Det svenska jordbruket genomgår nu en omställning
som lägger en god grund för en fortsatt livskraftig
jordbruksnäring i vårt land.
Omställningen, som beslutats i stor politisk enighet,
syftar till att skapa en livsmedelspolitik som förenar
konsumenternas krav på livsmedel av god kvalitet till
rimliga priser med kravet på ett uthålligt jordbruk som
bedrivs på ett sätt som inte skadar miljön och utarmar den
biologiska mångfalden.
Det första steget -- avreglering
Omställningen genomförs i tre steg. Det första steget
inleddes den 1 juli 1991 och innebär att jordbruket
avregleras. Avregleringen av jordbruket sker under en
femårsperiod och kombineras med olika former av stöd för
att ge jordbrukarna möjlighet att ställa om sin produktion.
Stödet är så utformat att den enskilde bonden har tid på sig
att finna det alternativ som är bäst utifrån hans speciella
förutsättningar.
Grunden för omställningen är att samma villkor skall
råda för jordbruket som för alla andra näringar. Bonden
skall få ersättning endast för de varor som kan avsättas på
marknaden. Detta skapar förutsättningar för ett mer
varierat jordbruk. Nu blir det både ekonomiskt möjligt och
fördelaktigt att ta tillvara de speciella förutsättningar för
livsmedelsproduktion och annan odling som finns i de olika
delarna av vårt land.
För att omställningen skall lyckas krävs aktiva insatser
från näringens sida. Riksdagen har anvisat goda
förutsättningar, nu måste bönderna själva ta vara på dessa
möjligheter. Att skapa kanaler för kontakter mellan
producenter och konsumenter, att utveckla rätt produkter
och att finna metoder för marknadsföring kommer att vara
en stor uppgift för livsmedelsbönderna själva samt
förädlings- och livsmedelsindustrin under de närmaste åren.
Energigrödor
Jordbruket kommer i framtiden att kunna spela en viktig
roll för energiförsörjningen. Omställningen av
energisystemet med avveckling av kärnkraften och minskad
användning av fossila bränslen kommer att kräva en
målmedveten utveckling av förnybara energikällor.
Biobränslen är därvidlag ett bra alternativ eftersom de inte
tillför atmosfären något nettotillskott av koldioxid och
därför inte belastas med koldioxidskatt. Jordbruksmarken
har därför stora förutsättningar för att användas för
produktion av energigrödor.
Ett målmedvetet forsknings- och utvecklingsarbete på
biobränsleområdet är nödvändigt. De olika projekt som tas
fram bör behandlas ur ett regionalt och lokalt perspektiv
eftersom småskalighet kan ge ett väsentligt bidrg till
energiförsörjningen. Det praktiska arbete med alternativ
energiproduktion som pågår på olika håll bör stödjas. För
att utvecklingen skall fortsätta i positiv riktning förutsätts
emellertid att riksdagens energipolitiska beslut från 1991
ligger fast och att omställningen från kärnkraft och fossila
bränslen fullföljs.
Alternativ odling
För att stimulera övergång till alternativ odling beslutade
den socialdemokratiska regeringen i januari 1989 om ett
speciellt ekonomiskt stöd för omläggning till alternativ
odling. För budgetåret 1990/91 avsattes 6 milj.kr. till
rådgivning, informationsverksamhet och
utvecklingsinsatser. Medel har också avsatts för forsknings-
och försöksprojekt.
Vårt klimat med relativt liten risk för angrepp av svamp,
röta och insekter gör att behovet av bekämpningsmedel inte
är så stort. Detta gäller i särskilt hög grad jordbruket i norra
Sverige. Stora åkerarealer som brukas av relativt få bönder
minskar behovet av intensivodling eftersom marken räcker
till för den odlingsmängd som är önskvärd. Därtill kommer
att våra miljöregler redan har lett till en ytterligare minskad
kemikalieanvändning. Lantbrukarna har också utvecklat
tekniken och kunskaperna om produktion av alternativt
odlade livsmedel. Ett fortsatt forsknings- och
utvecklingsarbete på detta område är nödvändigt.
