Alltsedan hösten 1990 har arbetslösheten ökat i Sverige. Ökningen fortsätter. Även om den nuvarande regeringen och riksdagen gör stora insatser för att komma till rätta med den ökande arbetslösheten, kommer arbetslösheten att fortsätta att vara hög under den närmaste tiden. Någon allmän konjunkturuppgång tycks inte komma förrän under 1993. Eftersom många industrier har ledig produktionskapacitet, kommer det att dröja innan industrin mera påtagligt nyrekryterar arbetskraft. Särskilt allvarlig är ungdomsarbetslösheten.
Genom riksdagsbeslut våren 1991 har den grundläggande högskoleutbildningen tillförts fr.o.m höstterminen 1991 5000 platser utöver vad den dåvarande socialdemokratiska regeringen föreslog. Den nuvarande regeringen föreslog en ökning med ytterligare 2000 platser fr.o.m. vårterminen 1992. Detta blev också riksdagens beslut. I budgetpropositionen 1991/92:100 bil. 9 och i proposition 1991/92:75 har totalt från regeringen föreslagits ytterligare dimensioneringsökningar på sammanlagt 5000 platser fr.o.m höstterminen 1992. Detta innebär att antalet högskoleplatser successivt kommer att öka kraftigt, vilket är nödvändigt vid en internationell jämförelse, om vi i framtiden skall kunna hävda oss i den allt hårdnande internationella konkurrensen.
Eftersom Sverige under den tidigare socialdemokratiska regeringen inte satsade tillräckligt på den högre utbildningen, kommer den nuvarande regeringens kraftiga dimensioneringsökning att innebära påfrestningar för högskoleorganisationen. Samtidigt med den kraftiga kvantitativa satsningen på den grundläggande högskoleutbildningen är det givetvis nödvändigt att upprätthålla en god kvalitet i utbildningen. Därför kan det vara vissa problem med att snabbt ytterligare öka antalet platser på de grundläggande linjerna inom högskoleutbildningen utöver regeringens förslag.
Annorlunda förhåller det sig med det s.k. LIF-anslaget. Särskilt de mindre och medelstora högskolorna har genom sin flexibilitet och sina närkontakter inom sina resp. geografiska ''ansvarsområden'' utomordentligt goda möjligheter att ordna ytterligare kurser. De fristående kurserna kan också ges på flera orter inom respektive högskolas ''område''. På så sätt förstärks den inomregionala balansen. Många har nämligen svårigheter att bedriva högskolestudier långt från hemorten.
Behovet av fort- och vidareutbildning tilltar allteftersom kunskapssamhället växer. Omsättningen av kunskaper går allt snabbare. Många arbetslösa har behov av fort- och vidareutbildning och borde kunna delta i olika fristående kurser i högskolans regi.
I motioner under tidigare år har redovisats hur Högskolan Eskilstuna/Västerås haft alldeles för låga LIF- anslag i jämförelse med övriga högskolor. Detta borde nu gå att rätta till. Högskolan Eskilstuna/Västerås har goda möjligheter att snabbt ordna kurser för att tillgodose inom regionen aktuella behov. Därför bör Högskolan Eskilstuna/Västerås tillföras ytterligare medel på LIF- anslaget motsvarande 200 årsstudieplatser utöver vad som tidigare föreslagits.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att högskolan Eskilstuna/Västerås tilldelas ytterligare medel på LIF-anslaget motsvarande 200 årsstudieplatser utöver vad som tidigare föreslagits.
Stockholm den 11 maj 1992 Birger Andersson (c) Karin Falkmer (m) Carl Olov Persson (kds) Hugo Bergdahl (fp)