med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
I regeringsställning lyfte socialdemokraterna fram det
förebyggande folkhälso- och arbetsmiljöarbetet och den
aktiva rehabiliteringen i arbetsmarknads- och
socialpolitiken. Bakgrunden var främst ökningen av det s.k.
ohälsotalet. År 1975 var ohälsotalet 39,7 dagar per
försäkrad. År 1989 hade siffran stigit till 46,6 dagar.
Brister i arbetsmiljön försämrar människors hälsa och
driver upp kostnaderna i försäkringen. Här finns två stora
problem. Först det mänskliga -- att drabbas av skada,
lidande och utestängas från arbetsgemenskapen. För det
andra en kostnadsutveckling i social- och
arbetsskadeförsäkringen som hotar betalningsförmågan i
det generella trygghetssystemet.
Det ligger nära till hands att drabbade börjar ställa in sig
på en tillvaro utanför arbetslivet. Lång bortvaro från
arbetet leder till svårigheter att komma tillbaka i jobb.
Sjukbidrag och förtidspensionering blir då alternativet.
Sammanfattning
Det är angeläget att göra en kraftsamling på
förebyggande och rehabiliterande insatser för att minska
mänskligt lidande och sänka kostnaderna i försäkringen.
Ryggproblemen svarar för 30 % av alla sjukskrivningar och
medför lidande, ofta onödigt, för många människor.
Statens Beredning för Utvärdering av Medicinsk
Teknologi, SBU, har i en rapport på uppdrag av den
socialdemokratiska regeringen avslöjat brister och visat på
vägar till förändring.
I vårt alternativ till kompletteringspropositionen får
landstingen drygt 2 miljarder kronor mer än i regeringens
förslag. Detta bör möjliggöra en kraftfull satsning från
landstingen för att mildra ryggproblemen.
Ett genomförande av SBUs förslag skulle minska
mänskligt lidande och samtidigt enligt SBUs beräkningar,
kunna leda till en samhällsekonomisk besparing på drygt 4
miljarder kronor.
Den nya rehabiliteringen växer nu fram
Den tidigare socialdemokratiska regeringen vidtog en
rad åtgärder med syfte att förbättra folkhälsa och
arbetsmiljö, att förstärka rehabiliteringsinsatser och hålla
igen kostnadsökningarna i social- och
arbetsskadeförsäkringen.
I syfte att åstadkomma förbättringar av arbetsmiljön
skapades Arbetsmiljöfonden och Arbetslivsfonden.
Arbetsgivaren har ett ansvar för att den anställdas
rehabiliteringsbehov klarläggs. Försäkringskassan har fått
en aktivare roll genom att kunna köpa
rehabiliteringstjänster. Reglerna i sjukförsäkringen har
ändrats så att ekonomisk ersättning utgår vid rehabilitering.
Detta är principiellt viktiga förändringar. Hittills har
socialförsäkringen varit uppbyggd kring ekonomiskt skydd
vid sjukdom, arbetsskada, handikapp, ålderdom.
Ersättningen har utgått först när t.ex. sjukdom inträffat.
Pengarna i sjukpenningen har inte kunnat stimulera att
förebygga ohälsa. Nu ändras detta. Man drar
konsekvenserna av sambanden mellan brister i arbetsmiljön
och ohälsan.
Kunskap om bristerna i arbetslivet och hur de påverkar
sjukskrivningsmönstret behöver systematiseras.
Arbetsmiljörapporter måste utarbetas av arbetsgivarna i
form av rehabiliteringsutredningar och ställas till
försäkringskassans förfogande. Arbetsgivarens ansvar för
de anställda ökar påtagligt. Sammantaget innebär det
möjligheter att på ett annat sätt än tidigare förhindra
utslagning i arbetslivet.
De fackliga organisationerna har länge drivit på
förändringar i arbetsmiljön och arbetsplatsorganisationen.
De här förändringarna är i linje med deras önskemål. Det
är viktigt med ett starkt fackligt engagemang i den nya
rehabiliteringen för att åstadkomma bred uppslutning och
genomslag.
Vad kan ytterligare göras?
Rehabilitering kräver såväl medicinska som sociala och
yrkesinriktade åtgärder. Vi socialdemokrater anser att
ytterligare insatser kan göras avseende den medicinska och
sociala rehabiliteringen.
Mot bakgrund av sjukvårdens expansion och
kostnadstrycket i sjukförsäkringen är det naturligt att frågor
om effektivitet och god hushållning lyfts fram. Landstingen
prövar nu också nya styrmodeller. Men organisatoriska
förändringar löser inte ensamt grundläggande frågor om
sjukvårdens effektivitet.
