En livsmedelspolitik för konsumenter och producenter
Sammanfattning
I motionen redogör Vänsterpartiet för sin syn på
jordbruket i framtiden. ''Ett handlingsprogram för ett
framtidsinriktat jordbruk'' begärs. I framtiden ska
jordbruket inte bara producera livsmedel utan också
råvaror för annan produktion. I motionen berörs inte
skogsbruk. Det tas upp i anndra motioner liksom
naturvårdsaspekter. I övrigt återkommer vi då den nu
arbetande skogskommitténs förslag ska behandlas.
Riktlinjer för de närmaste åren begärs. Hur den svenska
omställningen ska förhållas till den internationella
utvecklingen måste klargöras.Gränsskyddsjusteringens
riktighet betonas.Konsumentperspektivet betonas,
kraven måste ställas lika högt på importerade som på
inhemska livsmedel. Småskalig livsmedelsproduktion
måste stimuleras.Ett nytt system med enbart
miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
begärs.10 000 000 kr anvisas för främjande av ekologiskt
lantbruk.Arealbidrag baserat på vallproduktion
föreslås.60 000 000 kr anvisas för investeringsbidrag i
samband med investeringar för bättre djurmiljö. En rad
åtgärder som dels bidrar till att utveckla jordbruket och dels
till att öka sysselsättningen föreslås.200 000 000 kr
anvisas för landsbygdsutveckling, stöd till kvinnors
verksamheter betonas.Möjlighet att inrätta
beredskapsarbeten inom jordbruket föreslås.30 000 000
kr ytterligare anvisas till lantbruksuniversitetet.
Ett framtidsinriktat jordbruk
Den mest grundläggande och absolut livsnödvändiga
produktionen i ett samhälle är livsmedelsproduktionen. I
vårt moderna samhälle sköts denna produktion av ett
mycket litet fåtal (2--3% av de yrkesverksamma), ändå
produceras ett överskott. Det är en fantastisk utveckling
och en förutsättning för att det ska finnas utrymme för en
lång rad andra verksamheter i samhället. För bara 100 år
sedan var de allra flesta sysselsatta med
livsmedelsproduktionen i dess olika led och ändå räckte inte
maten.
Men den snabba utvecklingen har varit på gott och ont.
Jordbruket i i-länderna är högeffektivt men leder också till
problem. Energiförbrukningen är stor, miljöproblemen har
också fått stor omfattning. Jordbruket är inte längre ett
fungerande kretslopp där djurhållning och växtodling
tillsammans bildar en fungerande helhet. I stället har
produktionen splittrats upp och specialiserats så att
naturgödsel i djurhållningen blir ett
''kvittblivningsproblem'' medan det i växtodlingen blir en
''bristvara'' som ersätts med handelsgödsel.
En av vår tids många svåra utmaningar är att återskapa
ett jordbruk, som så nära som möjligt liknar ett naturligt
kretslopp. Själva det faktum att vi skördar och
transporterar bort produktionen kan naturligtvis inte
ändras, men vi kan ändå komma mycket närmare ett
optimalt (inte maximalt) brukande av jorden. En återgång
till gamla tiders jordbruk är inte möjlig. Modern teknik, nya
grödor, forskning och utveckling måste bidra till att skapa
ett framtidsinriktat jordbruk. Även med ett varsamt, bättre
ekologiskt anpassat jordbruk, kommer vi att ha utrymme
för ett jordbruk inriktat på råvaruproduktion för andra
ändamål än livsmedel. Det är i själva verket en
förutsättning för att vi ska kunna hantera många av
industrisamhällets stora miljöproblem. Bioplaster kan t ex
ersätta syntetiska plaster i många sammanhang. Därmed får
vi biologiskt nedbrytbara produkter, som inte ökar på de
enorma sopbergen. Växtoljor kan användas som drivmedel
och smörjmedel. Energiproduktion kan baseras på
biobränslen. Möjligheterna är många och stora -- ändå tycks
de nu så avlägsna.
Vänsterpartiet föreslår att en utredning ges i uppgift att
analysera behovet av jordbruksproduktion inriktad på
annat än livsmedel, på ett framtidsinriktat jordbruk.