Forskningen skall gälla såväl odlingsmetoder som
utveckling av grödor och produkter och miljövänliga
bekämpningsmedel. Regeringen föreslår nu besparingar
som kan drabba forskning och utveckling av den alternativa
odlingen.
En utvärdering av det forsknings- och utvecklingsarbete
som hittills bedrivits bör ske. På grundval av resultatet av
utvärderingen bör regeringen återkomma med förslag i
1993 års forskningspolitiska proposition.
Europamarknaden
De gynnsamma odlingsbetingelser som redovisats ovan
gör att svenska livsmedelsprodukter redan nu har goda
förutsättningar att hävda sig på den snabbt växande
europeiska marknaden för alternativt odlade livsmedel.
En utvecklad förädlingsindustri kommer att vara en
konkurrensfördel på den inhemska livsmedelsmarknaden
men också för våra möjligheter till livsmedelsexport.
Genom det nyligen framlagda förslaget till EES-avtal
kan svensk livsmedelsindustri komma att få ökad tillgång till
Europamarknaden.
På svenskt initiativ fördes jordbruks- och fiskefrågorna
in i förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett
Europeiskt Ekonomiskt Samarbetsområde (EES).
Resultatet blev bilaterala avtal mellan Sverige och EG om
att handeln med specifika produkter med anknytning till
jordbrukssektorn skall underlättas. Detta ger den svenska
livsmedelsindustrin bättre förutsättningar att få avsättning
för sina produkter på EG:s marknad. Exempel på sådana är
ost, djupfrysta ärtor och beredda nötköttsprodukter. I
avtalet ingår också en utvecklingsklausul där parterna
uttalar sin föresats att gå vidare i liberaliserande riktning.
Offentliga tjänster
Vid sidan om den varuproduktion som kan avsättas på
marknaden finns också produktion av tjänster som betalas
med offentliga medel. Ett exempel på sådana tjänster är
landskapsvård genom betesdrift med syfte att bevara och
vårda värdefulla odlingsoch kulturlandskap, ett annat
exempel är underhåll av turistanläggningar. Genom avtal
mellan den enskilde bonden och samhället kontrakteras
bonden för de efterfrågade tjänsterna.
Omställningens genomförande
En förutsättning för att omställningen skall kunna
genomföras framgångsrikt är dock att ingen tveksamhet
råder om att riksdagens beslut står fast och skall fullföljas.
Vi konstaterar med tillfredsställelse att regeringen i
budgetpropositionen uttalar sin avsikt att genomföra
omställningen i enlighet med riksdagsbeslutet. Regeringen
har tillsatt en omställningskommission med uppdrag att
bl.a. förbereda den avstämning av omställningen som skall
ske i relation till principerna för EG:s jordbrukspolitik.
Regeringen bör fortlöpande redovisa uppföljningen för
riksdagen. Inriktningen i omställningskommissionens
arbete måste vara att omställningen skall fullföljas i enlighet
med riksdagsbeslutet och regeringens uttalande i
budgetpropositionen.
Omställningen, som innebär en omfattande förändring
av det svenska jordbruket, har i en del avseenden lett till
oönskade effekter. Det har förekommit att jord som sedan
lång tid tillbaka varit tagen ur bruk har anmälts för
omställning och att omställningsstöd utgått. Detta var inte
avsikten med omställningsstödet och ett sådant
tillvägagångssätt verkar stötande. Det är angeläget att
omställningskommissionen granskar detta och i
förekommande fall prövar om erhållet omställningsbidrag
skall återbetalas.
Det andra steget -- sänkt gränsskydd
Det andra steget i livsmedelsreformen tas när GATT-
förhandlingarna är avslutade och gränsskyddet kan sänkas.
För Sveriges del betyder det en sänkning av jordbruksstödet
med 30--50 % för perioden 1986--1996. Det är naturligtvis
en fördel för det svenska jordbruket att vi redan påbörjat
den neddragning av prisstödet till jordbruket som kommer
att bli resultatet av GATT-förhandlingarna.
En kommande GATT-överenskommelse skall leda till
såväl sänkta matpriser som ett ökat utbud av livsmedel. Det
är därför angeläget att förhandlingarna slutförs och att nästa
steg i anpassningen av gränsskyddet förbereds.
