med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
Den svenska yrkesmässiga trädgårdsodlingen som
verkar på en öppen och oreglerad marknad möter idag en
betydande konkurrens ifrån import av motsvarande
produkter. Under en följd av år har lönsamhetssituationen
för den svenska odlingen successivt försvagats till följd av
en stagnerande prisbild och ett inhemskt ökat
kostnadstryck. För växthusodlingen har denna utveckling
varit särskilt kännbar och resulterat i betydande
ekonomiska svårigheter inom dessa företag. Från näringens
egen sida har i framställningar till statsmakterna vid
upprepade tillfällen hänvisningar gjorts till de
konkurrensfördelar exporterande länder haft för sin
trädgårdsproduktion. Detta har gällt marknadsstöd,
exportbidrag, gynnsammare energi- och miljöbeskattning,
fördelaktigare kreditvillkor m.m. Företrädare för den
svenska trädgårdsodlingen har också framställt krav på en
statlig trädgårdsnäringsutredning vars uppgift skulle bli att
analysera den svenska odlingens konkurrenssituation samt
därvid följa upp den av riksdagen 1979 beslutade svenska
trädgårdsnäringspolitiken.
Riksdagen som också uppmärksammat denna utveckling
inom trädgårdsodlingen beslöt under 1991 (1991/92 JoU 6)
föreslå regeringen att en sådan utredning skulle tillsättas.
Riksdagen anförde bl.a. att det genom såväl nationella som
internationella beslut på områden, där trädgårdsnäringen i
vissa fall endast utgör en mindre sektor, har skapats
väsentligen ändrade förutsättningar för trädgårdsnäringens
produktions- och konkurrensförhållanden. Riksdagen
pekade också på de konsekvenser som ett kommande EES-
avtal och EG-medlemskap samt de pågående GATT-
förhandlingarna skulle komma att få för trädgårdsnäringen.
Mot den bakgrunden förordades en skyndsam och allsidig
utredning om den svenska trädgårdsnäringen. Under våren
har regeringen i linje härmed fattat beslut om och utsett en
särskild utredare för denna trädgårdsöversyn.
Energianvändningen i den svenska växthusodlingen
utgör en betydande andel av företagens totala
produktionskostnad. I företag med tomat- och gurkodling
utgör energikostnaden ca 20--25% av omsättningen och för
företag med prydnadsväxtodling 15--20% av omsättningen.
Mot denna bakgrund har växthusodlingen sedan länge haft
en reducerad beskattning på utnyttjad energi. För
närvarande erläggs vid växthusuppvärmning endast 15% av
gällande allmän energiskatt och koldioxidskatt. Trots detta
utgör energiskatten, inkl. svavelskatt, genomsnittligt 5-8%
av företagens nettoomsättning. Detta skall ses i relation till
att växthusodlingen i de främsta konkurrentländerna,
Danmark och Holland, är helt befriade från
energibeskattning. För den svenska växthusodlingen har
således energibeskattningen ett avgörande inflytande på
växthusodlingens konkurrensförmåga.
Växthusodlingens energiskattesituation och
konkurrensförhållanden har behandlats av utredningen
Konkurrensneutral energibeskattning (SOU 1991:90).
Utredningen föreslår en väsentligt sänkt energibeskattning
såväl för växthusodlingen som för den tunga energiintensiva
industrin. Förslaget har som utgångspunkt även att
jämställa den svenska beskattningen med den som föreslås
bli införd i EG efter den 1 januari 1993. För
växthusodlingens del skulle ett införande av förslaget
innebära en förbättrad konkurrenssituation i förhållande till
framförallt Holland och Danmark.
I regeringens till riksdagens nu framlagda förslag om en
förändrad energibeskattning (prop. 1991/92:150) uttalar
regeringen att dess ambition är att genom en lägre
beskattning för industrin och växthusnäringen förbättra
dess internationella konkurrenskraft. Samtidigt föreslås de
särskilda nedsättningsregler som hittills gällt för dessa
näringsgrenar slopas. För växthusodlingens del kan
emellertid konstateras att de förändringar som föreslås inte
får den effekt som regeringens ambition utlovar. Av det
bifogande tabellmaterialet kan utläsas att det som för
industrin är en väsentlig skattenedsättning för
växthusodlingen i själva verket innebär en kraftig
skatteskärpning. Även under den föreslagna
övergångsperioden, 1993--1994, ger förslaget ett högre
skatteuttag för växthusodlingen.
Av tabellerna som finns med som bilaga framgår också
den kostnadseffekt som regeringens skatteförslag totalt får
för denna bransch. Fullt genomfört ökar förslaget näringens
skatteomkostnad med ca 6 milj. kr. Med hänvisning till vad
som här framhållits om näringens ändrade
konkurrenssituation blir denna skatteökning omöjlig att
bära. I det följande vill vi därför föreslå vissa justeringar av
propositionens skatteförslag så att den bättre svarar mot
regeringens uttalade ambition och de aktuella
förhållandena för växthusodlingen.