Analysen måste göras mot bakgrund av miljöproblemen. Vi
vet att vi inom de närmaste decennierna måste bryta en del
utvecklingstrender. Utredningen ska svara på frågan: Hur
kan jordbruket bli en av lösningarna på miljöproblemet?
Vilka insatser behöver samhället göra för att bidra till en
positiv utveckling? Vilka insatser måste andra aktörer göra,
råvaruproducenter, anställda, tillverkare, grossister,
detaljhandel och konsumenter?
Omställningen av jordbruket
Det handlingsprogram Vänsterpartiet föreslår för
framtiden blir ett av de nödvändiga underlagen för den
fortsatta utformningen av den omställning som jordbruket
nu befinner sig mitt i. Vänsterpartiet stod bakom det
livsmedelspolitiska beslutet 1990. Vi insåg att en
avreglering av jordbruket var en tvingande nödvändighet.
Stigande priser för konsumenterna samtidigt med fallande
lönsamhet för producenterna, ett alltmer invecklat
regleringssystem, negativa miljöeffekter och
snedfördelning av stöd till de stora jordbrukens fördel
kunde inte längre få fortsätta.
Vi hade och har en annan uppfattning om delarna i
omställningspaketet. I denna motion tas åter flera av
förslagen upp. Det är uppenbart att omställningen måste
ges en ny inriktning. En konsekvent satsning från
samhällets sida på det som är önskvärt måste ske.
Vallbaserad arealersättning, förändrad landskapsvård,
investeringsbidrag för bättre djurmiljö, medel för
landsbygdsutveckling är delar i vår helhet, som vi nu
förelägger riksdagen.
Ur askan i elden?
När riksdagen beslutade om ny livsmedelspolitik var
Sverige ett land som inte hade för avsikt att söka
medlemskap i EG, men bara några månader efter beslutet
var situationen en helt annan. Beslutet om avreglering
ställer jordbruket inför en svår situation. Vetskapen om att
vi om bara några år kanske ska träda in i ett nytt ännu
krångligare regleringssystem, vars utformning vi dessutom
inte känner, eftersom EG:s jordbrukspolitik CAP nu
omarbetas, har försvårat situationen ytterligare för
jordbruket.
Varken den tidigare socialdemokratiska regeringen eller
den nuvarande borgerliga har klargjort hur den svenska
omställningspolitiken ska länkas över till den nya. Den
grundläggande frågan är hur den svenska självständiga
jordbrukspolitiken ska bevaras samtidigt som jordbruket
ges goda möjligheter att överleva och utvecklas. Den
kommission som nu (äntligen) tillsatts bör redan under
våren 1992 lämna förslag till riktlinjer för de närmaste årens
jordbrukspolitik. Det gäller frågor kring den omställda
arealens användning m.m.
Gränsskyddet
Före valet tog jordbrukarnas största intresseorgansiation
LRF partipolitisk ställning och gick ut i en landsomfattande
affischkampanj mot den dåvarande regeringen och de
partier som stod bakom beslutet om gränsskyddsjustering.
Vänsterpartiet var ett av dem. När nu den borgerliga
regeringen inte finner anledning att häva beslutet om
gränsskyddsjustering uteblir hetskampanjerna. Vi kan
konstatera att enligt den utredning som Jordbruksverket
gjort finns det ingen grund för påståenden att gränsskyddets
anpassning till jordbruksreformen skulle ha fått de negativa
effekter för producenterna som LRF hävdade. Däremot
ledde hetskampanjen till att de LRF-dominerade
förädlingsleden sänkte avräkningspriserna, kampanjen
fungerade som en självuppfyllande profetia. Efter
regeringsskiftet höjdes avräkningspriserna.
När nu regeringen inte ändrar den principiella grunden i
beslutet om gränsskyddsjusteringen, så är detta ett
erkännande av att beslutet var riktigt. Det vore klädsamt
om riksdagen bekräftade detta i ett tillkännagivande.
Principen att de kostnadssäkningar som den
livsmedelspolitiska reformen leder till skall föras fram
genom alla hanteringsleden till konsument måste ligga fast.
Det faktiska gränsskyddet på enskilda produkter kommer
nu liksom förr att variera beroende på internationella
priser, produktionsutfall och andra faktorer.
