I budgetpropositionen bilaga 10 jordbruksdepartementet föreslås en mycket kraftig höjning av djursjukvårdsavgifterna, för djur inom animalieproduktionen i det närmaste en fördubbling. En sådan kraftig höjning av avgifterna kan i flera avseenden få mycket allvarliga konsekvenser.
För det första finns en uppenbar risk för att distriktsveterinärorganisationen slås sönder, vilket främst då drabbar Norrland och glesbygderna. Då dessa avgifter inte uttas av privatpraktiserande veterinärer kan följden av höga avgifter bli att distriktsveterinärer hoppar av och startar privat verksamhet.
Detta skulle bli särskilt lockande i djurtäta områden där det skulle bli mycket lönsamt med privat verksamhet. Om organisationen slås sönder innebär detta att vissa områden inte får behålla den veterinära servicen, i förlängningen en sämre djursjukvård, kanske på gränsen till vanvård.
För det andra kan höga avgifter avhålla djurägarna att söka vård för sina djur och därmed utsätta dem för vanvård eller djurplågeri. På grund av höga avgifter finns risken att man avvaktar och därmed utsätter djuren för onödigt lidande. En sådan utveckling går stick i stäv med vad som uttalas om hänsyn till djuren.
För närvarande utreds veterinärväsendet, vilket innebär att även distriktsveterinärorganisationen utreds. Detta är ytterligare ett skäl till att inte nu höja avgifterna. Uteblivna inkomster därav bör täckas upp via statsmedel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjda djursjukvårdsavgifter.
Stockholm den 21 januari 1992 John Andersson (v)