Köp och försäljning av aktier registreras hos
värdepapperscentralen (VPC). I detta sammanhang måste
namn, adress och personnummer uppges. När staten
däremot ger ut ett nytt premielån kan premieobligationer
köpas utan att man behöver lämmna några personuppgifter.
Och när staten sedan efter ett antal år köper tillbaka dessa
obligationer, sker också den transaktionen utan att säljaren
blir registrerad. Under mellantiden förekommer dessutom
en handel där man ständigt kan köpa och sälja utan att bli
registrerad. Inte heller vinster på mellanliggande
dragningar blir föremål för någon registrering.
Endast en obetydlig del av obligationsinnehaven och
vinsterna på premierna torde tas upp i deklarationerna.
Enligt riksbankens uppgifter uppgick för några år sedan
premielånen till ca 65 miljarder kronor. Endast ca 5% av
detta enorma belopp deklarerades av ägarna.
Någon löpande skattekontroll av köp och försäljningar
av obligationer sker inte heller. Särskilda kontrollaktioner
torde i dagens läge inte vara möjliga på annat än namngivna
personer.
Vid utgivning av premieobligationslån har under senare
år ett system med s.k. öppen lånevolym tillämpats. Detta
innebär att lånets storlek bestäms efter hur många
obligationer som beställs. Systemet innebär att den som vill
köpa måste fylla i en förhandsanmälan med namn och
personnummer, det senare frivilligt enligt
Riksgäldskontoret. Direktiven, när t.ex. staten gav ut det
andra premielånet 1986, bröt visserligen delvis
anonymiteten, men förändringen var i själva verket mycket
obetydlig. Mäklarna kunde begära att köparna lämnade
personuppgifter, men det finns ingenting som säger att de
måste lämna ut dessa uppgifter till myndigheterna.
De missförhållanden som förekommer på
obligationsmarknaden talar entydigt för att någon form av
registrerings- och kontrollsystem för handeln med
premieobligationer måste införas. Såväl
kapitalvinstkommittén som utredningen om
säkerhetsåtgärder i skatteprocessen (USS) lade fram förslag
till åtgärder som skulle ge utrymme för både individuell och
generell kontroll. Möjligheten att samordna de båda
kommittéernas förslag måste nu ingående prövas.
Att åberopa praktiska skäl eller kostnadsskäl som
motivering för att inte vilja införa ett
registreringsförfarande håller inte. För några år sedan
hävdade bankerna att uppgiftsskyldighet vad gällde
behållningen på bankkonton inte var realistisk. I själva
verket visade det sig gå alldeles utmärkt att administrera ett
sådant uppgiftslämnande, som ju också är till stor fördel för
deklaranter och skattemyndigheter. Med dagens väl
utvecklade datateknik torde det heller inte vara någon
större svårighet att till rimliga kostnader upprätta ett
effektivt registersystem för obligationshandeln.
VPCs kontroll av köp och försäljning av aktier visar
också att ett registreringsförfarande för värdepapper kan
fungera på ett rationellt sätt. Det råder stor oklarhet
huruvida Riksgäldskontoret verkligen intensifierat sina
ansträngningar i syfte att sanera obligationsmarknaden.
Däremot står det fullt klart att ett omfattande
skatteundandragande fortfarande sker genom
obligationshandel. Hittills genomförda saneringsåtgärder
har således visat sig vara klart otillräckliga.
Finansutskottet har vid tidigare behandling av liknande
motionskrav hänvisat till inkomstskattekommitténs (RINK)
arbete. RINK konstaterade betr. Spar- och
premieobligationer följande:
En övergång till inkomstbeskattning av
premieobliationer bör på sikt kombineras med att
kontrolluppgift lämnas också för dessa inkomster. Detta
förutsätter dock att premieobligationernas innehavare
registreras på samma sätt som för t.ex. sparobligationer,
VPC-noterade aktier och bankkonton. En sådan
innehavarregistrering skulle även förebygga fusk avseende
förmögenhetsskatt samt förmögenhetsberoende avgifter
och bidrag.
Under avsnittet Avkastningen på obligationer och
vinster i vinstsparande slog kommittén bl.a. fast:
På sikt torde s.k. innehavarregistrering komma till stånd
även för premieobligationer.
Finansutskottet delar i bet. 1990/91:FiU18 i mycket stor
utsträckning vår uppfattning om att det finns starka skäl för
en registrering av obligationshandeln. En registrering av
nya premiobligationslån skulle sålunda enligt utskottets
uppfattning inte bara ge bättre underlag för kontroll av
förmögenhetsbeskattningen och förmögenhetsberoende
avgifter och bidrag. Den skulle också i hög grad underlätta
den fysiska distributionen, handeln och vinstavstämplingen
av premieobligationer. Utskottet framhåller vidare att
spararna med ett sådant system inte skulle behöva åsamkas
förluster till följd av att de glömmer bort att lösa in vinster
och obligationer. Varje år preskriberas oinlösta
premieobligationer och premievinster för 30 miljoner
kronor.
Det står helt klart att en omfattande spekulation och ett
betydande skatteundandragande fortfarande sker genom
handel med obligationer. En tillfälligt vikande marknad kan
knappast heller åberopas som skäl för att inte införa
registreringsskydlighet. De av Riksgäldskontoret sedan
flera år tillbaka aviserade åtgärderna har ännu inte kommit
till stånd. Denna försummelse utgör tillsammans med
finansutskottets positiva inställning till en registrering av
obligationshandeln ett tillräckligt underlag för ett
riksdagsinitiativ i frågan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om effektiv
kontroll av obligationshandeln i enlighet med vad i
motionen anförts.
Stockholm den 24 januari 1992
Bengt Silfverstrand (s)
Birthe Sörestedt (s)