I dag har staten via riksgäldskontoret monopol på
utgivning av premieobligationer. Premieobligationer kan
sägas vara en kombination av obligation och lotteri. Den
som köper en premieobligation vet att han så småningom
får tillbaka det nominella värdet på insatsen. Räntan, som
regelmässigt är lägre än marknadsräntan, lottas ut bland
innehavarna. Beroende av skatteregler, andra
placeringsalternativ med mera har intresset för
premieobligationer växlat. Särskilt på 1970-talet blev
premieobligationer ett skatteplaneringsalternativ. Efter
skattereformen och ändrad förmögenhetsbeskattning torde
just den marknaden vara begränsad vilket är
tillfredsställande. Däremot kvarstår det allmänna intresset
hos inte minst småsparare för denna sparform med
vinstmöjligheter (lotteri på räntan) som ursprungligen var
kännemärket för premieobligationer.
Riksgäldskontorets monopol innebär att det endast är
staten som kunnat dra fördel av att ge ut dessa obligationer,
med låg faktisk ränta. Det finns skäl som talar för att vissa
investeringar som görs ute i kommunerna skulle beredas
möjlighet att åstadkomma en fördelaktig finansiering via
rätten att utge premieobligationer för ändamålet. Till
exempel uppförande av kulturbyggnader av typ Musikens
Hus eller stadsteatern borde kunna få finansieras delvis av
medborgare och andra intressenter på ett mer
okonventionellt sätt.
Ett intressant alternativ skulle i många fall kunna
vara just utgivandet av ett premieobligationslån knutet till
ett sådant kulturellt investeringsobjekt. Engagemanget att
få objektet till stånd skulle då lokalt i den berörda regionen
kunna kombineras med det intresse som finns för den
spelform som premieobligationer utgör. Invånarna kan
individuellt eller i grupp medverka till att en kulturbyggnad
kommer till stånd samtidigt som det sker genom en för
många småsparare attraktiv spelform. De lägre
räntekostnaderna på investeringen som blir följden kan
minska trycket på skattefinansiering av driften, vilket i sig
är värdefullt.
Det finns alltså skäl att pröva hur ett upphävande av
riksgäldskontorets monopol på premieobligationer skulle
kunna ske, varvid i första hand kommuner borde ges rätt att
utge premieobligationer för vissa kulturella
investeringsändamål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om
hävande av riksgäldskontorets monopol på utgivande av
premieobligationer i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 23 januari 1992
Lennart Hedquist (m)