De förslag som regeringen lämnat i prop 1991/92:150 som rör den kommunala ekonomin har stora förtjänster. Bl a tydliggörs rollfördelningen mellan staten och kommunsektorn i olika avseenden. Vidare förenklas den statliga stödgivningen till kommuner och landsting. Jag tycker dock att förslaget till statligt utjämningsbidrag till kommunerna borde ha givits en mera rättvis utformning. Jag är liksom finansministern väl medveten om de svårigheter som föreligger att konstruera ett system som av flertalet kommuner upplevs som rättvist. Som framgår av prop 1991/92:150 är flertalet remissinstanser mycket kritiska mot det strukturkostnadsindex som regeringen föreslår skall ligga till grund för beräkning av tillägg eller avdrag till grundbeloppet i inkomstutjämningen. Många remissinstanser anser att strukturindex bör kompletteras med andra faktorer. Enligt flera remissinstanser har det gleshetsbegrepp som kommunalekonomiska kommittén använt och på vilket regeringens förslag bygger inte tagit hänsyn till att det kan innebära stora kostnader för en kommun att ha ett stort antal små tätorter. Vidare har framhållits att kommitténs förslag ej tar hänsyn till de speciella förhållanden som gäller ö-kommuner. Jag noterar också med tillfredsställelse att finansministern delvis instämmer i den framförda kritiken från remissinstanserna mot förslaget till strukturkostnadsindex.
Gotlands kommun är en av de kommuner som hårdast drabbas av regeringens förslag till nytt statsbidragssystem för kommuner och landsting. Den långsiktiga effekten av de nya statsbidragsreglerna innebär enl Sv Kommunförbundet för den primärkommunala delen en minskning av intäkterna med ca l43 Mkr, vilket motsvarar 3:35 kronor/skattekrona i utdebitering. Denna innebär att Gotlands kommun ligger på tionde plats bland de kommuner som får vidkännas de största nedskärningarna av det statliga stödet i det nya bidragssystemet. Detta får självklart stora konsekvenser för kommunens ekonomi -- bl a måste antalet anställda drastiskt minskas.
Jag anser att strukturkostnadsindex bör utformas så att Gotlands kommun får kompensation för ö-läget genom införandet av en särskilt ö-faktor. Nio mil skiljer Gotland från den närmast belägna punkten på det svenska fastlandet. Ett avstånd som på land inte är långt. Men nio mil hav blir ett avstånd som i stor utsträckning isolerar Gotland från resten av Sverige. För Gotlands kommun innebär exempelvis detta att möjligheter till samverkan med andra kommuner för gemensamma och därmed kostnadseffektivare lösningar för att tillgodose invånarnas servicebehov saknas. Högre kostnader för vissa verksamheter blir därmed oundvikliga. Som kommunalekonomiska kommittén konstaterar i sitt betänkande har exempelvis Gotlands kommun i nuvarande bidragssystem en förhöjd grundgaranti utifrån en särskild ö- faktor.
Den glesbygdsfaktor som ingår i strukturkostnadsindex tar störst hänsyn till en gles glesbygd och gynnar kommuner med stor yta. Den täta glesbygd som Gotland har med många boende i glesbygd på hela ön men ändock på en relativt liten yta får ett lågt index. Glesbygdsfaktorn i modellen blir ett mått som inte fullt ut tar hänsyn till antalet boende i glesbygd. Vidare tas inte hänsyn till hur kommunernas tätortsbefolkning är fördelad. Exempelvis är Gotlands kommuns tätortsbefolkning på totalt 3l 659 invånare fördelad på l4 tätorter, vilket självklart leder till ökade kostnader för den kommunala servicen.
Mot ovan angivna bakgrund bör den särskilda expertgruppen för översyn av strukturutjämningen få i uppdrag att lägga fram förslag till nytt strukturkostnadsindex där glesbygdsfaktorn får en ändrad utformning och ökad vikt i enlighet med ovanstående och där, även det i enlighet med ovanstående, en särskild faktor för ö-läget ingår.
Under åren 1993 och 1994 förlorar Gotlands kommun genom de föreslagna förändringarna rörande strukturkostnadsindex 20 miljoner kr resp. 60 miljoner kr. I avvaktan på ett ändrat strukturkostnadsindex bör kommunen kompenseras härför genom ett särskilt ö- faktorbidrag under åren 1993 och 1994.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den särskilda expertgruppen för översyn av strukturutjämningen bör få i uppdrag att lägga fram förslag till ett nytt strukturkostnadsindex där glesbygdsfaktorn får en ändrad utformning och ökad vikt och där en särskild faktor för ö-läget ingår i indexet,
2. att riksdagen beslutar att för 1993 införa ett särskilt ö- faktorbidrag på 20 milj.kr. och för 1994 på 60 milj.kr. till Gotlands kommun utöver det statliga utjämningsbidraget i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 11 maj 1992 Gunhild Bolander (c)