Sverige var tidigare ett relativt homogent land vad
beträffar befolkningens religion och därmed förenade
traditioner. Under de senaste 40 åren, efter 2:a världskriget,
har till Sverige skett ökad invandring av företrädare för
andra folk och religioner. Bland dessa kan nämnas utövare
av islam, judiska trosbekännare och hinduer. Vår
lagstiftning och olika bestämmelser har också anpassats till
den utvecklingen. Fortfarande kvarstår dock vissa hinder
som försvårar för i Sverige bosatta utövare av vissa
religioner.
Enligt vår grundlag skall i landet råda religionsfrihet.
Som en följd av detta bör man överväga fortsatta rimliga
åtgärder som kan avlägsna befintliga hinder för utövarna av
andra än den kristna religionen. Detta gäller för närvarande
kanske särskilt behov av viss mat som föreskrivs i den
muslimska och judiska religionen.
Som ett led i den anpassningen har regeringen i juni
1991, efter framställan från ombudsmannen mot etnisk
diskriminering (DO), uppdragit åt statens jordbruksverk att
undersöka möjligheterna att tillämpa en slakt som dels är
förenlig med de krav som bör ställas från
djurskyddssynpunkt, dels kan accepteras från muslimsk och
judisk religiös synpunkt. Det är kanske något överraskande
att till utredningen inte har knutits sakkunniga företrädare
för samfund som företräder utövarna av berörda religioner.
Det kan nämnas att Sverige, Norge och Schweiz är de enda
länder som fortfarande förbjuder slakt enligt metoder
föreskrivna i dessa religioner.
För dem som lever strikt enligt andra religioners lagar
kan också förekomma behov att ersätta de inhemska eller
till Sverige importerade matvaror med andra i enlighet med
sin religions föreskrifter. Som exempel kan nämnas
koshermat som kan finnas i konserver, judiskt påskbröd
(matzot). Eftersom mycket små mängder av dessa matvaror
förbrukas är det i praktiken inte möjligt att inom landet
etablera inhemsk produktion. Utövarna av dessa religioner
är därför hänvisade till import av sådana produkter.
Oblater som används i samband med nattvarden är inte
belagda med importavgift. Man kan därför ifrågasätta om
inte importavgifter bör slopas även på de matvaror som
krävs för utövning av andra religioner. Eftersom små
kvantiteter av dessa varor förbrukas inom landet är
importen och hanteringen väsentligt dyrare än beträffande
andra matvaror. Det vore mot den bakgrunden rimligt att
kompensera detta genom att slopa importavgifter på dessa
produkter.
Trots att butikerna som säljer dessa matvaror
subventioneras kraftigt av berörda församlingar är priserna
mycket väsentligt högre än på motsvarande matvaror
förekommande i den allmänna handeln. Detta drabbar
särskilt de mindre bemedlade utövarna av andra religioner.
Det har framkommit att barnfamiljer och pensionärer har
svårt att ha råd att köpa kött, konserver och andra matvaror
som behövs för utövning av deras religioner.
Kristendomen är landets religion. Det är naturligt att
samhället prioriterar åtgärder som krävs för utövning av
landets officiella religion. Samtidigt förefaller priser som
utövarna av andra religioner måste betala för sina matvaror
som orimligt höga. Import av sådana matvaror skulle inte
utgöra någon konkurrens för svenskt jordbruk eller handel.
Behov av gränsskydd torde därför inte föreligga.
Om och när kyrka och stat skiljs bör åtgärder övervägas
för att staten skall kunna driva in avgifter för samtliga större
inom landet förekommande samfund.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att
jordbruksverkets utredning i fråga om skäktning (ärende
838/89, 857/91 regeringsbeslut 1991-06-20) kompletteras
med sakkunniga företrädare för muslimskt och judiskt
samfund,
2. att riksdagen begär att regeringen utreder
förutsättningar för att slopa importavgiften på matvaror
nödvändiga för utövning av i landet förekommande
religioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens indrivning av avgifter till
de större inom landet förekommande religiösa samfunden.