Direktbidragen
Regeringen har redan i tidigare proposition begärt att
inom ramen för medlen avsedda för direktbidrag ta 200 000
000 kr för att finansiera 1990 års spannmålsöverskott och i
gengäld kunna tidigarelägga sänkningen av
prisregleringsavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Vänsterpartiet motsatte sig då detta
förslag och vi har inte ändrat uppfattning. Förslaget innebär
dels ur miljöaspekt en felaktig signal när det gäller
handelsgödsel och bekämpningsmedel, dels att medlen för
direktbidrag omfördelas från animalieproduktion till
växtodling. Vi avstår dock från att föra fram detta på nytt i
ett yrkande, eftersom innevarande riksmöte redan avvisat
vårt krav.
Konsumentperspektivet
Det är i konsumentperspektiv viktigt att matpriserna
hålls på en rimlig nivå. Nyligen har momsen reducerats på
livsmedel till 18%. Vänsterpartiet var det parti som först
krävde ''Bort med moms på maten'' och vi betraktar den nu
genomförda sänkningen som (endast) en delseger. Men
reduktionen var för liten.
I nästa, nu aktuella etapp bör momsen på mat minskas
med 4 procentenheter till. Det behövs också en lång rad
andra åtgärder t ex skärpt konkurrenslagstiftning och aktivt
arbete från de kontrollerande myndigheternas sida, för att
hålla nere matpriserna. Men konsumentintresset kan inte
reduceras till enbart en fråga om matpriserna. Omsorg om
miljön och strävan till resurshushållning är också
konsumentintressen. Kvalitet är naturligtvis också ett
angeläget konsumentintresse, både den objektivt mätbara
kvaliteten utifrån gränsvärden och hygienisk standard och
den subjektiva kvaliteten. Det ligger i konsumentintresset
att kunna påverka var och hur maten produceras.
Det är därför viktigt att undanröja hindren för en
småskalig livsmedelsproduktion, med korta avstånd mellan
producent och konsument. Småskalig
livsmedelsproduktion och förädling har i dag svårt att hävda
sig. Det beror på monopoliseringen inom
livsmedelsproduktionens olika led. Den måste brytas upp.
Det beror också på att samhällets kontrolloch
tillsynsverksamhet är anpassad till den relativt storskaliga
produktionen. Vänsterpartiet föreslår att en utredning får
definiera hindren och komma med förslag till
handlingsprogram för att öka omfattningen på småskalig
livsmedelsproduktion.
Det blir allt viktigare ju mer internationaliserad handeln
med livsmedel blir, att importkontrollen är bra, för att
garantera konsumenterna kvaliteten. Det är viktigt att de
krav vi ställer på importerade livsmedel verkligen kan
hävdas av konsument- och miljöskäl. Det får inte vara s.k.
tekniska handelshinder som på detta sätt maskeras. Å andra
sidan är det viktigt att vi med kraft förmår hävda
kvalitetskraven, så att vi i internationella förhandlingar kan
få rätten att säga nej till import med låg kvalitet. Både inom
ramen för GATT och i relation till EG och vid andra
handelsöverenskommelser måste miljö- och
kvalitetsaspekterna ges ökad tyngd. Inom GATT
beslutades redan i början av 1970-talet om inrättande av en
miljökommitté, men den har aldrig trätt i funktion.
Vänsterpartiet anser att kraven på importerade
livsmedel ska ställas lika högt som på den inhemska
produktionen. Detta är inte okomplicerat. Kraven i Sverige
är inte alltid enhetliga. Det kan förekomma tillsatser i andra
länder som vi inte över huvud taget använder här och av det
skälet aldrig behövt reglera. Problemen är många, men det
är utan tvekan ett mycket starkt krav från konsumenter att
vi inte ska behöva riskera att köpa importerad mat som
innehåller sådant som vi efter decennier av konsument- och
miljökamp fått bukt med i Sverige. Principen att samma
krav ska ställas bör därför läggas fast.
En ordentlig genomgång av gällande regler i Sverige och
internationellt måste göras. Möjligheterna för Sverige att
ställa krav på importerade livsmedel måste klargöras.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag när
utredningsarbetet är klart.
Jordbrukets miljöpåverkan
Vid en internationell jämförelse av jordbruket blir det
uppenbart att vi i Sverige har en bättre miljöanpassning.
Givorna av bekämpningsmedel och handelsgödsel är
betydligt mindre generellt och särskilt i landets norra delar.
