Svenska Dränerares Riksförbund är en sammanslutning av entreprenörer från hela Sverige, med mycket stark specialisering på jordbrukets behov av dränering och täckdikning.
Såväl kunskap som maskinpark är så gott som uteslutande anpassad för jordbrukets dränering.
Maskinerna är vanligtvis inköpta i samråd med vattenhushållsavdelningarna vid lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna i respektive distrikt och län.
De ekonomiska förutsättningarna -- arbetstillgång och lönsamhet -- har bedömts av planläggningsavdelningarna och maskinkonsulenterna och därefter har specialmaskinerna inköpts av entreprenörerna.
Det är således fråga om mycket speciella maskiner som inte går att utnyttja för andra ändamål.
Företagsgruppens fullständiga beroende av jordbruket har inneburit att hela marknaden i ett enda slag ryckts undan i och med jordbrukets omställning.
Under 70-talet och första halvan av 80-talet baserades marknaden på en årlig omtäckdikningsareal på 14.000- 19.000 ha för att under andra halvan av 80-talet stabilisera sig på en nivå på ca 15.000 ha/år.
1990 rasade volymen på en gång ner till hälften, ca 7.500 ha och det mesta tyder på att raset 1991 fortsatt ner till ca 3.500 ha eller mindre.
Att 3/4 av marknaden har försvunnit på två år kan helt relateras till Riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990 då förutsättningarna för jordbrukets omställning lades fast.
Det ter sig ju för övrigt närmast självklart att man inom jordbruket efter detta inte investerar i nya täckdikningsoch dräneringsföretag.
Hela verksamheten står idag så gott som helt stilla på några få undantag när. Det betyder inte bara att arbetskraften friställts. Hela den samlade maskinparken är i det närmaste värdelös och osäljbar i Sverige.
De flesta företagen är dessutom etablerade ute på landsbygden med närhet till sin tidigare marknad, vilket gör det extra svårt att finna ersättningssysselsättning.
Det går idag heller inte att bedöma om, och i så fall när, efterfrågan ånyo kan komma att vända uppåt. Möjligen kan det finnas en viss ljusning i mitten på 90-talet förutsatt att spannmålsmarknaden kommer i balans.
Då hela den verksamhet som bedrivs av företagen inom Svenska Dränerares Riksförbund är beroende av de statliga besluten om jordbruket är det rimligt att staten på något sätt bidrar till att underlätta företagens omställning eller avveckling.
I det sammanhanget bör t.ex. förutsättningarna för att exportera friställda resurser undersökas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga insatser för att underlätta omställningen eller avvecklingen för jordbrukets dränerings- och täckdikningsföretag.
Stockholm den 23 januari 1992 Roland Larsson (c)