Propositionen innebär att möjligheterna att få ersättning för skada som viltet orsakar på bl a trädgårdsodlingar upphör. Enligt den motivering som dåvarande statsrådet Hellström ger måste trädgårdsodlarna låta riskerna för viltskador bli en del av trädgårdsföretagets normala riskbedömning.
Det finns idag ca 6 000 trädgårdsföretag i landet. Åtskilliga drabbas varje år av varierande viltskador, såväl sådana skador för vilka det för närvarande utgår viltskadeersättning, som skador av fåglar och småvilt vilka inte heller idag motiverar generell ersättning.
Jag delar propositionens uppfattning att trädgårdsodlarna själva bör ta ansvar för att skydda sina odlingar mot angrepp från smådjur. Emellertid anser jag att det är orimligt att trädgårdsnäringen skall förutsättas vidtaga åtgärder för att också utestänga älg, kronhjort och dovhjort. De stängselanläggningar som då krävs är i praktiken så kostsamma att flertalet odlare inte har möjlighet att genomföra dem. Denna uppfattning delas också av lantbruksstyrelsen i dess remissvar.
För att erbjuda trädgårdsodlingen rimliga villkor måste därför nuvarande ersättningsregler finnas kvar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att viltskadeersättning även framdeles skall utgå till trädgårdsodlingen.
Stockholm den 15 oktober 1991 Britta Bjelle (fp)