Ändå är det otvivelaktigt så att jordbruket i väsentlig
omfattning bidrar till miljöproblem.
I försurningssammanhang -- och försurning är
fortfarande det mest akuta miljöproblemet i Sverige -- är
kväveföreningen ammoniak viktig. Från olika led i
hanteringen av naturgödsel avgår ammoniak till luften. I
genomsnitt kommer 40% av ammoniaknedfallet från
inhemska källor. Lokalt i jordbruksbygder kan andelen vara
mycket större.
Det finns stort behov av forsknings- och
utvecklingsarbete kring naturgödselhantering. Det finns
också behov av investeringar i gödselvårdsanläggningar och
andra anläggningar.
På handelsgödsel och bekämpningsmedel läggs dels
miljöavgifter, dels prisregleringsavgifter. Med anledning av
1990 års stora spannmålsskörd höjdes prisregleringsavgiften
för att bidra till finansieringen av export av
spannmålsöverskottet. Regeringen har därefter åter sänkt
prisregleringsavgiften och inom ramen för
omställningsåtgärderna finansierat den ökade kostnaden
för spannmålsöverskottet som därmed blev ofinansierad.
Ur miljösynvinkel är det olyckligt att avgifterna på detta
sätt höjs och sänks om vartannat. Det behövs långsiktighet
i miljöåtgärderna. Avgifterna på handelsgödsel bör därför
bli renodlade miljöavgifter och bestämmas utifrån behoven
av god miljöanpassning.
Enligt principen att miljöavgifter bör gå tillbaka till den
berörda verksamheten bör medlen användas för att
stimulera ekologiskt lantbruk, forskning och utveckling
kring miljöåtgärder m m. Dessutom bör en fond byggas upp
för miljöinvesteringar i jordbruket. Genom fonden skall
medel anvisas, som underlättar finansieringen av
miljöinvesteringar. Regeringen bör få uppdrag att
skyndsamt återkomma med ett sådant förslag på renodlade
miljöavgifter.
Ekologiskt lantbruk
Det långsiktiga målet för jordbruket måste vara
ekologisk anpassning. Det finns två vägar dit, dels ett
befrämjande av övergång till alternativ odling, dels hårdare
miljökrav på det konventionella jordbruket. Trots att den
alternativa odlingen har förhållandevis stor omfattning i
Sverige har den ändå varit en nischproduktion. Detta leder
till problem i hanteringsleden efter primärproduktionen.
Det kan vara svårt att få slakt och vidareförädling,
distribution, grossist- och slutligen detaljistleden att bereda
utrymme i sin hantering för de alternativa produkterna.
Den svenska livsmedelshanteringen är uppbyggd kring
storskalighet.
Trots att det finns en växande efterfrågan hos
konsumenterna på de ekologiskt producerade livsmedlen,
så kan det vara svårt för jordbrukarna att få avsättning för
sina produkter. De här problemen måste lösas så att
konsumenternas efterfrågan kan mötas av producenternas
utbud.
Inom ramen för jordbrukets omställning har tidigare 40
000 000 kr anvisats per år för rådgivning och utbildning i
samband med omställningen. Regeringen minskar nu
anslaget med 10 000 000 kr. Vänsterpartiet hävdar att det
tidigare beloppet 40 000 000 kr behövs även budgetåret
1992/93. Av dessa 40 miljoner skall enligt vår mening 10
miljoner användas för satsningar i syfte att stimulera det
ekologiska lantbruket. Marknadsföringsåtgärder,
förbättrad KRAV-kontroll och studieverksamhet är
exempel på hur medlen kan användas. Överläggningar bör
ske tillsammans med representanter för alternativodlarna
och kontrollorganisationen KRAV.
Det är ur konsumentperspektiv mycket viktigt att
kontrollen är seriös och av tillräcklig omfattning.
Miljöargument är hårt utnyttjade i reklamsyfte, inte alltid
så seriöst. Det är viktigt att det finns goda resurser för
KRAV-kontrollen, som görs utifrån objektiva kriterier.
Arealbidrag
Vi välkomnar att en särskild kommission har tillsatts för
att analysera konsekvenserna av det livsmedelspolitiska
beslutet och av faktorer som var okända vid beslutet.