I avvaktan på ett GATT-avtal måste en anpassning ske
till de priser som råder inom EG, inte minst för att de
svenska producenterna skall vara konkurrenskraftiga vid ett
inträde 1995. Ytterligare prissänkningar som krävs beror på
vad EG beslutar om reformeringen av den gemensamma
jordbrukspolitiken och i vilken mån GATT kommer att
påverka denna reformering.
De svenska producentpriserna ligger nu betydligt över
de priser på jordbruksprodukter som producenterna i EG
får. Regeringen bör därför lägga fram de förslag som krävs
för att den növändiga anpassningen mot EG:s priser skall
komma till stånd i god tid före 1995.
Det tredje steget -- en skärpt konkurrenspolitik
Det tredje steget i livsmedelsreformen består i en skärpt
konkurrenspolitik. Det genomförs för att säkerställa att de
prissänkningar som följer av avregleringen och
gränsskyddssänkningen verkligen kommer konsumenterna
till del.
Konkurrenslagstiftningen
Riksdagen beslutade våren 1991 om en lagstiftning som
förbjuder marknadsdelning på jordbrukets område, liksom
utjämning av råvarupriser och gemensam finansiering av
exportförluster. Detta skedde för att förhindra att den
statliga avregleringen av jordbruket ersattes av
kartellsamarbete i producent- och grossistleden.
Detta tillsammans med den anpassning av gränsskyddet
som genomfördes i våras har lett till sänkta livsmedelpriser.
Till detta kommer också den sänkning av momsen på bl.a.
livsmedel som genomfördes vid årsskiftet. Det är bra och
helt i linje med den socialdemokratiska regeringens politik
på livsmedelsområdet. Nu måste regeringen gå vidare på
konkurrenslagstiftningens område.
Den lagändring som beslutades 1991 gäller endast
grossistleden. För att uppnå en effektiv
konkurrenslagstiftning måste också konkurrensen i
detaljhandeln förbättras.
I dag domineras detaljhandeln av tre livsmedelskedjor,
ICA, Konsum och Dagab. Genom ICA:s köp av
Metrobutikerna går utvecklingen dessutom mot allt färre
aktörer på marknaden. Mellan dessa tre grossister och
detaljhandeln finns starka bindningar, formella och
informella, som knyter butiker till de olika
grossistföretagen. Såväl ICA-handlarna som
Konsumbutikerna gör sina huvudsakliga inköp hos de egna
grossisterna. Bindningarna stärks genom olika former av
rabatter och bonus som belöning för kunderna, och
butikerna får service från grossisten avseende prissättning
och marknadsföring.
För att konsumenterna skall kunna erbjudas ett
fullständigt utbud av varor där pris, kvalitet och andra
egenskaper utgör ett konkurrensmedel måste fler
producenter komma in på marknaden.
De hinder som idag finns för för t.ex. de små
producentföretagen måste undanröjas.
Konkurrenslagstiftningen skall syfta till att ge dessa en
rättvis behandling så att de inte utsätts för dumpning eller
andra åtgärder.
Vi kan också förutse att de monopol som råder idag
kommr att brytas när livsmedelsmarknaden öppnas för
internationell konkurens.
För detaljhandeln upprättas idag cirkaprislistor som inte
tar hänsyn till butikernas omkostnader eller rådande
konkurrensförhållanden, något som normalt skulle
avspegla sig i det pris som sätts på varan.
Konkurrensen måste därför skärpas inom handel och
produktion. Den lagstiftning som den socialdemokratiska
regeringen förberett måste förverkligas.
Extrapriserna
De i handeln så vanligt förekommande extrapriserna bör
ses över. Enligt Konsumentverkets riktlinjer om
information vid tillfällig prissänkning skall vissa regler
iakttas för att extrapris skall anses gälla. Detsamma gäller
för användning av röd prisetikett. Reglerna innebär att
priset skall vara tillfälligt nedsatt i förhållande till det
normalt tillämpade, varan skall ingå i det ordinarie
sortimentet, prissättningen skall vara påtaglig och tillfällig --
högst fyra veckor.
