med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)

Alltsedan hösten 1990 har arbetslösheten ökat i Sverige.
Ökningen fortsätter. Även om den nuvarande regeringen
och riksdagen gör stora insatser för att komma till rätta med
den ökande arbetslösheten, kommer arbetslösheten att
fortsätta att vara hög under den närmaste tiden. Någon
allmän konjunkturuppgång tycks inte komma förrän under
1993. Eftersom många industrier har ledig
produktionskapacitet, kommer det att dröja innan industrin
mera påtagligt nyrekryterar arbetskraft. Särskilt allvarlig är
ungdomsarbetslösheten.

Genom riksdagsbeslut våren 1991 har den
grundläggande högskoleutbildningen tillförts fr.o.m
höstterminen 1991 5000 platser utöver vad den dåvarande
socialdemokratiska regeringen föreslog. Den nuvarande
regeringen föreslog en ökning med ytterligare 2000 platser
fr.o.m. vårterminen 1992. Detta blev också riksdagens
beslut. I budgetpropositionen 1991/92:100 bil. 9 och i
proposition 1991/92:75 har totalt från regeringen föreslagits
ytterligare dimensioneringsökningar på sammanlagt 5000
platser fr.o.m höstterminen 1992. Detta innebär att antalet
högskoleplatser successivt kommer att öka kraftigt, vilket
är nödvändigt vid en internationell jämförelse, om vi i
framtiden skall kunna hävda oss i den allt hårdnande
internationella konkurrensen.

Eftersom Sverige under den tidigare socialdemokratiska
regeringen inte satsade tillräckligt på den högre
utbildningen, kommer den nuvarande regeringens kraftiga
dimensioneringsökning att innebära påfrestningar för
högskoleorganisationen. Samtidigt med den kraftiga
kvantitativa satsningen på den grundläggande
högskoleutbildningen är det givetvis nödvändigt att
upprätthålla en god kvalitet i utbildningen. Därför kan det
vara vissa problem med att snabbt ytterligare öka antalet
platser på de grundläggande linjerna inom
högskoleutbildningen utöver regeringens förslag.

Annorlunda förhåller det sig med det s.k. LIF-anslaget.
Särskilt de mindre och medelstora högskolorna har genom
sin flexibilitet och sina närkontakter inom sina resp.
geografiska ''ansvarsområden'' utomordentligt goda
möjligheter att ordna ytterligare kurser. De fristående
kurserna kan också ges på flera orter inom respektive
högskolas ''område''. På så sätt förstärks den inomregionala
balansen. Många har nämligen svårigheter att bedriva
högskolestudier långt från hemorten.

Behovet av fort- och vidareutbildning tilltar allteftersom
kunskapssamhället växer. Omsättningen av kunskaper går
allt snabbare. Många arbetslösa har behov av fort- och
vidareutbildning och borde kunna delta i olika fristående
kurser i högskolans regi.

I motioner under tidigare år har redovisats hur
Högskolan Eskilstuna/Västerås haft alldeles för låga LIF-
anslag i jämförelse med övriga högskolor. Detta borde nu
gå att rätta till. Högskolan Eskilstuna/Västerås har goda
möjligheter att snabbt ordna kurser för att tillgodose inom
regionen aktuella behov. Därför bör Högskolan
Eskilstuna/Västerås tillföras ytterligare medel på LIF-
anslaget motsvarande 200 årsstudieplatser utöver vad som
tidigare föreslagits.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att högskolan Eskilstuna/Västerås
tilldelas ytterligare medel på LIF-anslaget motsvarande 200
årsstudieplatser utöver vad som tidigare föreslagits.

Stockholm den 11 maj 1992

Birger Andersson (c)

Karin Falkmer (m)

Carl Olov Persson (kds)

Hugo Bergdahl (fp)