Vänsterpartiet föreslog redan i samband med att det
livsmedelspolitiska beslutet togs våren 1990 att en sådan
grupp skulle följa omställningen och ha möjligheter att
föreslå snabba korrigeringar vid behov.
Kommissionen skall enligt budgetpropositionen också
pröva frågan om arealersättning som metod att bevara
öppna landskap. Vänsterpartiet avvisar nu liksom tidigare
tanken på en generell arealersättning. Risken är uppenbar
att en sådan ersättning kapitaliseras. Det ligger i sakens
natur att den gynnar stora jordbruk, med omfattande
arealer. Vänsterpartiet har däremot tidigare föreslagit en
arealersättning med uttalat syfte att vara
landskapsvårdande. En sådan ersättning bör baseras på viss
andel vall. Därmed stimuleras övergång till ett jordbruk
med bättre ekologisk anpassning. Vallen kan förutom som
foder också bli en viktig bas för biobränsleproduktion.
Vänsterpartiet föreslår därför att den föreslagna
prövningen av en arealersättning bygger på en sådan
inriktning. I partimotionen om miljö tar vi upp förslag om
ökning och förändring av den landskapsvårdande
ersättning, som infördes i samband med det
livsmedelspolitiska beslutet.
Djurmiljön
Den nya djurskyddslag som antogs 1989 innebär att det
ställs större krav på anpassning av produktionen så att
husdjurens naturliga behov tillgodoses. Lösdrift, betesdrift
och utegång skall befrämjas. Äggproduktionen skall drivas
med frigående höns. Båsplatser ska byggas om. Fortfarande
finns det ett stort behov av att finansieringen av
investeringar i bättre djurmiljö underlättas. Jordbruket
befinner sig i en svår omställningsperiod. Det kan för
många tyckas vanskligt att i detta läge lägga ner stora
belopp på nyinvesteringar. Samtidigt finns det i
lågkonjunkturen ett behov av att satsa på ny- och
ombyggnation. Vänsterpartiet föreslår därför att 60 000 000
kr anvisas till Jordbruksverket att användas för
investeringsbidrag för investeringar i bättre djurmiljö.
Landsbygdsutveckling
Den tidigare Lantbruksstyrelsen arbetade under ett
antal år med ett särskilt stöd för landsbygdsutveckling inom
stödområdet. Detta särskilda åtgärdsprogram har fungerat
mycket bra. Behovet av sådana verksamheter ökar under de
närmaste åren, både som en effekt av den inhemska
omställningen och som en effekt av internationaliseringen
på jordbrukets område. Vänsterpartiet föreslår därför en
fortsatt satsning på det särskilda åtgärdsprogrammet med
200 000 000 kr.
Men medlen behövs inte enbart i stödområdet utan ska
kunna användas i hela landet.
Särskilt vill vi betona behovet av åtgärder som syftar till
att stödja kvinnors verksamheter. Av de resurser som
samhället i övrigt avsätter för jordbruket är det en mycket
liten del som kommer kvinnor till godo. Men inom ramen
för det särskilda åtgärdsprogrammet har man särskilt vänt
sig till kvinnor. Denna satsning måste därför få en
fortsättning och utökas.
Beredskapsarbeten inom jordbruket
Vänsterpartiet föreslår i annan motion att riksdagen
anvisar 1 500 000 kr ytterligare till beredskapsarbeten.
Arbetslösheten måste bekämpas aktivt. Inom jordbruket
råder det inte brist på sysselsättning. Omställningen till nya
verksamheter kan skapa många sysselsättningstillfällen.
Men för den enskilde jordbrukare som har ansvaret för att
den befintliga produktionen på gården hålls igång finns det
inte utrymme för att också sätta i gång alternativa
verksamheter. I övergångsskedet till det nya finns det därför
stora möjligheter och stort behov av att inom jordbruket
inrätta beredskapsarbeten. Jordbrukarna ska kunna ansöka
hos länsarbetsnämnderna om inrättande av
beredskapsarbeten i jordbruket.