Enligt Livsmedelsutredningen har handeln inte följt
dessa regler. Det finns varuslag som nästan alltid säljs till
extrapris och där extraprisnivån följaktligen borde anges
som normalnivå. Sådana varor är t.ex. kyckling, falukorv
och kaffe. I dessa fall blir prisinformationen helt
missvisande, extrapris är inte alltid lika med billigt.
Vi anser att tiden är mogen för en genomgripande
sanering av extrapriser och därmed sammanhängande
prissättning. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till de åtgärder som behövs för att åstadkomma en
utveckling där konsumentintresset sätts i centrum.
Jordbruket och miljön
Ett viktigt skäl till omställningen av jordbruket var ökad
miljöhänsyn. Det intensiva jordbruk som blev följden av
prisgarantin medförde en alltför stor kemikalieanvändning
där rester av bekämpningsmedel och växtnäringsämnen
läckte ut i mark, hav och andra vattendrag. Den ökande
produktionen krävde mera mark, därför plöjdes hagar och
slåtterängar upp för att bli spannmålsåkrar. Därmed
försvann viktiga växt- och djurlokaler och flora och fauna
utarmades och den biologiska mångfalden hotas.
Kemikalieanvändningen
Att begränsa kemikalieanvändningen i jordbruket är
nödvändigt, både för miljöns skull och för hälsans.
Växtnäringsläckaget från jordbruket är ett akut problem,
särskilt i de södra delarna av landet. Jordbrukets
kväveläckage till havet beräknas vara 25 000 ton--40 000 ton
per år.
För att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan
beslöt riksdagen år 1988 (prop. Miljöpolitiken inför 90-
talet) att målet skulle vara en halvering av kväveläckaget
fram till år 2000. Detta mål har sedan tidigarelagts och skall
nås till år 1995.
Den socialdemokratiska regeringen gav
Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram
för att minska kväveutsläpp till vatten och luft från
jordbruksföretag. Ammoniakutsläppen skall minska med
25 % till år 1995 i södra och västra Götaland. Möjligheten
och konsekvenserna av ammoniakavgången till år 2000 i
samma områden skall också utredas. Delredovisning av
uppdraget skall ske den 1 december 1991.
Användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket
har pågått sedan 1950-talet. Idag kan vi konstatera flera
negativa effekter av detta. Rester av bekämpningsmedel
förekommer i livsmedel och i vattendragen.
Bekämpningsmedel sprids utanför avsedda områden och de
utgör också en hälso- och arbetsmiljöfara. I riksdagens
miljöpolitiska beslut år 1988 ingick därför också en
halvering av bekämpningsmedelsanvändningen under åren
1986--1990. Redan år 1989 kunde man dock se att denna
halvering skulle uppnås redan år 1990, och riksdagen har
därför beslutat om en ytterligare halvering till strax efter
mitten av 1990-talet.
Dessutom har Kemikalieinspektionen riksdagens
uppdrag att i samråd med Lantbruksstyrelsen och
Naturvårdsverket pröva möjligheten att införa
differentierade miljöavgifter i förhållande till medlens
farlighet och risken med deras användning. Detta uppdrag
skall redovisas senast den 1 juni 1992.
När genomgången är klar anser vi att mycket talar för att
man, efter beslut om vilka medel som skall förbjudas, för
de medel som återstår inför en miljöavgift i förhållande till
medlens farlighet och risken med deras användning.
Mot den bakgrunden ger regeringens beslut från hösten
1991 att sänka prisregleringsavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel felaktiga signaler till jordbrukarna och
innebär att vi tar steg bakåt i arbetet med att minska
miljöskadorna från jordbruket. Enligt ett riksdagsbeslut
från juni 1991 bör införande av miljöskatt övervägas då
prisregleringsavgiften avskaffas. Dessförinnan skall utredas
om en skatt är lämplig och vilken nivå som är
kostnadseffektiv för att få till stånd en minskning av
kväveläckaget. Någon sådan utredning har inte föregått
regeringens förslag. I avvaktan på införande av en
miljöskatt på handelsgödsel, vilket vi föreslår i en annnan
motion, föreslår vi att miljöavgiften på handelsgödsel höjs
så att sänkningen av prisregleringsavgiften med 200 milj.kr.
kompenseras.
