Mejerierna
Slopandet av uttransportstödet och högstpriset för
konsumtionsmjölk är bra. Det krävs emellertid krafttag
mot maktkoncentrationen inom såväl mejerinäringen som
grossist- och detaljistledet. Regeringen bör ta initiativ till
åtgärder som försvårar monopolbildning eller andra former
av prissamverkan, marknadsdelning, samgående av såväl
leverantörer som förädlare och distributörer och allt annat,
som kan leda till konkurrensbegränsningar.
6. Livsmedelsindustrin i allmänhet
Den svenska livsmedelsindustrin domineras av KF,
bondekooperationen samt några få multinationella företag.
Speciellt LRF har tillåtits effektivt ta död på nästan alla
alternativ inom sitt område. Monopol eller oligopol är alltid
ineffektiva eftersom konkurrensbegreppet försvunnit. Det
finns inga incitament för effektivisering som leder till
prispress av slutprodukten. Organisationen tillåts växa snart
sagt ohämmat.
Vi anser att regeringen kraftigt måste stärka de
konkurrensbevakande myndigheternas befogenheter och
vid behov skapa andra instrument som övervakar och
förhindrar att inte de fria marknadskrafterna sätts ur spel
eller begränsas. Den kommande konkurrenslagstiftningen
måste möjliggöra att rådande missförhållanden inom
livsmedelsproduktionen kan elimineras, dvs den skall
främja fri konkurrens som leder till lägre matpriser.
Konsumentens valfrihet och möjlighet att påverka urvalet,
kvantitet och kvalitet måste alltid säkras. Såväl vertikal som
horisontell integration inom hela näringen ända fram till
konsumenten bör hindras om den kan tänkas få hämmande
effekt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om justering av gränsskyddet och
dess allmänna inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omställningen, stödet till
jordbruket samt utgångsläget för EG-förhandlingarna,
3. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av
regeringens strategi samt dess kortsiktiga och långsiktiga
mål för jordbrukspolitiken med anledning av
förhandlingarna i GATT samt de förestående
förhandlingarna i samband med EG-inträdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prisstödet som stödform i norra
Sverige,
5. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt lämplig
myndighet att noga övervaka att stödet till jordbruket i
norra Sverige får avsedd effekt och inte påverkar
effektiviteten negativt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödet till norra Sverige skall
främja även den lokala förädlingsindustrin,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om maktkoncentrationen i
mejerinäringen och nödvändigheten av att åtgärder vidtas
snarast,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av övervakning av och
åtgärder mot maktkoncentrationen inom
livsmedelsindustrin,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av den kommande
konkurrenslagstiftningen och dess syfte.
Stockholm den 24 mars 1992
Christer Windén (nyd)
Claus Zaar (nyd)