Inriktningen skall vara att allt avfall skall kunna återföras till naturens kretslopp, återvinnas eller återanvändas. En produktion som leder till uppkomsten av miljöfarligt avfall kan därför inte accepteras.
Under det år som gått sedan intentionsavtalet med Norge slöts har förutsättningarna för en anläggning för miljöfarligt avfall förändrats avsevärt.
De tidigare prognoserna om stadigt ökande avfallsmängder har visat sig felaktiga. Både i Sverige och Norge sker nu en minskning av det miljöfarliga avfallet. Denna minskning har fått miljövärndepartementet i Norge att omvärdera de tidigare planerna. Norge har idag ingen egen förbränningsanläggning. Andra alternativ skall utredas med t ex behandlingsanläggningar för ''rätt'' typ av avfall.
I intentionsavtalet var parterna överens om att Norge skulle bygga en förbränningsanläggning för miljöfarligt avfall. Miljövärndepartementet i Norge anser nu att man i första hand bör utvärdera andra teknologier som är avpassade till avfallsmängder och avfallstyper.
Den norska motsvarigheten till den svenska propositionen handlar framförallt om att ett nationellt bolag skall bildas som skall kunna ta hand om norskt avfall. I propositionen utesluter man inte möjligheten till ett framtida samarbete med Sverige, men man understryker att det är främst det nationella behovet som skall utvärderas ifall ett sådant samarbete inte blir av.
I Norge har en informell avfallsminimeringsgrupp bildats med representanter från miljövärndepartementet, bl a fackföreningar, miljöorganisationer, m m. Gruppen har bildats för att diskutera hur de statliga myndigheter som skall driva avfallsminimeringsprogrammet skall struktureras.
Miljömyndigheterna i Norge har understrukit vikten av att man först börjar avfallsminimera innan man kan göra några bedömningar om vilka typer av behandlingsanläggningar som behövs och vilken kapacitet dessa skall ha.
I Baselkonventionen om miljöfarligt avfall och i internationella sammanhang läggs stor vikt vid att miljöfarligt avfall behandlas så nära avfallsproducenten som möjligt. Det innebär bl a att varje land i så stor utsträckning som möjligt skall ta hand om sitt eget avfall.
Vi anser att Sverige skall utveckla ren produktion för att minimera mängderna miljöfarligt avfall och ta hand om sitt eget miljöfarliga avfall. Det avfall som idag inte finns kapacitet att ta hand om bör förvaras på säkraste sätt i deponier till dess man klarar ut var det kan tas om hand och hur. Nya tekniker är på gång, där återvinning och regionalt omhändertagande är ledstjärna.
Med anledning av det som anförts anser vi att intentionsavtalet bör omarbetas. Utgångspunkten för detta arbete bör vara att parterna för de båda länderna gemensamt skall verka för en bättre miljö genom att minimera mängderna av miljöfarligt avfall, att tillsammans med industrin starta och driva projekt för ren produktion. En övergång till ren produktion ger företagsekonomiska vinster p g a bättre resursutnyttjande. Behandlingsteknologier och kapacitet för miljöfarligt avfall bör utvärderas som ett led i ett avfallsminimeringsprogram.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår föreliggande förslag till avtal samt som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av att omarbeta avtalet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av arbetet för att minimera miljöfarligt avfall.
Stockholm den 7 oktober 1991
Lennart Daléus (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Stina Gustavsson (c)
Lennart Brunander (c)