I början av 80-talet infördes ett nytt produktionssystem
för utsädespotatis (LSFS 1984:38) baserat på
meristemförökning. Den tekniken innebär att
tillväxtpunkten i en groddspets prepareras fram och odlas
in vitro (i laboratorium) för produktion av meristemplantor
(sticklingar, skott). Dessa plantor sticklingsförökas vidare
in vitro och uppkomna plantor odlas därefter i växthus för
produktion av klass S1, som är den högsta utsädesklassen i
det svenska plomberingssystemet för potatis. De tre
följande generationerna odlas på särskilda
stamutsädesgårdar i norra Sverige, varefter utsädet slussas
ut till övriga utsädesodlare i Norrland respektive övriga
Sverige. Plomberingssystemet omfattar åtta generationer
varav de fem första praktiskt taget helt och hållet odlas i
Norr- och Västerbotten. Den totala arealen omfattar ca 400 ha.
Anledningen
till att meristemtekniken infördes var
framför allt de sundhetsmässiga fördelar tekniken erbjuder
och som till fullo också visat sig i praktiken. Svenskt stam-
och basutsäde av potatis håller i dag mycket hög kvalitet
internationellt sett.
Införandet av meristemtekniken innebar också vissa
organisatoriska förändringar vad avser produktionen av
grundmaterialet dvs. meristemplantorna, den efterföljande
sticklingsfasen och produktionen av klass S1 i växthus. Efter
en överenskommelse mellan företrädare för branschen
inom ramen för Sveriges Potatisintressenters (SPI)
matpotatissektion och med aktivt deltagande från
Lantbruksstyrelsen, beslöts att förlägga den verksamheten
till IVK Potatis AB (IVK), som vid den här tiden redan
hade påbörjat meristemförökning av den egna
produktionen. Från SPI:s sida var man samtidigt beredd att
stödja produktionen och en överenskommelse träffades
avseende matpotatissektorn.
I enlighet med 1990 års jordbrukspolitiska beslut
upphörde regleringsorganet SPI:s bidrag till S1-
produktionen av utsädespotatis.
Nu har IVK upprätthållit produktionen av klass S1 för
hela landets behov under 1991 utan garantier om bidrag till
merkostnader. Anledningen har varit att den produktionen
utgör grunden för hela den norrländska
utsädesproduktionen och på sikt även för landets totala
potatisproduktion. Nu planeras för 1992 års S1-produktion,
omfattningen av denna kommer i hög grad vara beroende
av ett allmänt bidrag till densamma.
Om man tvingas finansiera merkostnaden för S1-
produktionen via priset på basutsädet, som utgör grunden
för utsädesproduktionen i norra Sverige, så skulle detta få
allvarliga konsekvenser för näringens fortsatta utveckling.
Anledningen till detta är att volymen är förhållandevis liten,
varför påverkan på priset blir alltför stor med sämre
konkurrensförmåga som följd.
Mot ovan nämnda bakgrund och med hänvisning till de
effekter ett uteblivet bidrag kan innebära föreslås att medel
avsätts för en tryggad S1-produktion. Den årliga kostnaden
beräknas för närvarande uppgå till ca 700 000
kronor. I SPI:s outnyttjade fonder finns drygt 60 miljoner
kronor. En enig styrelse i SPI har föreslagit att
10 miljoner
ur dessa fonder avsätts i en ny fondering vars
avkastning på sikt kan trygga en svensk
stamutsädesproduktion, ett förslag som allvarligt måste
övervägas. I annat fall måste budgetmedel anslås för att
produktionen skall tryggas och 1990 års livsmedelspolitiska
beslut om det norrländska jordbrukets lönsamhet uppfyllas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidrag till
stamutsädesproduktion av potatis.