Riksdagens livsmedelspolitiska beslut om bl.a. omställning av svensk åkerareal har inte nått det resultat som förväntats. Målsättningen var en omställning av 500 000--700 000 ha åker och hittills har ca 346 000 ha (55--60%) uppnåtts.
De svenska lantbrukarnas motiv att inte fullt ut fullfölja omställningsmålet kan säkerligen sökas i flera orsaker, varav följande är grundläggande:Den svenska bonden vill helst av allt fortsätta att producera livsmedel av hög kvalitet.Man finner det orimligt att reducera svensk livsmedelsproduktion då bristen på livsmedel blir allt mer accentuerad också i våra nära grannländer.Den svenska bonden har inga bra alternativ att ställa om till, vad avser jämförbar lönsamhet.Osäkerheten beträffande markanvändningen inför EG-inträdet är stor.
Regeringen tillsätter en ''omställningskommission'' och en därtill hörande ''parlamentarisk referensgrupp'', som skall beakta effekter och faktorer i vår livsmedelspolitik som inte var kända eller förutsedda vid tidpunkten för det livsmedelspolitiska beslutet, i första hand konsekvenserna av en anslutning till EG.
I avvaktan på kommissionens mera långsiktiga arbete (1--3 år) bör följande två problemområden få en aktuell belysning och åtgärder föreslagna med stor skyndsamhet:
1. Då man kan konstatera att omställningen inte har gått att realisera i det tempo som det politiska beslutet förutsatte, kommer omställningsprogrammets ekonomi inte att fungera på avsett sätt. De ekonomiska omställningsstöden (kobidrag m.m.) som skall trappas kommer inte att mötas av de nya lönsamma alternativen som var avsikten.
Detta kommer med hög sannolikhet att leda till att orimligt många jordbruksföretag går mot ekonomiskt obestånd/konkurs.
Primärproduktionens lönsamhet måste därför följas mycket noga under närmaste året 1992/93, och åtgärder vidtagas för att undvika kapitalförstöring och stora sociala problem då lönsamheten kraftigt sänks i hela näringen.
2. Osäkerheten kring hur man kan/får använda åkerarealen efter ett EG-inträde måste klaras ut snarast. Man bör pröva om det nuvarande omställningsprogrammet bör övergå till/kompletteras med ett program för åkermark i träda, inför förestående EG-förhandlingar. Detta i syfte att nå en flexibel förhandlingsbas beträffande åkerareal. Vilka ekonomiska incitament är erforderliga för ett sådant system?
Vidare bör det ges klara besked om att återbetalningsskyldighet inte föreligger om produktion återupptas efter omställningsperioden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av primärproduktionens lönsamhet under 1992/93 och att regeringen vid behov föreslår åtgärder,
2. att riksdagen hos regeringen begär kompletteringar till nuvarande livsmedelspolitik, i syfte att underlätta och säkra förestående EG-förhandlingar och därför lämplig disponering av åkerarealen.
Stockholm den 23 januari 1992 Holger Gustafsson (kds)