med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård
Propositionen ''Jakt och viltvård 1991/92:9'' ger uttryck
för en syn på målen för jakt- och viltvårdspolitiken som i
stort sammanfaller med vår. Målen för viltpolitiken och
viltvården skall innebära en strävan att bevara vitala och
livskraftiga viltstammar av hög kvalitet.
Viltstammarnas storlek skall anpassas efter tillgången på
föda, de areella näringarnas krav och behovet av säkerhet i
trafiken.
Vi anser det också mycket angeläget att en målinriktad
utbildning och information till jägare och markägare
kommer till stånd.
Vi anser dock att propositionen bör ändras eller
förtydligas på följande punkter:
Lokalt samråd
I propositionen understryks det angelägna i att lokala
samråd mellan markägare och jägare utgör grunden för
förvaltningen av älgstammen. Vi delar denna uppfattning.
Emellertid har förslaget om det lokala samrådet, så som det
beskrivs i propositionen, getts en olycklig utformning. Ett
förfarande, där jägare och markägare i varje enskilt A-
licensområde skall redovisa genomfört lokalt samråd till
länsstyrelsen, kommer enbart att leda till ökad byråkrati
kring älgförvaltningen.
Enligt vår uppfattning bör samrådet ske på
jaktkretsnivå. Detta samrådsförfarande, som lämpligen bör
genomföras vid diskussioner med markägar- och
skogsbruksintressen m.fl., behöver inte formaliseras efter
några bestämda linjer, men skall redovisas till länsstyrelsen.
Med en sådan ordning erhålles ett bättre grepp över
älgstammens utveckling, och byråkratin kring ett samråd
inom varje A-licensområde undviks.
En skiss på hur ett sådant samråd kan byggas upp
formellt finns redovisat i Älg/skog-gruppens slutrapport,
vilken ingår som bilaga 6 i propositionen.
Älgskötselområden
I propositionen föreslås att man inom s.k.
älgskötselområden skall få jaga älg utan att länsstyrelsen
beslutar om tilldelning i varje enskilt fall. Delägarna i
älgskötselområdet skall på egen hand besluta om vården av
älgstammen, avskjutningens storlek m.m.
Av propositionen framgår emellertid inte entydigt
förfarandet vid bildandet av ett älgskötselområde och
framför allt inte vilken part som har initiativrätt till
bildandet av älgskötselområden.
Av propositionen framgår att medverkan i
älgskötselområdena skall ske på frivillig grund.
Vi delar denna tanke om älgskötselområdenas
frivillighet och att marker på enklast möjliga sätt skall
kunna anslutas eller utträda ur ett älgskötselområde.
Med denna konstruktion är det enligt vår mening
entydigt att det är jakträttsinnehavarna som skall ta initiativ
till bildandet av älgskötselområden. I det fall markägaren
genom avtal upplåtit jakten till annan, och arrendatorn
anslutit marken till ett älgskötselområde, må det ankomma
på markägaren att, vid avtalstidens utgång, själv avgöra om
marken skall stanna kvar inom älgskötselområdet eller inte.
Jakten efter rådjur
I propositionen föreslås att möjligheten till licensjakt
vad gäller rådjur avskaffas. Vi instämmer i detta förslag.
I propositionen anges vidare ett förslag till förlängd
jakttid för rådjur samt införandet av en för hela landet
gällande jakttid.
Om detta förslag genomförs kommer rådjuret som art
att särbehandlas och brytas ut från det system som tillämpas
för övriga viltarter.
Enligt vår uppfattning bör jakttiden på rådjur även
fortsättningsvis behandlas i samband med att jakttiden för
övriga viltarter fastläggs. Regionala hänsyn måste härvid tas
till stammarnas storlek, klimatförhållanden m.m. Det är
enligt vår uppfattning orimligt att t.ex. ha en allmän jakttid
på rådjur, omfattande januari månad i hela
Norrlandsområdet.
Viltskadefonderna och viltskaderegleringsfonden
I propositionen föreslås att årskalv av älg inte skall vara
belagd med fällavgifter till länsstyrelsen. Utredningen
''Skada av vilt (SOU 1990:60)'' förordade för sin del ett
bibehållande av avgiften för årskalv av älg.
Enligt propositionen skulle slopandet av avgiften leda
till ''en önskad ökad avskjutning av älgkalv''.
Enligt vår bedömning är inte älgavgiften till
länsstyrelsen styrande vad avser avskjutningen av årskalv av
älg. En normalstor älgkalv är ett så stort och värdefullt djur
att en rimlig avgift även fortsättningsvis bör utgå. Vidare
tillförsäkras härigenom en säkrare avskjutningsstatistik,
vilket är nödvändigt för en långsiktig skötsel och vård av
älgstammen.
Vi anser dock att avgiftsnivåerna, både för vuxet djur
och årskalv kan sänkas, bl.a. med hänsyn till minskad
administration hos länsstyrelserna. Avgiften för årskalv av
älg bör enligt vår uppfattning i fortsättningen utgöra mindre
än halva avgiften som tas ut för vuxet djur.
Arrendators ställning
Enligt propositionen skall ersättning för viltskador vad
gäller älg och hjort upphöra fr.o.m. den 1 jan 1995. För
övrigt vilt skall rätt till ersättning för skador upphöra i och
med att ändringen av jaktlagen träder i kraft med undantag
av skador av vilt där på grund av beståndens ringa storlek
jakt inte är tänkbar i någon form. I propositionen
exemplifieras dessa med skador av tranor och sälar.
På många håll förekommer emellertid skador av vilt som
överhuvudtaget inte får jagas, exempelvis vissa arter av
gäss, eller av i och för sig jaktbart vilt men under tider då
jakt av dessa inte är tillåten. Det synes inte rimligt att
jordbrukaren själv skall svara för sådana skador om de är
av onormal omfattning för orten.
I propositionen har jordbruksarrendatorernas problem
med viltskador överhuvudtaget inte beaktats. Det synes
förutsättas att ägare och brukare är samma person. Vi
föreslår att det inom arrendelagstiftningen ges möjligheter
att reglera dessa frågor. Pågående översyn av
arrendelagstiftningen bör få i uppdrag att komma med
förslag i frågan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalt samråd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bildandet av älgskötselområden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jakttiden på rådjur,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fällavgift på årskalv av älg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning för viltskador,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arrendelagstiftningen.