Det livsmedelspolitiska beslutet från juni 1990 innebär
bl.a. att livsmedelsproduktionen i vårt land skall minskas
för att anpassas till den inhemska efterfrågan. Därmed blir
vi kvitt en förlustbringande överproduktion.
Det förelåg -- och föreligger -- dock en politisk enighet
om att minskningen av produktionen inte skall beröra
jordbruket i norra Sverige. Där förekommer ej någon
överproduktion.
Jordbruket i norra Sverige är en nyckelverksamhet när
det gäller den regionala utjämningen av sysselsättning och
välfärd som vi eftersträvar. Minskar jordbruket i omfattning
faller en stor del av möjligheterna för
kombinationsverksamhet och därmed försämras utsikterna
att behålla en varierad och levande landsbygd i norra
Sverige.
Förutsättningarna för jordbruket i norra Sverige
kommer att påverkas såväl av det GATT-avtal, varom nu
slutförhandlas, som av ett svenskt medlemskap i EG. Vi
kommer inte att kunna fortsätta med prisstöd för att
kompensera för sämre odlingsbetingelser, utan vi måste
finna andra former.
En arbetsgrupp för översyn av stödet till jordbruket i
norra Sverige har nyligen lämnat ett delbetänkande (DS
1991:80). Av detta framgår att mindre än hälften av
nuvarande norrlandsstöd beräknas kunna utgå genom olika
stödformer som ingår i EG:s jordbruksbudget.
Överskjutande behov får bestridas nationellt och bör enligt
arbetsgruppens huvudförslag täckas genom djurbidrag.
Jordbruksproduktionen i norra Sverige är till
dominerande del inriktad på mjölk/köttproduktion som ger
störst och jämnast sysselsättning. Getnäringen är större i
norra Sverige än i övriga landet. Båda dessa
produktionsgrenar kan klaras genom stöd som utbetalas per
djur.
Men det förekommer också inom stödområdet
jordbruksföretag som inte har animalieproduktion. Det är
särskilt vanligt i den södra delen såsom i Dalarna och
Värmland. För denna produktion behövs ett arealstöd.
Men även för animalieproduktionen är en kombination
av areal/djurstöd att föredra. Därmed förhindras att en
renodlad ersättning per mjölkko i de nordligaste områdena
närmar sig 10.000 kr om året. Vidare tillgodoser
kombinationen areal/djurstöd konsumenternas önskemål
om öppet landskap och så långt det är möjligt betesbaserad
animalieproduktion.
Den kommission som nu tillsatts för att följa
omställningen av vårt jordbruk och föreslå anpassningar
inför EG-medlemskap har också fått i uppdrag att utreda
förutsättningarna för en generell arealersättning för hela
landet som betalning för vården av ett öppet landskap m.m.
När det gäller jordbruket i norra Sverige kan det i
samband med ett GATT-avtal uppstå ett omedelbart behov
att avveckla nuvarande prisstöd. Enligt vad som nu är känt
kommer avtalet att föreskriva att samtliga prisstöd trappas
ned under en övergångsperiod. Eftersom prisstödet i norr
kompenserar för sämre odlingsbetingelser kommer
jordbruket att försvinna om stödet trappas av.
I ett sådant läge kommer kommissionens utredning om
en generell arealersättning att ta för lång tid. Vi anser därför
att Statens Jordbruksverk, som har en omfattande kunskap
om norrlandsjordbruket, bör få i uppdrag att utarbeta ett
förslag till norrlandsersättning som baseras på en
kombination av ersättning för areal och djur.
Det bör i detta sammanhang framhållas vikten av att
jordbruksverket noga utreder vilka krav som skall ställas på
areal för vilken ersättning skall utgå. Det bör vara fråga om
mark som det tidigare bedrivits jordbruk på och den bör i
fortsättningen användas för en kvalificerad produktion. Det
skall inte vara möjligt att uppbära arealersättning genom att
endast hålla växtligheten nere med hjälp av exempelvis
slaghack.
Av ovan nämnda rapport om norrlandsjordbruket
framgår att stödet totalt kommer att behöva ökas under de
närmaste åren för att sedan kunna minskas.
Norrlandsstödet har av tradition utgått av budgetmedel.
Med anledning av nuvarande lågkonjunktur och de
speciella problem som vår svenska ekonomi dras med, har
fråga uppkommit om de ökade insatserna för att bevara
jordbruket i norra Sverige skulle kunna tas av den ram som
avsatts för omställning av det svenska jordbruket.
Vi anser dock att en sådan uppläggning inte är möjlig.
Att bevara jordbruket i norra Sverige på minst nuvarande
nivå är i första hand en regionalpolitisk målsättning.
Jordbruk är den näring som lättast kan kombineras med
småföretagande inom turism och andra näringar. Att då låta
jordbruket i södra Sverige med tillräckliga problem att
anpassa produktionen till den svenska efterfrågan -- och i
ett andra steg till EG -- vara med och betala skulle skapa
stora motsättningar mellan jordbrukare i södra och norra
Sverige. Huvuddelen av de medel som finansierar
omställningen av jordbruket utgörs av sådana som tidigare
togs ut inom jordbruksregleringen, såsom
handelsgödselavgifter, förmalningsavgifter, införselavgifter
och fettvaruavgifter.
Om det ej föreligger möjlighet att som tidigare bestrida
norrlandsstödet helt av budgetmedel anser vi att
lånefinansiering bör tillgripas och att skulden får betalas
med f.d. regleringsmedel efter budgetåret 1995/96 då de ej
är beräknade att tas i anspråk för omställningen av
jordbruket.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge statens jordbruksverk i
uppdrag att utarbeta ett förslag till kombinerat
areal/djurstöd för jordbruket inom stödområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringen av
Norrlandsstödet.
Stockholm den 16 januari 1992
Britta Bjelle (fp)
Ulla Orring (fp)