Många barn och ungdomar är flitiga sparare. Ofta har de ett näraliggande sparmål som drivfjäder för att stoppa ner större eller mindre slantar i spargrisen. Deras föräldrageneration har ofta den gamla skolans Lyckoslant och sparbankens gröna låda i minne och uppmuntrar sina barn till att också de skall sätta in sina sparslantar på banken för att de skall växa fortare. Och den ränta som då barnet får sporrar ofta till ökat sparande. Att spara pengar till något som man önskar sig blir extra lustfyllt när det faktiskt premieras.
Men vad många av dessa unga sparare ej kan förstå är att en stor del av belöningen, måste betalas tillbaka -- till ett så diffust begrepp som staten.
Det ligger i allas vårt intresse att våra barn tidigt lär sig inse vikten av och möjligheterna med ett sparande. Detta ligger också helt i linje med intentionerna hos regeringen som i budgetpropositionen uttalar sig positivt för ett ökat enskilt sparande.
Det är tvivelaktigt om våra barn och ungdomar fortsatt kan stimuleras till det meningsfulla sparande vi förordar om de, på grund av för dem obegriplig beskattning, känner sig bestulna på en del av sin belöning. Därför bör undersökas möjligheten att införa ett skattebefriat ''veckopengssparande'' för barn och ungdomar mellan 5 och 15 år med förslagsvis ett insättningstak på 200 kronor per månad och ett till sparandet fogat villkor att det samlade tillgodohavandet ej får överstiga två års maximalt sparande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att införa en särskild sparform för barn och ungdomar.
Stockholm den 17 januari 1992 My Persson (m)