Riksdagens livsmedelspolitiska beslut om bl.a.
omställning av svensk åkerareal har inte nått det resultat
som förväntats. Målsättningen var en omställning av 500 000--700 000 ha
åker och hittills har ca 346 000 ha
(55--60%) uppnåtts.
De svenska lantbrukarnas motiv att inte fullt ut fullfölja
omställningsmålet kan säkerligen sökas i flera orsaker,
varav följande är grundläggande:Den svenska bonden
vill helst av allt fortsätta att producera livsmedel av hög
kvalitet.Man finner det orimligt att reducera svensk
livsmedelsproduktion då bristen på livsmedel blir allt mer
accentuerad också i våra nära grannländer.Den svenska
bonden har inga bra alternativ att ställa om till, vad avser
jämförbar lönsamhet.Osäkerheten beträffande
markanvändningen inför EG-inträdet är stor.
Regeringen tillsätter en ''omställningskommission'' och
en därtill hörande ''parlamentarisk referensgrupp'', som
skall beakta effekter och faktorer i vår livsmedelspolitik
som inte var kända eller förutsedda vid tidpunkten för det
livsmedelspolitiska beslutet, i första hand konsekvenserna
av en anslutning till EG.
I avvaktan på kommissionens mera långsiktiga arbete
(1--3 år) bör följande två problemområden få en aktuell
belysning och åtgärder föreslagna med stor skyndsamhet:
1. Då man kan konstatera att omställningen inte har gått
att realisera i det tempo som det politiska beslutet
förutsatte, kommer omställningsprogrammets ekonomi
inte att fungera på avsett sätt. De ekonomiska
omställningsstöden (kobidrag m.m.) som skall trappas
kommer inte att mötas av de nya lönsamma alternativen
som var avsikten.
Detta kommer med hög sannolikhet att leda till att
orimligt många jordbruksföretag går mot ekonomiskt
obestånd/konkurs.
Primärproduktionens lönsamhet måste därför följas
mycket noga under närmaste året 1992/93, och åtgärder
vidtagas för att undvika kapitalförstöring och stora sociala
problem då lönsamheten kraftigt sänks i hela näringen.
2. Osäkerheten kring hur man kan/får använda
åkerarealen efter ett EG-inträde måste klaras ut snarast.
Man bör pröva om det nuvarande omställningsprogrammet
bör övergå till/kompletteras med ett program för åkermark
i träda, inför förestående EG-förhandlingar. Detta i syfte
att nå en flexibel förhandlingsbas beträffande åkerareal.
Vilka ekonomiska incitament är erforderliga för ett sådant
system?
Vidare bör det ges klara besked om att
återbetalningsskyldighet inte föreligger om produktion
återupptas efter omställningsperioden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av
primärproduktionens lönsamhet under 1992/93 och att
regeringen vid behov föreslår åtgärder,
2. att riksdagen hos regeringen begär kompletteringar till
nuvarande livsmedelspolitik, i syfte att underlätta och säkra
förestående EG-förhandlingar och därför lämplig
disponering av åkerarealen.
Stockholm den 23 januari 1992
Holger Gustafsson (kds)