Den medicinsk-tekniska utvecklingen driver fram nya
behov och vårdmöjligheter. Det krävs därför kunskaper om
faktisk resursförbrukning och effekt av behandlingar.
Ytterst hänger sjukvårdens och rehabiliteringens
framgångar samman med om de metoder som tillämpas för
att diagnostisera och behandla patienter ger önskvärd nytta
och därmed är effektiva.
Kunskaperna är bristfälliga om vilka behandlings- och
rehabiliteringsmetoder som är framgångsrika inom
sjukvården. När det gäller kostnadseffektiviteten i olika sätt
att bedriva sjukvård eller i val av medicinska teknologier är
kunskapsnivån ytterst låg. Sjukvårdsledet har hitintills
underskattats när besparingar sökts i socialförsäkringen.
Ont i ryggen -- ett folkhälsoproblem
SBU bildades för att granska sjukvårdens
behandlingsmetoder.
SBU har i sina rapporter, påvisat brister i
behandlingsmetoder, anvisat förändrade rutiner och
därmed möjliggjort besparingar i vård och försäkring.
SBUs första rapport behandlade prover och rutiner inför
planerade operationer. Förändrade rutiner har lett till en
besparing på 50 milj.kr. per år.
I en annan rapport utvärderas behandlingsmetoder för
problemet ont i ryggen. Detta är en stor och viktig rapport
som belyser sambanden mellan arbetsmiljö, sjukvårdens
behandlingsmetoder och kostnaderna i bl.a.
socialförsäkringen. Brister i arbetsmiljö och i
behandlingsmetoder leder till onödiga kostnader i
försäkringen och i produktionsbortfall.
30 % av alla sjukskrivningar i Sverige beror på ont i
ryggen. Genom att tillämpa rätt behandling och åtgärda
brister i arbetsmiljön kan de samhällsekonomiska
besparingarna, enligt SBU, bli drygt 4 miljarder kronor i
1991 års prisnivå. Detta framgår av tabellen nedan.
Samhällsekonomiska effekter av förbättrat
omhändertagande av problemet ont i ryggen
De stora ekonomiska konsekvenserna för
socialförsäkringen kan också belysas genom att jämföra
förlorade arbetsdagar på grund av
arbetsmarknadskonflikter och sjukskrivning på grund av
ont i ryggen.
För att ytterligare belysa ryggsjukdomarnas stora
omfattning kan nämnas att år 1988 var antalet
arbetsskadeärenden för den här gruppen ca 40 000
fall. Detta visar att sådana förändringar i
arbetsmiljön och behandlingsmetoderna som förordas i
SBUs rapport också kan dämpa kostnadstrycket på
arbetsskadeförsäkringen.
Vi socialdemokrater anser att SBU-rapporten ''Ont i
ryggen'' bör utnyttjas för att mildra mänskligt lidande och
göra besparingar i såväl social- som
arbetsskadadeförsäkringar.
SBUs studie visar att ryggarna inte har försämrats och
att det inte blivit fler och tyngre arbeten men att det finns
brister i behandlingsmetoder och att antalet monotona
arbeten troligen ökat.
SBU-studien bygger på 1 300
studier, varav 600 gjorda efter 1985.
Arbetstyngd, fysisk kondition, muskelstyrka, rörlighet,
ålder och kön spelar ingen större roll för ryggont.
De påvisbara orsakerna är för tunga lyft, felaktiga lyft,
samt ensidiga och monotona arbetsmoment. Viktiga
faktorer är graden av trivsel i arbetet, relationer till
arbetskamrater och ledningspersonal samt arbetsmiljön.
Bristerna i arbetsmiljön innefattar fysisk belastning,
mentala belastningar och arbetsorganisationens
uppbyggnad. Det senare är centralare än man hitintills
trott.
SBU-studien hävdar att de flesta diagnoser saknar
vetenskaplig relevans och av de drygt 40
behandlingsmetoder vilka tillämpas i Sverige gör de flesta
inte avsedd nytta.
Den mest tillämpade behandlingsmetoden är vila och
tabletter. Studien visar att detta kan vara direkt felaktigt
och motverkar sitt syfte -- rörelser behövs. Sjukskrivning
leder lätt till inaktivitet, depression och efter en tid
ointresse för rehabilitering. Därför behövs tidig vård och
rehabilitering.
