Biodlingen i Sverige minskar i omfattning. 1940 fanns
det 200 000 bisamhällen. 1988 hade antalet minskat till
90 000 och minskningen fortsätter. Skattereformen innebar
att antalet bisamhällen som kan hållas utan att inkomsten
blir skattepliktig begränsades. Detta har lett till att många
hobbyodlare avvecklat sin verksamhet.
Sverige är långt ifrån självförsörjande med honung och,
vad värre är, det råder brist på pollinerande insekter.
Kemikaliehanteringen inom jordbruket har gjort att antalet
pollinerande insekter minskat drastiskt. En god pollination
är av största vikt. För rapsodling kan pollineringen med bin
ge en skördeökning på 10 %. Betydelsen för fruktträd är väl
känd. Även vilda bär, som blåbär och hjortron, ger ökade
skördar med 40--60 %. För att kunna uppnå en fullgod
pollinering skulle vi behöva ungefär 300 000 bisamhällen.
Biet är den enda insekt vi håller för
livsmedelsproduktion, kanske är det därför som det varit
svårt att få biet accepterat som husdjur. Tanken ter sig
främmande. Men för biodlarna är det inte fråga om en lek
med ord, det handlar om villkoren för vård av och medicin
till bisamhällen.
Vänsterpartiet har i annan motion föreslagit ökade
resurser för landsbygdsutveckling. Från detta anslag bör
medel kunna avsättas för att på olika sätt främja biodlingen
i Sverige.
Förändringar i skattereglerna, att räkna bin som husdjur
och att via medel för landsbygdsutveckling och småskalig
livsmedelsförädling främja biodling är åtgärder som med
det snaraste bör vidtas. En fortsatt nedgång för den svenska
biodlingen får svåra konsekvenser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
främja biodlingen.