Jordfonden
Via jordfonden finansieras köp av fastigheter i syfte att
förbättra arronderingen. Jordfondsfastigheter skall också
kunna användas för att befrämja bosättning och
sysselsättning i glesbygd. I samband med omställningen
inom jordbruket ska jordfonden användas för att lösa in
fastigheter vid hög skuldsättning. Under 1980-talet har
fonden urholkats eftersom fastighetspriserna stigit kraftigt
utan att fonden förstärkts. I likhet med Jordbruksverket
anser Vänsterpartiet att en rörlig kredit på 50 000 000 kr bör
stå till förfogande under budgetåret 1992/93. Vi avvisar
därmed regeringens förslag om en reduktion med 15 000 000
kr av den rörliga krediten.
Avbytarverksamheten
En väl fungerande avbytarverksamhet till rimliga
kostnader är en förutsättning för att jordbruk ska kunna
bedrivas under rimliga arbetsvillkor. I tider av hög
arbetslöshet som nu är avbytarverksamheten viktig också
därför att den bidrar till att skapa sysselsättning. Många
jordbrukare drar sig dock för att anlita avbytare på grund
av de höga kostnaderna. Särskilt små jordbruk drabbas av
mycket höga kostnader i förhållande till företagets intäkter.
En omfördelning bör därför ske redan under nästa
budgetår, så att mindre jordbruksföretag får betala lägre
avgifter för avbytarverksamheten.
Främjande av trädgårdsnäringen
Den svenska trädgårdsnäringen utsätts för en hårdnande
konkurrens från importerade frukter och grönsaker.
Näringen befinner sig i en fas av omstrukturering för att
möta den nya situationen. Utöver strukturförändringen är
också marknadsföringsåtgärder viktiga. Vänsterpartiet
avvisar därför regeringens förslag om att ta bort stödet till
främjandet av trädgårdsnäringen. Behovet av sådana
åtgärder är stort. Ansökningarna om bidrag överstiger vida
de tilldelade resurserna. Vänsterpartiet föreslår därför att 1
000 000 kr avsätts för främjande av trädgårdsnäringen.
Forskning och utveckling
Regeringen föreslår en besparing på 30 000 000 kr på
anslaget till SLU. De delar av regeringen som gärna vill
decentralisera beslut har fått gehör såtillvida att man helt
och hållet överlåter på SLU att avgöra vilka områden denna
ospecificerade besparing skall drabba. Vänsterpartiet anser
att detta är oansvarigt av regeringen. Vi avvisar därför
denna besparing. En utredning om SLU har nyligen
avslutats. I samband med att utredningens förslag
behandlas av regering och riksdag bör diskussionen om
eventuellt besparingsutrymme föras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
handlingsprogram för framtidsinriktat jordbruk i enlighet
med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär att
omställningskommissionen får i uppdrag att under våren
1992 lämna förslag till riktlinjer för de närmaste åren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principen för
gränsskyddsjustering,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
handlingsprogram för en småskalig livsmedelsproduktion,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utredning för att
klargöra rätten att ställa samma krav på importerade som
inhemska livsmedel,1
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
renodlade miljöavgifter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel, samt förslag på hur avgifterna skall
återföras till näringen i enlighet med vad som i motionen
anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att främja
ekologiskt lantbruk,
8. att riksdagen till Rådgivning och utbildning, främjande
av ekologiskt lantbruk för budgetåret 1992/93 anvisar 10 000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 39 785
000 kr.,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arealersättning baserad på
vallproduktion,
10. att riksdagen till investeringar i bättre djurmiljö för
budgetåret 1992/93 anvisar 60 000 000 kr. på nytt anslag,
11. att riksdagen till ett särskilt åtgärdsprogram för
budgetåret 1992/93 anvisar 200 000 000 kr.,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att satsa på
kvinnors verksamhet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beredskapsarbeten inom
jordbruket,
14. att riksdagen medger att en rörlig kredit på 50 000 000
kr. i riksgäldskontoret får disponeras för jordfondsändamål
under budgetåret 1992/93,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfördelning av avgifter för
avbytarverksamheten,
16. att riksdagen till Bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering m.m., för främjande av trädgårdsnäringen
för budgetåret 1992/93 anvisar 1
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således
5 300 000 kr.,
17. att riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet för
budgetåret 1992/93 anvisar 30
000
000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 657
275
000 kr.2
Stockholm den 25 januari 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)
Rolf L Nilson (v)
1 Yrkande 5 hänvisat till LU
2 Yrkande 17 hänvisat till UbU