Beträffande växthusodlingens elanvändning har denna
under senare år ökat som en följd av den ökade
användningen av belysning i produktion. Skattenedsättning
erhålles idag för 75% av den tillförda elenergin, dvs. till den
del denna samtidigt medför växthusuppvärmning. Enligt
regeringens förslag skall full skattebefrielse erhållas för den
elenergi som utnyttjas för uppvärmning meden den övriga
(25%) erhåller en skattehöjning från nuvarande 7,2 öre till
8,5 öre/kWh. Genom att liksom för industrin helt befria
växthusodlingen från elskatt möjliggörs att införa
industritariff även för växthusföretagen. Detta skulle ge
väsentliga administrativa fördelar samtidigt som det skulle
ge en ytterligare positiv kostnadseffekt i företagen.
Beträffande beskattningen av olja, kol och naturgas ser
vi liksom regeringen en fördel i att beskattningen i denna
del långsiktigt blir likformig för industrin och
växthusodlingen. Även om detta för växthusodlingens del
innebär en inte oväsentlig skattehöjning för samtliga dessa
energislag borde en sådan lättare kunna bäras mot
bakgrund av att våra främsta konkurrentländer sannolikt
infört en viss beskattning när denna från 1995 skall tillämpas
för växthusodlingen.
Däremot vill vi föreslå att beskattningen övergångsvis,
under 1993 och 1994, ändras så att växthusodlingen i likhet
med industrin befrias från att erlägga allmän energiskatt
samt får bibehålla den 85-procentiga nedsättningen av
koldioxidskatten. Genom den generella höjningen av
skattesatsen för koldioxidutsläppet innebär detta senare en
viss ökning av beskattningen för växthusodlingen i denna
del. Genom en justering av övergångsbestämmelserna på
detta sätt åstadkoms en omedelbar skattelindring i enlighet
med ambitionen i propositionen. Den kostnadsinbesparing
som härigenom görs i växthusföretagen borde också kunna
ge utrymme för energibesparande åtgärder som kan
motverka skatteskärpningen från 1995.
Regeringen föreslår även att systemet för redovisningen
av energiskatt ändras så att det enskilda företaget
registreras som skatteskyldigt och i efterhand begär
återbetalning av erlagd energiskatt. Regeringen avser också
att sätta en nedre storleksgräns för sådan registrering.
Enligt vår mening skulle ett införande av denna
administrativa ordning sannolikt drabba den svenska
växthusodlingen hårdare än vad övriga här kommenterade
förslag skulle göra. Växthusodlingen omfattar idag ca 1 500
företag. Många av dessa är små och kan antas falla under
den gräns som regeringen avser sätta. Ett sådant system
skulle innebära en helt förändrad konkurrenssituation inom
landet. Marknadsbilden för trädgårdsprodukter skulle
kraftigt störas med hänsyn till den försäljningssamverkan
som sker där såväl små som stora växthusföretag
gemensamt skapar utbudet. Systemet med återbetalning av
skatt i efterhand innebär att företagen kommer att ligga ute
med betydande kapital under den mest likviditetssvaga
perioden i början av produktionssäsongen då
energiförbrukningen är som störst. Detta skulle förorsaka
företagen ytterligare höga kreditkostnader. Vi föreslår
därför att nuvarande administrativa system bibehålls för
växthusodlingens skattenedsättning för fossila bränslen.
Detta innebär att energileverantören liksom hittills endast
debiterar den för växthusodlingen aktuella skattesatsen och
på sedvanligt sätt redovisar sitt förfaringssätt till
riksskatteverket.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att växthusodlingen i likhet med
industrin fr.o.m den 1 januari 1993 befrias från energiskatt
och avseende elskatten erhåller industriabonnemang,
2. att riksdagen beslutar att växthusodlingen under 1993
och 1994 betalar 15
% av koldioxidskatten och därefter 25
% liksom industrin,
3. att riksdagen beslutar att nuvarande administrativa
system med direktreduktion av koldioxidskatten vid
leveransen bibehålls för växthusnäringen.
Stockholm den 11 maj 1992
Lennart Brunander (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Fi93
Bilaga
Tabell 1.
Regeringsförslagets kostnadskonsekvenser för
växthusodlingen
Energislag
Totalförbrukn.
1993--1994
1995--
Olja 1--5
80 000 m3
+ 2,4 milj.kr.
+ 3,3 milj.kr.
Kol
40 000 ton
+ 1,1 ''
+ 2,9 ''
Naturgas
80 GWh
+ 0,2 ''
+ 0,6 ''
El
180 GWh1
-- 0,9 ''
-- 0,9 ''
Summa milj.kr
+ 2,8
+ 5,9
1 Därav 75 % växthusuppvärmning som utgör
underlag för elskattenedsättning.
Tabell 2.
Växthusodlingens energibeskattning
Nuvarande beskattning i kr. 85 % nedsättning
Energislag
Allm. energisk.
Koldioxidsk.
Totalt
Olja m3
81
108
189
Kol ton
35
93
128
Naturgas 1 000 m3
26
80
107
Regeringens förslag till energiskatter i kr.
1993--94
1995--
Energislag
Allm.
CO2
Totalt
CO2
Skatte-
energisk
skatt
skatt
höjning
Olja m3
81
138
219
230
+ 41
Kol ton
35
120
155
200
+ 72
Naturgas 1 000 m3
26
102
128
170
+ 63