Det livsmedelspolitiska beslutet från juni 1990 innebär
bl.a. att lantbrukare får ersättning för att under en
femårsperiod ställa om från odling av f.d. prisreglerade
grödor till annan produktion.
Huvuddelen av den från livsmedelsproduktion friställda
arealen är tänkt att kunna användas för olika former av
energiråvara. Riksdagen beslutade våren 1991 efter en
uppgörelse mellan s, c och fp om kraftiga stimulanser under
en femårsperiod för kraftvärmeverk som kan drivas av
biobränslen.
Om man härmed skapar en lönsam marknad för
produktion av förnyelsebar energiråvara från åkerjord
återstår att se. Det sammanhänger bl.a. med utvecklingen
av priserna på icke förnyelsebar energiråvara såsom olja
och gas och på miljöavgifterna på olika energislag. Genom
omställningen har lantbrukarna fått några år på sig innan de
behöver ta definitiv ställning. Alternativet -- att fortsätta
och producera spannmålsöverskott till dumpade
världsmarknadspriser -- ger samhällsekonomiska förluster.
Betalningen för omställningen varierar efter markens
godhetsklass. Genomsnittet för den areal som anmäldes
redan första året fastställdes till 9.000 kr, för andra året till
6.000 kr -- omfattar då betalning för fyra år -- och för tredje
året till 4.000 kr, vilket då omfattar tre år. Drygt 300.000 ha
anmäldes till omställning första året. Det bör noteras att
ersättningen för omställningsarealen utslaget per år ligger i
samma storleksnivå som ersättningen i de trädesprogram vi
hade under några år i slutet av 1980-talet.
När nu anmälan skall ske för mark som skall omfattas av
omställningen från år två så är läget förändrat på så sätt att
Sverige lämnat in en ansökan om medlemskap i EG. En
kommission har nyligen tillsatts för att följa omställningen
av jordbruket och föreslå åtgärder som underlättar
anpassning till EG:s jordbrukspolitik.
Eftersom allt tyder på att Sverige kommer att bli
medlem i EG bör vi omgående anpassa villkoren för
omställningen så att omställningsarealen vid kommande
EG-förhandlingar fortfarande räknas som areal för
livsmedelsproduktion.
Det förslag till ny jordbrukspolitik för EG som nu
debatteras innehåller en obligatorisk skyldighet till träda på
ca 15 % av arealen för att minska överskotten. Eftersom
den areal som vi räknar med i det svenska
omställningsprogrammet ligger i samma storleksordning, är
det viktigt att den vid vårt EG-inträde likställs med EG:s
trädesareal så att vi inte åläggs en ytterligare reducering av
15 % för träda.
Jordbruksministern i den förra, socialdemokratiska
regeringen deklarerade visserligen att om någon lönsam
marknad för energiproduktion på åkermark inte uppstår
under omställningsperioden så är lantbrukarna fria att efter
periodens utgång återuppta livsmedelsproduktion. Denna
deklaration har dock motsagts av andra uttalanden om att
omställningen skall vara varaktig och av det faktum att vissa
lantbrukare avkrävdes säkerhet i form av pantförskrivning
av rörelsetillgångar för att få omställningsersättningen
utbetald.
Med hänsyn till EG-medlemskapet är det nu oerhört
viktigt att nuvarande regering klarlägger att den åkermark
som anmälts för omställning skall räknas som
''livsmedelsareal i vila'' intill dess arealen tagits i anspråk för
skogsplantering eller varaktigt övergått till annan
produktion.
För att understryka att omställningen i sak är likställd
med ett flerårigt trädesprogram eller s.k. jordbank anser vi
att det är viktigt att utbetalningen i fortsättningen sker
årsvis. Vid uppdelning per år bör de ovan redovisade
fastlagda engångsbeloppen ökas med den räntevinst staten
gör.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klarläggande om
omställningsareal inför EG-förhandlingar.
Stockholm den 16 januari 1992
Gudrun Norberg (fp)
Elver Jonsson (fp)