med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
I kompletteringspropositionen del II föreslås ett nytt
system för statsbidrag till kommunerna. De flesta av de
specialdestinerade bidragen försvinner och ersätts av ett
generellt statsbidrag.
Det förslag som nu läggs fram bygger på den
kommunalekonomiska kommitténs betänkande som under
ärendets gång förändrats på en del punkter. Det har också
varit en omfattande remissomgång och debatt om det nu
framlagda förslaget. Förslaget till det nya
statsbidragssystemet har varit svårt att analysera och
frågetecknen har varit många, en del synes fortfarande vara
orätade. Symptomatiskt för hela förslaget är att det i två
omgångar lagts fram ett rättelseblad efter det att
propositionens del II tryckts. Frågan kvarstår om det även
efter dessa rättelser finns betydande fel i förslaget -- mycket
talar för det.
Det har talats mycket om vinnare och förlorare på den
här reformen. Många får nog också intrycket att det är litet
av ett lotteri över det hela. Syftet med det nya
statsbidragssystemet sägs vara att skapa mer likvärdiga
ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna -- det nya
bidraget utgår oberoende av vilken verksamhet kommunen
bedriver. Det är möjligt att ett sådant system är rättvist,
förutsatt att olika påverkande faktorer ger ett rättvist
utslag, men vad som är odiskutabelt är att för en del av
kommunerna blir omställningen svår. Det handlar då om
kraftigt minskade bidrag mot nuläget och att den förändring
som därvid blir nödvändig skall ske under en mycket kort
tid.
Dorotea kommun i Västerbotten är en av de s.k.
förlorarna på den här reformen. Kommunen, som ligger i
länets inland, har 3 750 invånare med en kommunal
utdebitering på 20:65 -- med landstings- och kyrkoskatt blir
det 32:85.
Kommunen har försökt att leva upp till de krav på
service som både kommuninvånare och statsmakten krävt.
En tung insats har varit att hålla dörren till arbetslösheten
stängd och därmed förhindra en alltför stor
befolkningsminskning. Andra krävande insatser har varit
att uppfylla statsmaktens krav på en utbyggd barnomsorg
och att ge en allt större andel åldringar i kommunen en bra
vård. Detta har bl.a. medfört att kommunen har fått det
extra skatteutjämningsbidrag som nu försvinner.
Kommunen har en total omslutning på sin budget av 174
miljoner kronor, därav uppgår nämndernas verksamhet till
140 miljoner kronor.
Enligt de beräkningar som hittills kunnat göras så tyder
dessa på att det förändrade statsbidragssystemet när det helt
slår igenom 1995 innebär en förändring på minus 15
miljoner kronor. Detta skall då jämföras med att
kostnaderna för den verksamhet som sorterar under barn-
och ungdomsnämnden uppgår brutto till 40 miljoner
kronor, socialnämnden likaledes 40 miljoner kronor -- allt
enligt 1992 års budget. Trots att det införs övergångsregler
för åren 1993 och 1994 så innebär det förändrade
statsbidragssystemet en helt omöjlig situation för Dorotea
kommun. Till detta skall då också läggas att
konsekvenserna av vissa avsnitt i det lagda förslaget till nytt
statsbidragssystem ännu inte går att överblicka. Mycket
talar för att t.ex. Dorotea kommun kommer att vidkännas
ännu större minskning i statsbidraget än vad som nu kan
bedömas.
Den här mycket enkla genomgången av
förutsättningarna för t.ex. Dorotea kommun visar att
kommunen, tillsammans med vissa andra kommuner, får
mycket stora -- för att inte säga oöverstigliga -- problem att
klara denna omställning.
Här kommer det inte att hjälpa med den beryktade
osthyveln, utan här handlar det om att ta bort hela eller
stora delar av verksamheter. Redan nu är det svårt att
uppnå den regionalpolitiska målsättningen om arbete,
service och god miljö varhelst i landet man bor. Hur
kommer det nu att bli i många kommuner efter denna
omställning?
Slutsatsen av det hela måste bli att reformen inte bör
genomföras nu. Istället bör frågan på nytt utredas och i
väntan på detta bör det nuvarande systemet användas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens proposition 1991/92:150
del II.