med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
Kommunerna, barnomsorgen och energifrågorna
Det är på tre punkter som innehållet i
kompletteringspropositionen enligt min uppfattning bör
kompletteras/justeras. Det handlar om kommunernas
ekonomi och sambandet riksdag/kommuner. Vidare berörs
synen på barnomsorgen och den aviserade lagregleringen
samt slutligen pekas på riskerna som finns för att bioenergin
inte skall få en tillräckligt stark ställning inom
energisektorn.
Kommunerna
Propositionens förslag om minskning av statsbidragen
till kommuner och landsting motiveras av
samhällsekonomiska skäl. Vidare anförs att den
kommunala sektorn har ett överskott vilket ytterligare
motiverar att den kommunala sektorns utrymme minskas.
Som det står i propositionen varierar dock förhållandena
kraftigt mellan olika kommuner. Det innebär att många
kommuner redan har stora svårigheter att upprätthålla en
tillfredsställande kvalitet i olika verksamheter. Den
ytterligare minskningen av statsbidraget kommer att
ytterligare försvåra situationen på många håll. Det positiva
är att verksamheterna nu kan konkurrensutsättas.
Problemet är dock att det är några år för sent. I dagsläget är
det inte helt enkelt att få fram entreprenörer och alternativ
till kommunens egna verksamheter. Det hade därför funnits
anledning att fundera på ett moratorium för
statsbidragsindragningarna under ett par år för att
förändringen av offentlig verksamhet skall kunna ske under
en period med någorlunda normal ekonomisk konjunktur.
Det hade skapat bättre förutsättningar för att lyckas med
omstruktureringen. Det är dessutom tveksamt om
kommunerna verkligen klarar den neddragning det handlar
om de följande åren när man redan nu ser att det blir
underskott i den kommunala sektorn. Nu bör ändå noteras
att regeringen inte har för avsikt att under de närmaste åren
dra ned ytterligare på kommunernas ekonomi vilket
tillsammans med det nya statsbidragssystemet kan skapa
viss arbetsro ute i kommunerna.
En orsak till att de konkreta problem som
kommunpolitiker har att brottas med i ekonomiskt svaga
tider inte når fram till statsmakterna kan vara det svaga
sambandet mellan kommunal verksamhet och riksdagen.
Att regeringen och kommun- och landstingsförbund
överlägger om ekonomiska konsekvenser av förslag som
regeringen har för avsikt att presentera för riksdagen är en
sak. Men att såväl regerings- som riksdagsledamöter skall
ha kännedom om effekter ute i vardagen inom äldreomsorg,
barnomsorg och skola är inte lika enkelt. Därför borde
riksdagen till hjälp för bedömningar och utvärdering av
förslag som berör den kommunala sektorn ha ett särskilt
forum där landets kommuner är direkt företrädda. I
propositionen står att av praktiska skäl kan inte regeringen
överlägga med varje enskild kommun. Däremot borde
riksdagen kunna arrangera ett särskilt forum för samtliga
kommuner som regelbundet träffar riksdagens ledamöter
för överläggningar. Formerna för detta kan variera så att
man belyser olika frågeställningar och kommunkategorier
på ett allsidigt sätt. Det finns också anledning att pröva
frågan om inte ett särskilt sekretariat för kommunal
ekonomi och verksamhet bör upprättas inom riksdagens
ram. Sekretariatet skulle då vara riksdagen behjälpligt med
att följa och utvärdera omstruktureringen av den offentliga
verksamheten så att riksdagens ledamöter kan få en samlad
bild av effekterna av riksdagens beslut avseende
kommunernas ekonomi och verksamhet.
Barnomsorgen
I propositionen aviseras att förändringen vad gäller
statsbidragen till kommunerna bör föranleda en utvidgad
lagreglering på barnomsorgsområdet. Bl a skrivs att en
viktig utgångspunkt för ett generellt system är att
kommunerna vid utformning och dimensionering av
verksamheten gör både resurs- och effektivitetsmässiga
överväganden och samtidigt lägger vikt vid den bredare
samhällsnytta som bl a barnomsorgen leder till. Dessa
överväganden hamnar lätt i strid med
regeringsförklaringens anda att familjepolitiken skall
underlätta för föräldrarna att själva välja den vård och
fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem
och barnen bäst. Det är denna linje som regeringen nu
måste fullfölja i de förslag som aviseras till hösten. Det
avgörande måste vara vad som är bäst för barnen och
föräldrarna och inte i första hand vad som är samhällsnytta.
En ev lagreglering på barnomsorgsområdet måste därför ha
sin utgångspunkt i att ekonomiska förutsättningar skall
tillskapas för dem som önskar vårda barnen i hemmet när
de är små. Denna förutsättning saknas idag varför
valfriheten på detta område ej existerar. Någon lagreglering
enbart för det som idag kallas kommunal barnomsorg är
därför ej möjlig om det är rättvisa man avser att skapa med
denna åtgärd.
Bioenergin
I stora stycken är propositionens förslag på
energiområdet väl avvägt. Frågan är dock om biobränslena
får en tillräckligt stark ställning i förhållande till fossila
bränslen med den konstruktion och med de nivåer som
föreslås. Det hade funnits anledning att avvakta med
ställningstagande till dess att hela paketet när det gäller
biobränslena kan presenteras.
Den skattenivå som för år 1993 har diskuterats för en
samlad energi- och koldioxidskatt inom EG är 3 USD per
fat olja. Den diskuterade ambitionen är att skatten därefter
successivt skall höjas till 10 USD per fat olja. Propositionen
föreslår en nivå på 5 USD per fat vilket motsvarar ca 8 öre
per kg koldioxidutsläpp. För att ej riskera att
bioenergimarknaden får en svagare ställning gentemot
fossilbränslen finns det anledning att verka för att
harmonisera avgifterna med dem som EG eftersträvar.
Eftersom ikraftträdandet av de föreslagna lagändringarna
föreslås ske 1 januari 1993 finns tid för ytterligare
överväganden i denna fråga. Regeringen bör återkomma
med förslag om högre nivå för koldioxidskatten alternativt
ge klara besked om hur biobränslenas ställning skall stärkas
gentemot fossilbränslen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
förutsättningarna för och innehållet i ett regelbundet
återkommande kommunalt forum som skall utgöra
samtalsbas mellan riksdagen och landets kommuner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vad syftet med en eventuell
lagreglering av barnomsorgen skall vara,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stärkande av biobränslenas
ställning i förhållande till fossilbränslen.
Stockholm den 11 maj 1992
Dan Ericsson (kds)
i Kolmården