Omstruktureringen av jordbruket slår hårt mot
Stockholms län. En fjärdedel av åkerarealen tas redan ur
drift. Skulle den sänkning av gränsskyddet som den
socialdemokratiska regeringen drev igenom inte, på olika
sätt, kompenseras så måste man räkna med att upp till
hälften av all åkerjord i länet skulle läggas ned inom några
år.
En stor del av den areal som tas ur ''livsmedelsdrift'' kan
nu komma ifråga för skogsplantering.
Den här utvecklingen drabbar inte bara bönderna utan
miljonen storstadsbor för vilka Roslagens, Södertörns och
Mälarområdets kulturlandskap är en viktig källa till
rekreation. Utvecklingen innebär också ett hot mot
huvudstadens livsmedelsförsörjning i en krissituation.
Förvisso är det nödvändigt med en omstrukturering av
jordbruket för att avveckla ett kostnadskrävande överskott
av jordbruksprodukter. Och det är angeläget med en
satsning på bioenergi och liknande utnyttjande av den
åkerareal som inte behövs för livsmedelsproduktionen.
Men omstruktureringen måste ske på ett sätt som är
acceptabelt från miljösynpunkt. Vårt leende kulturlandskap
får inte förvandlas till mörk granskog.
Odlingslandskapet i Stockholms län måste räddas. I det
arbetet krävs åtgärder för att motverka de negativa
effekterna av gränsskyddssänkningen. Insatserna för
naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet måste öka. Det
behövs också resurser för att styra omställningen mot
åtgärder som bevarar kulturlandskapet som extensivt bete
liksom det behövs satsning på odling av energi- och
industrigrödor.
De jordbrukare som vill gå över till alternativa
odlingsformer med mindre eller ingen användning av
kemikalier -- vilket innebär att man istället använder mer
odlingsmark -- behöver särskilt stöd. Detsamma gäller
skärgårdsjordbruket som bl a har speciella
transportproblem som måste lösas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om odlingslandskapet i Stockholms
län.
Stockholm den 24 januari 1992
Lennart Daléus (c)
Pär Granstedt (c)