Landskapsvård
Att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap och
bevara den biologiska mångfalden är ett viktig mål för den
nya livsmedelspolitiken. Genom det stöd som finns för
landskapsvårdande åtgärder kan samhället träffa avtal med
enskilda jordbrukare om att mot ersättning, genom
betesdrift, hålla landskapet öppet. Stödet för
landskapsvårdande åtgärder uppgår för 1992/93 till 250
milj.kr. Enligt riksdagsbeslut skall storleken på bidraget för
åren därefter bedömas när erfarenheter av de gångna årens
verksamhet vunnits. Regeringen bör under året genomföra
studier avseende detta inom ramen för den tillsatta
omställningskommissionen, samt i statsbudgeten för
1993/94 redogöra för det fortsatta stödets utformning.
Stödet måste utformas så att uppsatta mål nås.
Landsbygdsutveckling
Omställningen av jordbruket innebär påfrestningar för
de människor som lever på landsbygden och har sin
sysselsättning inom näringen. Verksamheter läggs ner eller
förändras, arbetstillfällen försvinner. Men omställningen
ger också nya möjligheter till utveckling av den svenska
landsbygden. För att tillvarata dessa möjligheter bör en
ökad satsning ske på såväl utbildning som forskning och
utveckling inom naturbruket.
Vi anser därför att de naturbruksskolor som redan finns
i de olika länen bör sammanföras till ''gröna
utbildningscentra'' och tillföras nya utbildningslinjer.
Utbildning i t.ex. hästsport, djurvård och inom
miljöområdet har nära beröringspunkter med utbildningen
inom lantbruket. Elevunderlaget skulle då öka liksom
möjligheterna att ge eleverna största möjliga valfrihet.
Dessa gröna utbildningscentra skall också ge utrymme
för forsknings- och utvecklingsarbete. Genom ett
samarbete med högskolorna skulle möjligheter skapas att
genomföra forskningsprojekt utifrån bygdens
förutsättningar. En sådan verksamhet skulle initiera
nytänkande och bli en resurs för landsbygdsutvecklingen i
vårt land.
De förändringar som nu sker inom den ''gröna
yrkessektorn'' ökar behovet av nya och fördjupade
kunskaper. Av det skälet bör också fortbildning för redan
yrkesverksamma kunna erbjudas. För att fortbildningen
skall vara ekonomiskt möjlig krävs dock att medel från bl.a.
den kommunala vuxenutbildningen (KOMVUX) ställs till
förfogande. Regeringens förslag att skära ner stödet till
KOMVUX är därför ett hot mot fortbildningen och
försvårar möjligheterna till en positiv utveckling av den
svenska landsbygden. I en annan motion redovisar vi våra
förslag när det gäller KOMVUX.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riksdagens energipolitiska beslut
och utnyttjandet av jordbruksmark för energiproduktion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förberedelser inför den
forskningspolitiska propositionen vad avser forskning om
alternativ odling,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisningen av samt
inriktningen i omställningskommissionens arbete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag för anpassning till EGs
prisnivå,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förverkligande av
konkurrenslagstiftningen,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till åtgärder för att sanera
användningen av extrapriser,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av differentierade
miljöavgifter på bekämpningsmedel,4
8. att riksdagen beslutar att höja miljöavgiften på
handelsgödsel så att den kompenserar tidigare genomförd
sänkning av regleringsavgiften,4
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om studier avseende erfarenheterna
av de landskapsvårdande åtgärderna samt utformningen av
fortsatt stöd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av ''gröna
utbildningscentra''.1
Stockholm den 17 januari 1992
Göran Persson (s)
Jan Fransson (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)
Ulla Pettersson (s)
Leo Persson (s)
Kent Carlsson (s)
Elvy Söderström (s)
1 Yrkandena 2 och 10 hänvisade till UbU
2 Yrkande 5 hänvisat till NU
3 Yrkande 6 hänvisat till LU
4 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till SkU