SBU-studien anför bl.a. följande:
Systematiska aktiverings- och funktionsträningsprogram
kopplade till förändringar av den fysiska och sociala
arbetsmiljön har i flera studier visat sig ha god effekt och
gett tidigare återgång i arbete, kortare sjukskrivning --
också på längre sikt -- samt minskat smärtbeteende och
minskat kroniskt lidande. Sådana program består oftast av
flera olika delar. Däri bör ingå en noggrann anamnes och
kroppslig undersökning, kartläggning av ryggbesvärens
relation till patientens fysiska arbetsmiljö och psykosociala
arbetsförhållanden samt psykologiskt stöd och systematisk
rörelseträning. En generell tillämpning av sådana program
i hela landet innebär en förbättring för patienterna och kan
samtidigt ge samhällsekonomiska besparingar. Dessa
besparingar kan för hela landet vara så höga som 4 miljarder
kronor per år om man uppnår samma resultat som uppvisats
i lokala försök med sådana program i Sverige.
Mot den här bakgrunden förordar vi socialdemokrater
att åtgärder vidtas för att både förbättra situationen för
människor med ont i ryggen och för att spara pengar i
socialoch arbetsskadeförsäkringen.
Genom socialdemokratins kommunalekonomiska
aternativ tilldelas landstingen drygt 2 miljarder kronor mer
än enligt regeringens kompletteringsproposition. Det
betyder att landstingen ges bättre förutsättningar att klara
sina åtaganden inom sjukvården. Detta ökade ekonomiska
utrymme bör också finansiera de relativt begränsade
merkostnader som faller på landstingen för att kunna
förverkliga SBUs program för ont i ryggen.
Vi socialdemokrater har också föreslagit mer resurser till
SBU än regeringen. SBU bör kunna medverka på länsvisa
konferenser och berätta om sin studie i syfte att
åstadkomma ett praktiskt genomförande ute i landet.
SBU bör kunna ta fram en modell för
resultatuppföljning -- så att resultaten länsvis kan avläsas
liksom besparingseffekterna på sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen. Resultaten bör kunna redovisas i
samband med de årliga kommunalekonomiska
överläggningarna mellan regeringen och
kommunförbunden.
Regeringen bör i överläggningar med arbetsmarknadens
parter, Landstingsförbundet och Riksförsäkringsverket
(RFV) förvissa sig om stöd för en satsning på åtgärder för
hälsa och besparingar i försäkringen.
Psykisk hälsa
Vi socialdemokrater återkommer med en motion som på
motsvarande sätt kan förbättra hälsan för psykiskt störda
och samtidigt åstadkomma besparingar i
socialförsäkringen. Drygt 40 %
av alla förtidspensioner under 30 år har psykisk
störning som orsak. Unga psykiskt störda kan felaktigt
förtidspensioneras till ensamhet och ett liv utanför
arbetsgemenskapen.
Kartläggningar inom psykiatriutredningen visar att 30 %
av dem som får förtidspension eller sjukbidrag skulle
haft bättre funktionsförmåga med bra utformad och tidigt
insatt rehabilitering. Andra siffror visar att en stor del över
huvud taget inte erbjuds rehabilitering. Här finns revor i
välfärden för en utsatt grupp människor.
De totala kostnaderna för psykiskt störda med
sjukbidrag och förtidspension beräknas till omkring 13
miljarder kronor. Det finns möjligheter att både förbättra
de psykiskt stördas situation och göra besparingar i
försäkringen. Detta kan ske genom att tillämpa den s.k.
arbetslinjen också för denna utsatta grupp i samhället.
Vi socialdemokrater vill fortsätta arbetet med att
utveckla en sammanhållen politik för arbetslinjen, i
arbetsskade- och socialförsäkring, inom socialtjänst,
sjukvård och arbetsförmedling. Huvudvägarna blir
följande:Aktiva insatser för bättre folkhälsa och bättre
arbetsmiljö.Metoder för bättre rehabilitering inom
arbetslivet, sociala området och inom medicinen.
Aktivering av social- och arbetsskadeförsäkringen samt
utvärdering av sjukvårdens behandlingsmetoder.
Målet är att åstadkomma förbättringar av arbetsmiljön
och rehabiliteringen som kan ge ett bättre liv för enskilda
människor och samtidigt besparingar inom social- och
arbetsskadeförsäkringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för bättre folkhälsa,
bättre arbetsmiljö, bättre rehabilitering och god
samhällsekonomi.
Stockholm den 8 maj 1992
Bo Holmberg (s)
Anita Persson (s)
Ingrid Andersson (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Jan Andersson (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Hans Karlsson (s)
Martin Nilsson (s)
Doris Håvik (s)
Birgitta Dahl (s)
Börje Nilsson (s)
Lena Öhrsvik (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Margareta Israelsson (s)